José L Ramírez

11 februari 2015 21:12

Att bara engelska och kinesiska går framåt är en av många myter. Idag finns flera spanska än engelska modersmålstalare. Och det land som har flesta spansktalare efter Mexiko är just USA. Det finns i USA t o m en av de 20-tal avdelningar av spanska akademien. Mina barn fick dock vara svensktalande, helt och hållet och jag har alltid respekterat det språk som gällde i de länder vars språk jag lärt mig (Frankrike, Tyskland, Sverige). När jag kom till Sverige accepterade man olika språk på universitetet. När engelskan blev tvångspråk slutade jag helt att ha med engelskan att göra. Det är nämligen så att alla de böcker som ni läser i engelsk översättning kan jag läsa i spanska version. Det finns t o m viktiga svenska författare som kan läsas på spanska. En av de viktigaste svenska forskare om grekisk filosofi var Ingemar Düring. Han drygt tusensidig bok om Aristoteles skrevs på tyska och blev aldrig översatt till svenska eller engelska, men till spanska. Svenska forskare känner inte till denna bok som har fått sin andra upplaga på spanska. När jag var opponent vid någon avhandling noterade jag att doktoranderna struntade ibland i att se sig om och se om någon svensk författare hade forskat och skrivit om deras ämna. DE hoppade i stället över till andra sidan Atlamten för att leta efter bibliografi. Jag avrådde mina doktorantstudenter från att skriva sin avhandling på engelska (såsom det höll på att bli vanligt). Man ska skriva sin avhandling på sitt modersmål eller på sitt bästa språk. Jag har ingenting mot engelskan, när det är berättigad (kanske författaren är själv engelsktalande) men att använda svenska i Sverige måste anses som en rättighet. Att tvinga oss till engelskan är ett övergrepp utan like. Det är kriminellt att ständigt tvinga oss att läsa instruktioner och varuinformation på engelska. Att inte kräva en försvenskning av dataspråket är vidrigt och fegt. Mina doktorander inom KTH skyddade jag mot kravet att begära dispens för att skriva sin avhandling på svenska och inte på engelska. DEnna bestämmelse var bland det mest kränkande.

Observatör

12 februari 2015 21:21

Ulrich Ammon yttrar sig inte om vilka språk som ökar mest i form av modersmålstalare. Han tar i stället upp vilka språk, som stärker sin ställning som främmandespråk i utbildningssystemen runtom i världen. Det är en helt annan sak. Vilken empiririskt underlag han har för sina påståenden framgår inte av artikeln i Die Welt. Men det går säkert att hitta statistik på området.

Det förefaller inte orimligt att det är just är engelska och kinesiska som går fram som främmande språk. I USA är spanska redan första främmande språk, men bara en tredjedel av alla amerikanska gymnasister läser ett främmande språk. I delar av Europa har spanskan överflyglat tyska och franska som främmande språk; ryskans ställning som främmande språk har försämrats avsevärt efter 1990. I det spanskspråkiga Latinamerika behöver man inte läsa spanska som främmande språk; där är det förmodligen engelska och kinesiska som går framåt. Jag tvivlar starkt på att spanskan går framåt i Afrika eller Asien. Det finns ingen spanskspråkig stormakt som kan bära upp språket. I Latinamerika är Brasilien med portugisiska som huvudspråk en tyngre ekonomisk aktör än Mexico (och ingår därför i BRIC-gruppen).

Engelskan fortsätter att vinna terräng som främmande språk, men kinesiska är en viktig uppstickare, särskilt i Ostasien. I Indien verkar tyska ha en stark ställning som främmande språk. Orsaken till kinesiskan går framåt, är naturligtvis att Kina idag har uppnått samma köpkraftsviktad BNP som USA. Språk följer alltid makten i första hand.

inga johansson

13 februari 2015 22:48

Vilken kinesiska går framåt? Vad jag vet finns flera olika kinesiska språk?
Och vad är det för kvalitet på den kinesiskan?
I esperantovärlden finns ett antal "bonantagon"-esperantister, de lär sig bara lite
esperanto trots att det är enklare än kinesiska.
Vad kallas motsvarande typer på kinesiska? Hur många är dom och vad har dom för nytta av sina språkkunskaper?
Och när det gäller engelska, är det amerikansk engelska eller brittisk engelska eller rent av skolengelska?
I Tyskland är det som bekannt Denglisch!
https://www.youtube.com/watch?v=VnA5WG39eJ8

Observatör

14 februari 2015 11:26

Inga,
det är bara standardkinesiska, mandarin, som lärs ut som främmande språk utanför Kina. Det gäller till och med Singapore, där de flesta kinesers talspråk utgår från en sydkinesisk varietet.
Vilken engelska som lärs ut som främmande språk runtom i världen varierar. Förut, åtminstone fram till andra världskriget, fungerade brittisk engelska som norm. Idag är bilden mer splittrad. I Sverige gällde tidigare brittisk engelska som norm; numera tar gymnasiets kursplaner inte ställning mellan brittisk och amerikansk engelska. Eleverna får t.o.m bekanta sig med andra ”engelskor”, exempelvis australiensisk.
Om man lär sig engelska som främmande språk, blir all engelska ”skolengelska”. För att tala engelska som en engelsman eller en amerikan, måste de flesta vistas i England eller USA en längre tid, helst redan i ungdomen. Annars slår ursprungsspråket igenom i form av brytning.
Denglisch lärs inte ut i tyska skolor. Denglisch är en nedsättande benämning på en tyska, som är starkt uppblandad med icke-anpassade engelsk låneord. Detsamma gäller svengelska.