Hej

Jag skulle först vilja framföra ett stort tack till er för arbetet med Språkförsvaret, ett mycket viktigt nätverk.

Mitt ärende handlar om en företeelse som drabbar mig dagligen i mitt arbete som lagerarbetare, ett enkelt arbete som utmärkt skulle kunna klara sig utan opassande engelska uttryck. I arbetet på lagret får vi varje dag ut en lista på artiklar som saknas i vårt arbete, inget märkvärdigt utan bara en lista med saknade artiklar. Men en sådan lista bör, för att icke orsaka förvirring och osäkerhet ha ett brukligt namn som alla förstår och kan ta del av.

Och då kommer det, artiklar som saknas på en lista är alltså en "Shortage"-lista! Detta kunde jag inte ta till mig då ordet för mig var främmande. Shortage som ord betyder alltså brist med mera så varför kan man då inte använda sig av svenskans vackra ord när de finns tillgängliga. Mitt förslag var då att kalla listan Kortom-Lista. Det är kort om dessa artiklar, ordet ligger bättre i munnen, betydligt enklare att uttala och sist men inte minst, på svenska.

Detta ord kanske inte är det viktigaste ersättningsordet som ni hört talas om men jag tyckte att om det kan hjälpa någon att ersätta just ordet "shortage", så var det värt att skriva till er.

Emil

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Som det nu är verkar det som om reklambyråer, affärsidkare, företagare, idrottsadministratörer och många skribenter i allmänhet, överger det svenska språket till förmån för det engelska.

Jag ser en skrämmande utveckling i språkhanteringen. Det verkar som om man vill överträffa varandra i att skriva på engelska i svenska medier och andra svenska sammanhang. Jag känner bara ett stort löjesskimmer  över detta faktum. Jag tycker mig ha uppfattat att speciellt enskilda affärer, företrädesvis modeaffärer,  utmärker sig speciellt. Ofta är de  budskap man kan läsa på skyltar och i skyltfönster (ofta grovt felaktiga i stavning och grammatiska sammanhang) på det brittiska språket. Om de inte är konstruerade i någon slags tro att  det skall uppfattas som engelska. Snobberi alltså!.

Det är pinsamt!

Jag verkar som konversatör med invandrare, ett led i deras svenskundervisning. Ett par gånger har jag råkat ut för  att dessa fått felaktig information. "Jag har köpt denna jacka för sale" (uttalas på svenska) är ett exempel. Vi har ett bra ord som förkortat  blir rea. Det är så det skall heta. Då hamnar också den stackars invandraren som skall försöka lära sig vårt språk, rätt när han skall berätta om sitt inköp.

Allt som oftast märker man att de svängs med uttryck som användaren inte kan översätta därför att vederbörande  inte vet vad det betyder. I en möbelaffär i Malmö, är alla upplysningar och all information om varorna på engelska. På frågan varför, fick jag svaret att företaget år internationellt och att många turister kommer in och handlar och då är det bra att språket är enhetligt. Jag skulle vilja se den turist som kommer in och köper en soffa eller ett bord bara för att de begriper språket. Nej! Det är rent och skärt snobberi!

Hur skall man då bli av med den här farsoten som sprider sig allt mera och förstör vårt språk. Jag har ingen direkt lösning. Kanske måste man sätta in en informationskampanj om vikten av att värna språket. Fortsätter den här utvecklingen, finns risk att det blir språkkaos i landet.

Naturligtvis skall språket, som allt annat, utvecklas och förnyas. Det görs ju hela tiden och vissa anglicismer, som det inte finns bra ord för i svenskan, måste naturligtvis accepteras. Ett sätt är förstås att bara tala engelska i de sammanhang där man envisas med att ha det språket i informationssammanhang. Jag har gjort det någon gång, men då råkat ur för det pinsamma att ingen kunnat svara mig på samma språk.

Skall det vara så?

Stig Engzell

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)