I dagens Svenska Dagbladet rapporterar Lisa Irenius att den tävling som Svenska Dagbladet anordnat, närmar sig sitt slut:

”Dagsmeja, förgätmigej, kärlek, morgongåva och skymning är de mest förekommande förslagen till svenskans vackraste ord. Men SvD-läsarnas ordrikedom är stor – juryn som ska utse 40 finalister har nu att ta ställning till en lista på nära 1200 olika ord.”

Juryn kommer att presentera de 40 finalisterna i Svenska Dagbladet den 30 augusti. Därefter kommer läsarna slutligen att kora en vinnare genom omröstning på SvD.se.

Det är naturligtvis mycket svårt att kora en vinnare i denna tävling med tanke på hur många vackra ord som svenskan egentligen innehåller. Men något ord kommer alltså att vinna.

I Språkförsvarets programförklaring heter det att Språkförsvaret ”verkar för att svenskarna i gemen ska uppvärdera sitt eget språk, speciellt i förhållande till engelskan. Svenska språket har samma potential som engelskan i fråga om ordförråd och uttrycksfullhet.”  Svenska Dagbladets tävling understödjer försvaret – och uppvärderingen – av svenska språket. Språkförsvarets senaste antologi, ”Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket”  utgår också från samma anda.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det handlar om politisk styrning. Att förespråka ett ensidig användande av ett (1) språk i Sverige som skall användas till "alla som inte förstår svenska" är ett politiskt ställningstagande som signalerar ett värde. Detta enda språk är så mycket mer värt att det kan användas istället för landets egna modersmål. Detta sker i dag och det är en tendens som är ökande. Också toleransen bland svenskar för detta verkar öka. Avtrubbning? Stark ensidig kulturell och språklig dominans i medier? Vi kan rada upp exempel efter exempel efter exempel på detta. Det är detta "fenomen" som många i denna grupp reagerar på och de lägger in inlägg angående detta. Vi har en enorm övertro på användandet av engelska. Att skriva ut "station" under "station" på en skylt som visar att det är en station för att man också "måste" ha information på engelska, är onödigt. Till och med när det är i Norge och man stavar "station" "stasjon". Vad kan ordet annars betyda, när vederbörande turist befinner sig vid en tågstation?

Med vår "övertro" på att allt ska översättas till engelska värderar vi dessutom ned de engelsktalande. Man kan undra om vi menar att de helt saknar förmåga att tänka och dra slutsatser. Det är inget problem att ge information i turistbyråer på många olika modersmål, så varför låtsas att det är ett problem? Det är inget problem att använda t.ex tyska och franska tillsammans med engelska på informationsskyltar. Det var f.ö det vanliga för inte allt för många år sedan. Hur stor betydelse ska vi ge engelskan? Med resonemanget att "det räcker med engelska" till alla som inte förstår svenska, kan vi hamna väldigt fel. Varför ska vi ha ensidig information på engelska på ett turistställe, som har 90% tyskspråkiga besökare? Det är ju helt enkelt dumt. Människor med språklig kompetans är efterfrågade på arbetsmarknaden. I Göteborg har man turistguider som tar emot krysskepps-turister och informerar på turisternas modersmål. Bland annat japanska. Varför är detta ett problem?

Ja till språklig mångfald och direktriktad information på många olika tungor.

Mikael G.

(Denna nätdagbok är kinuten till nätverket Språkförsvaret)

Denna text har skrivits av Anders Barke och ligger ute på Älvdalens kommuns webbplats.

Älvdalskan talas idag av uppemot tretusen personer, framför allt i Älvdalens socken i norra Dalarna. Denna språkliga varietet har traditionellt räknats som en svensk dialekt. Idag betraktas den av många som ett eget nordiskt språk. Detta har följande skäl:

• Älvdalskan avviker kraftigt från andra svenska språkvarieteter.
• Älvdalskan är praktiskt taget oförståelig för svensktalare i allmänhet.
• Älvdalskan har kommit mycket långt i standardiseringsprocessen. Böcker och tidningar på älvdalska ges ut och en anpassad älvdalsk ortografi har skapats.

Älvdalsktalare modifierar inte sin älvdalska när de vill prata svenska eller tvärtom, utan de tillämpar en s.k kodväxling, vilket innebär att de går över från ett språkligt system till ett annat.

Det som utmärker älvdalskan är dels urgamla drag som finns bevarade, dels en del säregna innovationer. Bland de gamla dragen finns företeelser som har försvunnit i en stor del av eller hela det övriga nordiska språkområdet. Så har språket t.ex nasala vokaler, ett långt bibehållet konsonantsystem (med bl.a w som i engelskans word och ð som i engelskans father), flerkasusböjning och fyra stavelsetyper. Bland innovationerna finns t.ex nya diftonger (ais betyder ’is’ och aus betyder ’hus’), h-bortfall (aus betyder ’hus’), bortfall av l framför vissa konsonanter (mjok betyder ’mjölk’) och metates av wr > rw (rwaiða betyder ’vrida’).

Eftersom älvdalskan har bevarat en rad språkdrag, som inte finns kvar i övriga Norden, såsom nasalvokaler, korta, långa och överlånga stavelser, kan det beskrivas som en levande språkhistoria, en ypperlig ingång till fornnordiskan!

Även om det finns en yngre generation som talar älvdalska, finns språket ännu inte med på skolschemat för älvdalsktalande barn och älvdalskan är allvarligt hotad. Forskningen visar, att för att ett hotat språk ska kunna överleva krävs att språket inte bara finns som ämne på skolschemat, utan också att undervisningen i ett eller flera ämnen sker på språket.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Pressmeddelande)

I våras fick älvdalska, som talas i det nordvästra hörnet av Dalarna, mycket publicitet i såväl svensk som nordisk och europeisk press. Det hade anordnats en internationell konferens i Köpenhamn den 7-8 maj, som gav upphov till denna uppmärksamhet.

'

Uppmärksamheten var helt berättigad; älvdalska är nämligen ett eget språk och inte enbart en svensk dialekt. Språk kan definieras på två olika sätt: ett språk är en språkvarietet som inte automatiskt förstås av talare av en annan språkvarietet eller att det är en språkvarietet som av politiska skäl upphöjts till språk. Det senare förhållandet brukar något skämtsamt betecknas som att språk är ”en dialekt med armé och flotta”. Detta stämmer väl överens med danska, norska och svenska, som fortfarande är sinsemellan förståeliga. Detsamma gäller serbiska, kroatiska och bosniska.

Älvdalska saknar armé och flotta. Däremot är det inte sinsemellan förståeligt med rikssvenskan. Älvdalingarna är naturligtvis tvåspråkiga idag, men en rikssvensk förstår inte automatiskt älvdalska, inte ens i skriftlig form. I själva verket är avståndet mellan älvdalska och rikssvenska lika stort som mellan isländska och färöiska å ena sidan och rikssvenska å den andra. Detta bekräftas av en Swadeshlista, som mäter avstånd mellan olika språk. De flesta lingvister är också överens om att älvdalska är ett eget språk. Statsrådet Jens Orbacks svar på en fråga i riksdagen 2006 att älvdalska skulle vara ett folkmål, d.v.s en dialekt, stämmer inte med fakta och forskningens nuvarande ståndpunkt.

Älvdalskans ljudsystem, grammatik, syntax och ordförråd skiljer sig radikalt från rikssvenskans. Så har älvdalskan exempelvis bevarat nasala vokaler, som har försvunnit i alla nordiska språk. Älvdalskan har behållit diftonger, utvecklat triftonger och en egenartad vokalskridning. Dessutom har älvdalskan bevarat det tonlösa och det tonande läspljudet som i engelskan (thing och that) och isländskan.Älvdalskan har behållit det fornnordiska kasussystemet med fyra kasus liksom verbens personböjning. Syntaxen skiljer sig också från den rikssvenska. Ordförrådet innehåller många ord, som inte återfinns i rikssvenskan: exempelvis belgr (ryggsäck), brinde (älg), dar (när), knupå (pyssla), kringgt (ofta), liuot- (väldigt), min (med), nest (hos, vid), ralltjärr (skottkärra), snutå (nosa), taimstyöð (punktlig), ula (skola = verb), uott (vante) och åvå (ha). Alfabetet består av 35 bokstäver för att kunna teckna alla fonem i älvdalskan.

Det viktigaste skälet till varför älvdalskan ännu inte erhållit status som landsdelspråk är förmodligen att statsmakterna befarar en dominoeffekt, nämligen att fler inhemska språkvarieteter, som idag betraktas som dialekter, kommer att kräva samma status. Men detta kan bara avgöras från fall till fall.

En viktig faktor i detta sammanhang är den lokala uppslutningen bakom älvdalskan. Ulum Dalska (Föreningen för älvdalskans bevarande), som bildades 1984, är Sveriges förmodligen största språkförening med närmare 2000 medlemmar; Facebookgruppen har nästan 3000 medlemmar, där medlemmarna skriver på älvdalska. Det finns ett lokalt språkråd, som har bidragit till att standardisera älvdalskan; det finns grammatikor och ordböcker och det har utgivits såväl böcker på älvdalska som undervisningsmaterial om älvdalska på universitetsnivå. Sist men inte minst: det finns ett stort intresse bland språkforskare både nationellt och internationellt för detta unika språk.

För att ett litet hotat språk ska överleva krävs två faktorer. Den första att modersmålstalarna själva använder det och i praktiken är engagerade i dess försvar. Den andra faktorn är att centralmakten har en välvillig inställning till språket i fråga och understödjer dess överlevnad i stället för att motarbeta det. Den svenska regeringen, oavsett partipolitisk färg, har dessvärre haft en alltför njugg inställning till älvdalskan och inte insett att språket definitivt tillhör det svenska kulturarvet.

I en rapport från Europarådets expertkommitté 2013 uppmanar denna att Sveriges regering klargör huruvida älvdalska är att betrakta som ett eget språk eller en dialekt genom att genomföra en oberoende vetenskaplig undersökning i samarbete med talarna.

Det finns ett liknande, isolerat språk i Katalonien, nämligen aranesiska, som talas av runt 4700 personer. Språket har officiell status i Val d´Aran tillsammans med katalanska och spanska. Det lärs ut i de lokala skolorna vid sidan av spanska och katalanska. 2010 fick det officiell status i hela Katalonien.  Språket har upplevt en renässans de senaste decennierna och den katalanska regeringen har t.o.m understött utvecklandet av ett översättningsprogram mellan katalanska och aranesiska.

Älvdalska har förmodligen fler talare än minoritetsspråket jiddisch och vissa samiska varieteter i Sverige. Det är vår uppfattning att Sveriges regering och riksdag skall ge älvdalskan status som landsdelsspråk.

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jakub Marian har specialiserat sig på webbaserade kartor. Den här kartan visar hur stor andel av befolkningen i olika EU-länder som kan konversera på tyska. Det säger självt att 95 procent av befolkningen i Tyskland/Österike kan konversera på tyska. Som god tvåa kommer Nederländerna med 71 procent och Danmark på tredje plats med 47 procent. Sverige belägger fjärde platsen med 26 procent.

Hans uppgifter är baserade på "Special Eurobarometer 386" från 2012.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 13 – 14 oktober anordnas en ”Insurance Summit” av SvD Insurance Summit (knuten till SvD Näringsliv) i Stockholm. Konferensen kommer enligt helsidesannonsen i Svenska Dagbladet idag att behandla

* Överblick av kommande regelverk från Finansdepartementet * Finansinspektionens syn på framtiden * Framtida utmaningar inom svensk försäkring * Ta del av Googles råd för framgång

Det märkliga är naturligtvis namnet på tillställningen, ”Insurance Summit”. Insurance betyder försäkring; summit betyder toppmöte, toppkonferens. Beror namnet på att huvuddelen av talarna har tagits in från utlandet? Visst inte. Bara två av tjugosju talare verkar ha hämtats utifrån.

Nu frågar man sig varför det inte går att använda ett svenskt namn på evenemanget. Om man vill ta speciell hänsyn till de utländska deltagarna kan ju ett svenskt namn enkelt översättas till engelska. Eller kommer konferensspråket vara engelska? Kommer de svenska deltagarna att tala engelska med varandra?

Eller är det så illa ställt att arrangörerna inbillar sig att deltagarna hamnar högre upp, närmare molnen, om de befinner sig på en ”summit” i stället för på en toppkonferens eller ett toppmöte?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språktidningens blogg berättar idag att Harriet Kowalski blir ny chef på Språkrådet:

”I dag arbetar hon som enhetschef på Specialpedagogiska myndigheten. Hon börjar på Språkrådet den 1 oktober. En 55-årig kvinna med både svenska och tyska som modersmål och som dessutom talar engelska och franska, som har arbetat som språklärare i Sverige och Kanada, varit verksam inom förlagsbranschen...”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Genom åren har Språkförsvaret förtecknat en hel del artiklar och uppsatser om älvdalskan. En del länkar på vår webbplats var dessvärre brutna.

Johan Nilsson: Vikingaspråket levde längre än man trott – Göteborgs-Posten 13/7 2015

Björn Rehnström: Älvdalsspråkiga belönades – Dalarnas Tidning 15/6 2015

Björn Rehnström: Alma "dalskar" ofta och gärna – Dalarnas Tidning 15/6 2015

Reidun J. Samuelsen: Når Sofia blir prinsesse, håper hjembygda på et mirakel – Aftenposten 12/6 2015

Stefan Rämgård: Hon kastar prinsesskimmer över Älvdalskan – Dala-Demokraten 8/6 2015

Liz Leafloor: Elfdalian, the Ancient Viking Forest Language of Sweden, Set to be Revived – Ancient Origins 20/5 2015

Guus Kroonen: Sweden is fighting to preserve Elfdalian, its historic, lost, forest language – bloggen Quartz 16/5 2015

Lise Brix: Isolert folk i Sverige brugte runer helt op i 1900-talet - videnskab.dk 6/5 2015

Lotte Thorsen: Sprogforskerne fandt en skat i skoven – Politiken 3/5 2015

Gunnar Nyström/Yair Sapir: Introduktion i älvdalska – undervisningsmaterial , Kristianstad april 2015

Henrik Rosenkvist: Ge älvdalska en chans! – Språktidningen 2011 

Dorota Melerska: Älvdalskan - mellan språkdöd och revitalisering - Adam Mickiewicz-universitetet i Posnan, februari 2011 (Avhandling)

Pjotr Garbacz: Word Order in Övdalian - Lundastudier i nordisk språkvetenskap A70 vt 2010 (Avhandling)

Östen Dahl: Älvdalska - eget språk eller värsting bland dialekter? - Språktidningen december 2008

Östen Dahl m.fl.: Älvdalska är ett språk - inte en dialekt - Aftonbladet 9/2 2007

Gunnar Nyström: Övkallmåleð – wen ir eð? – högtidstal på Skansfesten 1994

Lars Steensland: Varifrån kommer älvdalskan – högtidstal på Skansfesten 1982

Det finns naturligtvis mer material på Ulum Dalskas webbplats  liksom på Lars Steenslands hemsida

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)