Under mitt liv som medveten språkintressent har jag noterat en hel del förenklingar av svenska språket. Ålderdomliga former och stavningar har ersatts av moderna förenklingar och uttryck – i de allra flesta fall till det bättre. Så har t ex konjunktivformerna nästan försvunnit utan att betydelsen gått förlorad. I allmänhet förstår nog folk vad som menas även när konjunktiv har ersatts av presens. Men det finns exempel på betydelseförluster.

I dagens AXESS (Nr 3, april,  2016)  finns en enspaltare av Martina Björk om just detta problem.  Hon nämner särskilt den aronitiska välsignelsen som i den nuvarande bibelöversättningen skrivs i presens istället för hävdvunnen konjunktiv. Därmed förändras innebörden drastiskt från en mänsklig önskan riktad till Herren (”Herren välsigne och bevare…”) till ett enkelt konstaterande i presens (”Herren välsignar och beskyddar…”). Man kan anta att den mer än tvåtusenåriga originaltexten uttrycker en önskan, en hemställan--ingenting annat. Här har alltså den avsedda förenklingen medfört att betydelsen har förändrats. Ur religiös synvinkel har jag ingen uppfattning om detta, men språkglidningen är illavarslande.

Väl använda konjunktivformer ger rika, betydelsebundna nyanser åt ett dynamiskt språk. Det vore (!) synd att i alla sammanhang frånhända sig sådana möjligheter. I andra språk som jag känner till används fortfarande konjunktiv i sådana fall där man övergett dessa former i svenska språket, även om konjunktiv utsätts för förenklingsattacker också där.

För egen del skulle jag gärna se att Språkförsvaret slår ett slag för bevarande av konjunktivformer, i de fall där de tillför något värdefullt till språklig skönhet och språkförståelse. Jag har noterat Språkförsvarets medlemsenkät om bruket av konjunktiv.  Finns någon slutsats att dra av den?

Jag säjer med Martina Björk: Leve konjunktiven!

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Martina

3 maj 2016 09:03

Tack för ditt fina inlägg och tack för vänliga ord om mitt lilla konjunktiv-kåseri.

Jag vill vara tydlig med att jag inte har någon synpunkt på översättningen av välsignelsen i sig. Mina kunskaper i hebreiska är nämligen obefintliga. Jag har varit i kontakt med Bibelkommissionens översättare som hävdar att välsignelsen rimligtvis måste översättas med presens indikativ. Det finns ingen anledning för mig att ifrågasätta det. Vad jag vill visa, i folkbildande syfte, är snarare att innebörden i den svenska översättningen drastiskt förändras. Häromdagen kom ett remissvar från Svenska Akademien som dock uttryckligen förkastar ändringen till indikativ, se sidan 1 i nedanstående länk.

Syftet med min text är att hylla konjunktiven som nyansmakare och förskönare av språket. Leve konjunktiven!

http://www.svenskaakademien.se/sites/default/files/remissvar_kyrkohandboken.pdf

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kunskapen om att det unika älvdalska språket finns och inte erkänns av den svenska staten sprider sig med raketfart över världen.   Nyligen inbjöds föreningen Ulum Dalska, som kämpar för detta avancerade och vackra språkets överlevnad av universi...

Växjö kommun har smyckat omgivningarna runt Växjösjön mitt i staden med fina konstverk, vilket är lovvärt. Om konstverket ”Pissed Elin” står följande att läsa på en sten bredvid:   ”Pissed Elin är konstnären Sara Möllers tolknin...

Söndagens svenskspråkiga sång   Anna-Lena Löfgren - Pröva dina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Sagan om humlan   Det är tidigt på morgonen. Solen har ställt sitt tält i en skogsbacke, och du går dit. Ser du våren, s...

      (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)   ...

  Förutom plattityder på engelska lyckas också reklammakarna stava "kreativt" på svenska.   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...