Klimatet i Norden kan vara lite bistert och naturen är på sina ställen ganska karg. En del svenskar tycks överföra detta till språken som talas här och tror att dessa är ordfattiga och osköna. Det är naturligtvis helt fel. Hur kan då språken i Norden komma med på topplistor över de vackraste språken, listor som upprättats av personer utanför Norden? Se artikeln i Språkförsvaret den 23 aug 2017. Om en del svenskar tror att svenskan är ett fattigt och fult språk så är dessa personer kanske inte så angelägna att försvara det. Nu tror jag att sådant språkligt mindervärdeskomplex egentligen är universellt, även om språkens storlek och prestige kan justera det. Det är svårt att beskriva det egna modersmålet och man gissar, ofta åt det negativa hållet. På nätet läser jag följande som belyser det hela (översatt):

”Jag vet inte om svenskar uppskattar hur vackert deras språk är och hur lyckliga de kan vara att tala det.”

En svensk svarar: ”Detta gör mig så lycklig att läsa för jag har alltid trott att svenska språket var fult.”

Peje     

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)