Misshumasshu, en förträfflig (säjs det) restaurang i Sveriges huvudstad, i Birger Jarlspassagen, med ovanstående namn har menyn enbart på engelska – ett förfärligt ofog. Bortsett från förringandet av svenska språket i Stockholms centrum, kan man undra om svenskar i gemen vet vad t ex ”sole” och ”razor clams” är för någonting. Enligt hörsägen lär det finnas flera andra restauranger runt Stureplan som har menyn enbart på engelska. Om man vill stoltsera på utrikiska med ”haute cuisine” kan man hellre ha en text på matspråket framför alla andra, franska, under den självklara på svenska. Jag har inte besökt något av dessa språkvidriga ställen men skulle självklart påpeka ofoget för hovmästaren om jag någonsin skulle sätta min fot på dessa ställen.

 Vi kan naturligtvis inte agera som språkpoliser och självsvåldigt beivra avsteg från svenska språket på restauranger (eller andra publika ställen), men vi kan privat annonsera vårt missnöje på alla svenskspråkiga människors vägnar.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är en mejlväxling - se föregående sådan)

Magnus Hansson 

Till: Språkförsvaret

14 maj vid 13:19

Hej och tack för svar. 

Så den svenska inställningen är att alla som inte talar engelska i EU är oartiga? 

Även om många förstod talet utan simultantolkning var det säkert ganska många som inte gjorde det och satt och lyssnade på översättningen i sina hörlurar. Är den svenska inställningen att man ska upphöra med den simultantolkningstjänst som finns i EU, eftersom den möjliggör ett oartigt beteende hos talarna? Blir de svenska EU-parlamentarikerna illa berörda när andra länders talare är oartiga och talar andra språk än engelska? Till exempel om en finländare talar på finska, (eller för den delen - på svenska?!)

Det börjar bli ett mönster med svenska ministrar som håller tal här och där på främmande språk, även i Sverige. Jag undrar hur detta står i överensstämmelse med den nya språklagen?

Jag ser fram emot ett snabbare svar den här gången.

Magnus Hansson

Hej igen Magnus

Tack för ditt mejl. För att svara på hur svenska politikers val att hålla tal på främmande språk är förenligt med språklagen redogör jag här kort för lagen och dess förarbeten, som ger information om olika överväganden som gjorts och om hur lagen var tänkt att tolkas och tillämpas.

Språklagen (2009:600) slår fast att svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang och att svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas. Den innehåller inget krav på att den som företräder Sverige i EU ska tala svenska.

Utredningen (SOU 2008:26) som föregick språklagen föreslog en bestämmelse om att den som företräder Sverige i EU ska använda svenska i sammanhang där tolkning erbjuds, om det inte av särskilda skäl är lämpligare att använda ett annat språk.

I sitt lagförslag (prop. 2008/09:153) ansåg dåvarande regeringen det inte motiverat att ställa upp ett generellt krav att den som företräder Sverige i EU ska använda svenska, utan utrymme lämnades att anpassa val av språk efter situation och företrädare. Se särskilt sida 36-39: www.regeringen.se/49bb92/contentassets/ed1a8510375d47af971a2330cf66aa4e/sprak-for-alla---forslag-till-spraklag-prop.-200809153.  

Sveriges inställning är fortsatt att svenskans ställning som officiellt EU-språk ska värnas. Möjligheten till tolkning och översättning tillmäts stor betydelse i Sveriges strävan efter större öppenhet och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet.

Med vänlig hälsning

Stina Garefelt

Regeringskansliets kommunikationsenhet

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)