Anders Q Björkman omnämner idag i en artikel Språkförsvarets senaste antologi, ur vilken vi saxar:

”Men svenskan försvagas också längre ner i det svenska utbildningsväsendet. Den nyutkomna antologin ’Språkbytesexperimentet i svensk skola: Engelska till varje pris?’– utgiven av organisationen Språkförsvaret och där bland andra Olle Josephson och även jag själv medverkar – vrider och vänder på frågan vilka konsekvenserna blir av att allt fler svenska grundskole- och gymnasieelever har engelska som undervisningsspråk. Josephson slår fast att de pedagogiska argumenten för engelskspråkig undervisning är svaga samtidigt som de språkpolitiska argumenten talar emot sådan undervisning.

Inte minst talar den svenska språklagen emot den. Så här lyder paragraf 6: ’Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.’ Rimligen ingår såväl en statlig forskningsfinansiär som svensk skola och högskoleväsendet i begreppet ’det allmänna’.

I en rapport om engelsk undervisning på gymnasieskolor som Skolverket publicerade 2018 konstateras att ’engelskspråkig undervisning har förhållandevis blygsamma effekter på engelskan och att den kan innebära risker för elevernas utveckling av svenskan och möjligen även för ämneskunskaperna’. Vidare utfärdade rapporten följande varning samt uppmaning: ’Att till stor del undervisa på engelska i gymnasieskolan riskerar att stå i konflikt med språklagen och läroplanen. Skolverket föreslår därför att regeringen utreder och ser över regleringen.’”

”Språkbytesexperimentet i svensk skola – engelska till varje pris?” kostar 120 kr vid direkt beställning från sprakforsvaret@yahoo.se - frakt om 44 kronor i enkelt brev eller 59 kronor i förpackning tillkommer. Antologin kan naturligtvis också köpas via nätbokhandlarna eller beställas via en fysisk bokhandel.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Sofia Karlsson - Julvisa i Finnmarken

Söndagens svenskspråkiga dikt

Tomten 

Midvinternattens köld är hård, 

stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård 

djupt under midnattstimma. 

Månen vandrar sin tysta ban, 

snön lyser vit på fur och gran, 

snön lyser vit på taken. 

Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, 

grå mot den vita driva, 

tittar, som många vintrar förr, 

upp emot månens skiva, 

tittar mot skogen, där gran och fur 

drar kring gården sin dunkla mur, 

grubblar, fast ej det lär båta, 

över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår, 

skakar huvud och hätta --- 

»nej, den gåtan är alltför svår, 

nej, jag gissar ej detta» --- 

slår, som han plägar, inom kort 

slika spörjande tankar bort, 

går att ordna och pyssla, 

går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus, 

känner på alla låsen --- 

korna drömma vid månens ljus 

sommardrömmar i båsen; 

glömsk av sele och pisk och töm 

Pålle i stallet har ock en dröm: 

krubban han lutar över 

fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får, 

ser, hur de sova där inne; 

går till hönsen, där tuppen står 

stolt på sin högsta pinne; 

Karo i hundbots halm mår gott, 

vaknar och viftar svansen smått, 

Karo sin tomte känner, 

de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se 

husbondfolket det kära, 

länge och väl han märkt, att de 

hålla hans flit i ära; 

barnens kammar han sen på tå 

nalkas att se de söta små, 

ingen må det förtycka: 

det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son, 

ren genom många leder 

slumra som barn; men varifrån 

kommo de väl hit neder? 

Släkte följde på släkte snart, 

blomstrade, åldrades, gick --- men vart? 

Gåtan, som icke låter 

gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft: 

där har han bo och fäste 

högt på skullen i höets doft, 

nära vid svalans näste; 

nu är väl svalans boning tom, 

men till våren med blad och blom 

kommer hon nog tillbaka, 

följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om 

månget ett färdeminne, 

intet likväl om gåtan, som 

rör sig i tomtens sinne. 

Genom en springa i ladans vägg 

lyser månen på gubbens skägg, 

strimman på skägget blänker, 

tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all, 

livet där ute är fruset, 

blott från fjärran av forsens fall 

höres helt sakta bruset. 

Tomten lyssnar och, halvt i dröm, 

tycker sig höra tidens ström, 

undrar, varthän den skall fara, 

undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, 

stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård 

gott intill morgontimma. 

Månen sänker sin tysta ban, 

snön lyser vit på fur och gran, 

snön lyser vit på taken. 

Endast tomten är vaken. 

Viktor Rydberg

(Denna nätdagbok är knuten till näverket Språkförsvaret)