(Citatet är hämtat från en artikel av Sanna Lundell i Arbetsvärlden idag)

” - Överlag tycker jag mig se att en oproportionerligt stor del som har svårt att klara sig kommer från Engelska skolan. Det är inte språket utan undervisningsmetoden som gör det svårt för eleverna.

Lärarens bild är att eleverna i gymnasiet som tidigare har gått i Engelska skolan har lärt sig mycket utantill.

En oproportionerligt stor del som har svårt att klara sig kommer från Engelska skolan

- Bristerna låg inte i att de fått undervisning på engelska och hade svårt med undervisning på svenska, utan i att de hade svårt att analysera och lösa problem. De hade arbetat mycket med utantillinlärning men så fort undervisningen kom utanför detta så blev det svårt.

Läraren säger att hen “Lider med eleverna, för de har tidigare inte gjort något fel”.

- Men de har inte tillräckliga förmågor för att klara skolan sedan. Vårdnadshavare har fått höra att allt har gått jättebra och så går det inte jättebra. Ibland kan det vara det rent språkliga som ställer till problem. Eleverna har inte alltid ett akademiskt språk. De kan säkert konversera på engelska men inte skriva bra.

Läraren har ställt frågor till eleverna som har stött på problem i gymnasiet om vilka skolor de har gått i tidigare.

- Då har det verkat som att en oproportionerligt stor del kommer från Engelska skolan. Vårdnadshavarna är supernöjda som kunder. De får mycket mer återkoppling och eleverna får studiero.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)