Marcus Larsson twittrade den 29/6 2020:  

”Internationella Skolor ploppar upp som svampar efter ett sommarregn. Vad kommer det sig? I dagens granskning av koncernernas ökade marknadsandelar ska jag försöka förklara det samt introducera en ny företagsform på skolmarknaden - investmentbolagen. Välkommen till Futuraskolan!”

Se denna länk eller denna!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Cassandra Johansson Pajula skriver i debattartikeln Chockerande att lärarstudenter tycker det är tufft att inte plugga om anti-pluggkulturen:

”Jag skrev om min erfarenhet av detta på sociala medier. Inlägget väckte mycket åsikter, framförallt från lärare. Kommentarer som ’gnälliga aktivister som inte vill studera’ och ’personer med dåliga studieresultat söker sig till att bli lärare, eller sådana som inte vet vad de vill jobba med’ var förekommande. Jag tror absolut att det faktum att läraryrkets oförtjänt låga status är en av orsakerna till den här problematiken, eftersom det har dragit till sig personer som egentligen inte har intresset att bli lärare. Att personer utan intresse ändå pluggar till lärare är en stor fara och ett hot mot den framtida svenska skolan eftersom det skolan behöver mer än något annat är lärare med ämneskunskaper.

Men det är också viktigt att markera att majoriteten av lärarstudenterna är ambitiösa, seriösa och inser vikten av att kunna sina ämneskunskaper.

Att föreslå mer intressanta kurser är inte hållbart. Poängen med att vi läser kurserna är att vi ska lära ut det till eleverna. Hur skulle det se ut om grammatiken togs bort från svenskundervisningen för att lärarstudenterna inte tyckte det var intressant nog?”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Då och då får vi tv -sändningar från EU i Bryssel/Strasbourg. Många gånger sänds officiella tal och framträdanden av EU-ministrar och politiker i unionen direkt på tv. De flesta av dessa EU-representanter/delegater använder fortfarande engelska språket, trots att Storbritannien sedan länge har lämnat EU. 

Officiellt datum för Brexit var den 31 januari 2020. Men ändå verkar det som om engelskan fortfarande lever kvar i EU och att det idag är EU: s första officiella språk. 

Det är pinsamt att ständigt höra EU-ministrar och delegater från de olika EU-länderna tala undermålig och "skröplig" engelska i dessa sammanhang. Vid längre anföranden blir det ju bara trist och långtråkigt. Man tappar så att säga "tråden". 

Jag förstår inte varför EU-ministrar, delegater och politiker inte i större utsträckning använder sig av simultantolkning/textning istället? Det vill säga, man framför sitt tal/anförande på modersmålet i EU-parlamentet som samtidigt blir simultantolkat till EU:s olika officiella (24) språk.  Det är trots allt bättre, anser jag. (EU förfogar förövrigt över en alldeles utmärkt och omfattande tolk- och överssättningsservice).

Däremot talar kommissionsordförande tyskan Ursula von der Leyen en helt perfekt, accentfri engelska. Dessutom behärskar hon lika bra franska. Jag har ibland ställt mig frågan:

Varför kräver inte Storbritannien någon typ av ekonomisk kompensation för att EU fortfarande verkar ha engelska som första officiella språk? Vore överhuvudtaget en sådan uppgörelse mellan EU och Storbritannien möjlig? Ja, det är frågan! Kanske ett tips till premiärminister Liz Truss och engelsmännen?

C-G Pernbring                                                                                                                                                                                                

Helsingborg         

(Insändaren publicerades i Helsingborgs Dagblad den 11/10 2022, Göteborgs-Posten den 13/10, Norra Skåne/Kristianstadsbladet  den 17/10 och Skånska Dagbladet den 24/10 under olika rubriker)    

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)                                                                                                                                                                                     

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anders Svensson, bäste redaktör,

Språktidningen är oerhört viktig för mig. Jag är mycket tacksam för att den finns. Den är upplysande och den väcker alltid en lust att börja diskutera med någon som medverkat med stort eller smått.

Nu har jag har läst, att du har tagit slutgiltig ställning för ordet ”dom” gentemot ”de” och ”dem”.

Det är förstås inte någon stor sak, i jämförelse med mycket annat här i världen. Trots det vill jag formulera några tankar som ni språkvetare naturligtvis lämnar därhän.

Du skriver om din bakgrund och att du kom att uppfatta det som högtidligt att göra skillnad mellan ”de” och ”dem”. Det ligger alltså en sorts klasskillnad mellan att använda orden som skiljer mellan subjekt och objekt, respektive det ”dom” som har kommit att bli vanligt talspråk, så vanligt att många numera har svårt att förstå skillnaden. Jag ska strax ge några exempel på att den där klasskillnaden inte är så given. Men först några språkliga reflektioner.

Jag medger, att mitt eget talspråk inte gör den skillnad som borde finnas, men jag försöker faktiskt, och att göra skillnad i texter är för mig en självklarhet.

Språkliga argument

I diskussionen som har pågått under senare år har det förstås förekommit rent grammatiska argument för att slå vakt om de och dem.

Det har föreslagits att man, av pedagogiska skäl, ska använda de engelska orden they och them för att förklara skillnaden mellan de och dem samt deras funktioner i svenskan. Men – ifall man helt ska ge upp, och övergå till ”dom”, hur ska man då förklara ”they” och ”them” i engelskan?

Och hur ska man förklara motsvarande skillnader och funktioner i tyska och franska? Men det är väl ingen som lär sig andra språk än engelska ...

Danskan, som – för svenskar i allmänhet – inte är känd för tydligt uttal, lyckas faktiskt klart skilja mellan de/De och dem/Dem i både skrift och uttal! Likaså finlandssvenskan, eller hur?

Varför klarar inte vi det?

Talspråk må vara en sak, men det borde inte hindra att göra skillnad i skrift eller i högläsning. Från danskarna kan vi hämta erfarenheter – ifall nu svenskar bryr sig om att hämta erfarenheter från andra. Danskt uttal har, i modern tid, kommit att avvika avsevärt från skriftspråket. Det handlar om sådana uttalsförändringar som apokope, assimilering, synkopering och vokalisering. Det har tydligen förekommit förslag om stavningsreformer som skulle närma skriftspråket till uttalet. Men det skulle knappast förbättra begripligheten ens för danskarna själva. Dessutom skulle det avlägsna skriftspråket från svenskan och norskan, vilket skulle gå ut över den skandinaviska språkförståelsen. Så någon genomgripande förändring av den danska stavningen lär inte vara aktuell.

Ifall svenskan skrotar de/dem och ersätter båda med dom, så skulle svenskan komma att avvika bland de skandinaviska språken.

Varför ska normen anpassas till dem som har svårt att förstå skillnaden mellan subjekt och objekt? Ja, jag inser att det är politiskt inkorrekt att formulera frågan så.

Hur skulle det vara att i stället arbeta för ett tydligare svenskt uttal? (Det gäller inte bara de och dem.)

Nyhetsuppläsarna i radio och TV skulle kunna utgöra förebilder. De språkliga förändringar som har skett i svenskan lär väl komma och befästas genom populärartister, influencers och andra kändisar.

Högtidligt?

Jag skulle vilja föreslå, att du och andra som argumenterar för ett enhetligt dom lyssnar på några visor. Det finns naturligtvis flera, men jag nämner några exempel. Allt är lätt att hitta på Youtube.

Flera visor av Dan Andersson, framförda av Thorstein Bergman, förslagsvis ”Julvisa i Finnmarken”.

Tove Janssons visa ”Tillsammans”, inspelad av Cumulus.

På Östen Warnerbrings Skåne-album finns exempelvis Theodor Tufvessons ”Mitt hjärta bor i en gammal gård” och Artur Lundkvists ”Har du sett landet om sommaren?

Lyssna! Skillnaden mellan subjekt och objekt finns där i finlandssvenskan, skånskan, liksom i Dan Anderssons diktning!

Låter det alltför högtidligt? Ack. Pröva att ersätt ”de” och ”dem” med ”dom” i de här texterna. Känns det bättre?

Inte kan jag känna att det skulle värna och vårda svenskan.

En personlig återblick

Anders Svensson, jag har inte din gedigna bakgrund som du nämner i din ledare.

Jag växte upp med en mamma, som var svensklärare. Vi pratade mycket om språk, om ord och grammatik. Vi hade roligt och jag tyckte att jag fick en språkligt medveten uppväxt. Jag växte också upp nära mina morföräldrar. Min morfar (född 1884!) kom från en fattig skånsk bondefamilj, blev folkskollärare. Min mormor (f 1893) kom från en väveriarbetarfamilj, blev småskolelärarinna. De var noga med hur man uttryckte sig, men visst talade de skånska. ”Di” hette det, inte ”de”. Men det var klar skillnad på subjekt och objekt.

Jag har i hela mitt vuxna liv, på olika sätt, arbetat med texter och med språk. Jag har skrivit artiklar av skiftande slag, rapporter, remissyttranden, informationstexter, en doktorsavhandling (fast den skrev jag på engelska), kåserier, reflektioner, några små dikter, brev och åter brev ...  Jag har översatt, redigerat, språkgranskat (!) bokmanus och samordnat bokprojekt.

Sedan fyra år tillbaka leder jag språkkaféer, där jag försöker vägleda invandrare till svenskans många nyanser.

Men nu inser jag att mina språkliga värderingar och val är fullständigt fel. Jag är inte akademisk språkvetare. Jag är inte språkanvändare – för enligt akademiska språkvetare är det ju språkanvändarna som bestämmer över språket.

Jag vet att jag tillhör en generation som ni inte behöver bry er om. Den försvinner ju snart.

Och i era ögon är jag förstås en kuf.

Men jag vill inte låta detta vara osagt.

Anders Schærström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...och motåtgärd!

Sunt förnuft

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

"********** OK-Q8 AB Email Confidentiality **********
The information contained in this e-mail is strictly confidential and may contain proprietary information. It is meant solely for the intended recipient. Access to this e-mail by anyone else is unauthorised. If you are not the intended recipient, any disclosure, copying, distribution or any action taken or omitted in reliance on this, is prohibited and may be unlawful. No liability or responsibility is accepted if information or data is, for whatever reason corrupted or does not reach its intended recipient. If you have received this e-mail message by error, please notify us immediately by reply and then delete it from your system. No warranty is given that this email is free of viruses. The views expressed in this e-mail are, unless otherwise stated, those of the author and not necessarily those of OK-Q8 AB or its management. OK-Q8 AB reserves the right to monitor, intercept and block e-mails addressed to its users or take any other action in accordance with its e-mail policy.

OK-Q8 AB is a company registered in Sweden with company registration number (Organisationsnummer) 556027-3244. The registered address is at OK-Q8 AB, Box 23 900, SE-104 35 STOCKHOLM."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, något redigerad,  är hämtad från Språket Sveriges Radio)

Tisdag den  11 oktober kl. 18.05 – inslagets längd 30 minuter

Skärpt språklag och högre status för minoritetsspråk - det är exempel på frågor som "språklobbyister" driver. Språket handlar om organisationer och privatpersoner som försöker påverka språk.

Veckans språkfrågor

Vad är en språklobbyist?

Vilka är de viktigaste språkpolitiska aktörerna i Sverige?

Hur stor roll har riksdag och regering som språkpolitiska aktörer?

Vad vill organisationen Språkförsvaret försvara, och mot vad?

Hur försöker katalanska och samiska organisationer påverka EU språkpolitiskt?

Vilka exempel finns på samiska ord som svenskan har lånat?

Har de svenska dialektorden gatt och syta koppling till sydsamiskans galkedh och syjhtedh?

Finns några tecken på att allmänhetens passion för språk är på väg att falna?

Språkvetare Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet

övriga medverkande:

Per-Åke Lindblom, ordförande för Språkförsvaret
Marga Payola, internationell koordinator för katalanska Internacional Plataforma per la Llengua
Elle Merete Omma, ansvarig för EU-enheten på Samerådet

Programledare Jens Möller”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)