Med anledning av att den franska akademien (Académie française) publicerade en rapport om institutionell kommunikation, som i praktiken handlade om engelskans expansion på franskans bekostnad i Frankrike, intervjuades franska akademiens ständiga sekreterare Hélène Carrère d’Encausse i Le Figaro den 15 februari i år.

Hon fick denna inledande fråga:

”Detta är Inte första gången som akademin tar ett initiativ mot franglais. Har situationen blivit mer oroande?”

Och hon svarade:

”Vi har kommit till en kritisk punkt. Kommissionens uppgift var att öka medvetenheten och se till att situationen rättas till. Vi står vid ett vägskäl. Det kommer en tid när saker och ting kommer att bli oåterkalleliga. I dag tar Akademien upp problemet, eftersom situationen har blivit mer oroande, eftersom det finns en verklig likgiltighet från myndigheternas sida. Ett typiskt exempel: det nationella identitetskortet. I sin nya tvåspråkiga version (det översätts ordagrant till engelska) strider den mot konstitutionen, Toubon-lagen och framför allt med sanningen. Det är inte ett resedokument. Om du reser in i USA behöver du ett pass, inte ett ID-kort. Dessutom, med Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen, finns det ingen anledning att favorisera engelskan! Att regeringen framställer ett tvåspråkigt kort och väljer engelska, är ett tecken på en skrämmande bekännelse: i grund och botten räknas franska inte längre. Premiärministern gav oss en kopia av den analys som gjordes av regeringens generalsekreterare. Hon förklarar att det är att föredra att kortet är på engelska, eftersom franska inte längre skulle kunna förstås. Detta är en skrämmande avveckling! Detta tenderar att förvisa franskan till status som lokal dialekt...”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kalasturne'n helt enkelt!

Uppmärksam 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ola Nilsson skriver idag på Språkförsvarets vänner:

Kommunalt nationaldagsfirande i Umeå. Inleds med två låtar på engelska av en grupp som presenteras som "amerikanaband". Jag lyckas sedan uppfatta en (1) låt på svenska utöver nationalsången (tänka sig). Och som avslutning två sånger på engelska av nämnda amerikanaband. Putin är en skurk som förnekar existensen av en ukrainsk kultur. Medan vi anstränger oss själva för att förneka en svensk dito, även på Sveriges nationaldag.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Föreningen Norden)

Företrädare för Föreningen Norden i Norge kommenterar ett utspel från NTNU-studenter, som vill slippa att utsättas för svenska och danska i undervisningen:

”Må NTNU-studenter skånes for skandinavisk?

Vi har ytret oss om studenter og nordisk språk i Adresseavisa. Flere studenter ved NTNU ønsker å bruke engelsk i undervisningen og begrense de nordiske språkene. Hvilke konsekvenser vil det ha?

Monica Henriksen-Toset

Leder i Foreningen Norden Trondheim.

Espen Stedje

Generalsekretær Foreningen Norden

Norges største universitet arbeider for tiden med å oppdatere sin språkpolitikk. I lys av at NTNU-studenter tidligere i år tok til orde for å begrense svensk og dansk i undervisningen, har Foreningen Norden nå gitt sin oppfordring til universitetet.

Nabospråkforståelsen går dårlig i Norden, viser forskningen. Løsningen på problemet er ikke å begrense svensk og dansk i undervisningen, slik enkelte studenter har tatt til orde for. Da Studenttinget ved NTNU debatterte dette tidligere i år var det flere som ønsket å begrense nabospråkene og å gi engelsk forrang.

NTNU har gode språkpolitiske retningslinjer, blant annet om at de skandinaviske språkene ikke regnes som fremmedspråk, som universitetet forhåpentligvis vil holde på. I vårt innspill til NTNU støtter vi opp om dette. En nedprioritering av svensk og dansk vil ha store konsekvenser, ikke minst for studentene selv og deres jobbmuligheter.

I Norge fikk vi i år en ny språklov som stiller krav om at vi forstår svensk og dansk. Spesifikt sier den at våre naboer har rett til å henvende seg til norske myndigheter på svensk og dansk. Da er det kanskje ikke så dumt at studentene får en forberedelse, gjennom undervisning med enkelte innslag av nabospråkene. Med et gjennomslag for å slippe svensk og dansk i undervisningen, ville studentene fort ha stengt seg selv fra jobber i offentlig sektor.

Debatten er interessant, fordi man enkelt kan se for seg de langsiktige konsekvensene av om nabospråkene begrenses. Det vil utvilsomt føre til en mer utbredt bruk av engelsk, og resultere i færre muligheter til å ta del i arbeidsmarkedet i Danmark og Sverige. Universitetets beslutninger på området vil veie tungt i den bredere samfunnsutviklingen.

‍

Folk i Norden behersker generelt engelsk godt. Vi er kjent for et høyt nivå av engelskkunnskaper. Derfor er det enkelt å forstå argumentene i studenttinget. For mange er det enkelt å bytte om til engelsk så fort man støter på et ukjent ord i skandinavisk sammenheng. Samtidig kan de magiske ordene «hva betyr det?», løse mye overfor våre naboer. På samme måte som når noen bruker et lokaluttrykk i Norge. Man kan også avklare behovet for å snakke sakte og tydelig. Man løser ikke et problem ved å gjemme det bort. For å kunne beholde det helt unike fellesskapet vi har på tvers av grenser i Norden, må vi tåle å anstrenge oss litt for å forstå hverandre. Man løser ikke et problem ved å gjemme det bort. Det vet alle studenter.

Rundt 90 prosent av ordforrådet i norsk, svensk og dansk er likt, og språkene kunne enkelt ha vært kalt dialekter. Om nabospråkene oppleves utfordrende bør det i seg selv være et argument for at vi trenger å bli eksponert for dem oftere. At man kan snakke sammen på morsmålet, har bydd på store muligheter. Det er en avgjørende grunn til at det felles arbeids- og studiemarkedet i Norden har vært en realitet gjennom flere tiår. Arbeidsgivere og arbeidstakere har nytt godt av at over 20 millioner mennesker kan snakke sitt morsmål med hverandre.

Vi må tenke langsiktig, for mindre kontakt med nabospråkene vil gå på bekostning av felles positiv utvikling. Innenfor alle samfunnsområder – og spesielt innenfor akademia – er denne kontakten en enorm ressurs. Undersøkelser viser at flere unge personer mener at engelsk gjør samtalen mer formell og distansert – og mindre fri – enn når vi snakker på morsmålet. Det er denne språklige intimiteten som må bevares. Språket er et sosialt lim som integrerer oss.

Også i Norge har vi betydelige språklige variasjoner. Dette er politikk som vi er stolte av. Tidligere har Foreningen Norden vært i kontakt med språkprofessor Nina Gram Garmann i sammenheng med dubbing av skandinavisk TV og påstander om at barn ikke forstår nabospråkene. Språkprofessorens svar er tydelig – det gir ikke mening å dubbe skandinavisk, samtidig som vi beholder dialektmangfoldet. – Jeg tror det vil være lettere for mange barn å forstå svensk enn norske dialekter som vossamål eller setesdalsdialekten, uttalte da professor Garmann.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Benjamin Ingrosso och Bianca Ingrosso – Blomstertid

Söndagens svenskspråkiga dikt

Den blomstertid nu kommer

1.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2.
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,

de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

3.
Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!

4.
Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta
men dämpa lustans brand;
Vänd bort all sorg och smärta
med mild och mäktig hand.

5.
Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
med nådens dagg, att hon
förskönas och befruktas
som ros på Libanon.

6.
Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
bespisande vår jord,
och flöde nådens sötma

till oss av livets ord.

Israel Kolmodi

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I sitt svar på Språkförsvarets frågor inför valrörelsen 2022 presterade Moderaterna en anmärkningsvärd kommentar till fråga 8:

”8. Anser ert parti att svenskans ställning i EU är tillfredsställande? Om inte, hur bör läget förbättras? Anser ert parti att svenska regeringsföreträdare och EU-parlamentariker i tillräcklig utsträckning använder svenska i alla EU-sammanhang där det är möjligt?

Moderaterna anser att svenskans ställning i EU är tillfredsställande. Vi föreslår dock att språkarbetet inom EU reformeras. I det ligger att avskaffa direkttolkningen och låta engelskan bli arbetsspråket. Stora besparingar på direktöversättningar skulle kunna göras om man inför ett system där varje land får betala på begäran, efter att en viss kvot översättningar/tolkning använts. Alla dokument ska givetvis samtidigt fortsätta att översättas till alla språk.”

Vilka konsekvenser skulle detta förslag få?

För det första skulle det innebära att alla medlemmar i EU-parlamentet och regeringsförträdare från olika länder, som deltoge på möten i EU:s regi, vore tvungna att behärska engelska. Moderaterna vill alltså införa engelska som språkkrav. Det skulle också innebära att alla ledamöter, som inte har engelska som modersmål, skulle hamna i underläge i debatter med engelska modersmåltalare. Den som använder sitt modersmål, som sedan direktolkas, använder nämligen sitt bästa språk. Idag har EU tre arbetsspråk, engelska, franska och tyska, d.v.s ursprungsdokument avfattas på något av dessa språk, men i EU-parlamentet och de flesta andra möten kan man tala ett av EU:s officiella språk, inklusive svenska. En av grundstenarna bakom EU:s språkpolitik är att alla representanter ska kunna tala sina officiella språk på möten inom organisationen.

För det andra stärks engelskans ställning gentemot alla andra språk i EU, i första hand gentemot de två andra arbetsspråken.

För det tredje: Såvitt jag kommer ihåg, drev inte ens Storbritannien så länge landet var medlem linjen att engelska skulle bli enda arbetsspråk inom EU. Jag har ett svagt minne att någon enstaka brittisk EU-parlamentariker drev denna linje, men detta hade alltså inte regeringens stöd. Varken Irland eller Malta, där engelska är officiellt språk, driver denna linje. Moderaterna är alltså mer anglofåna  än företrädare för EU-stater, där engelska är officiellt språk. Åtminstone en moderat företrädare från Sverige i EU-parlamentet brukade insistera på att alltid tala dålig engelska på mötena. Konferenstolkarna i EU ansåg att han egentligen bara ställde till problem; det var lättare att översätta hans svenska än hans dåliga engelska.

För det fjärde är det föga sannolikt att Frankrike, men även vissa andra stater, skulle gå med på att göra engelska till enda arbetsspråk.

Slutligen är denna linje ett uttryck för krämarmentalitet. Den är en upprepning av Reinfelt-regeringens språkpolitik visavi EU 2006 – 2014. Socialdemokraterna drev i och för sig samma linje dessförinnan. Av någon anledning ville Reinfelt-regeringen som tidigare Socialdemokraterna  och de nuvarande moderaterna visa sig vara ”bäst i klassen” på att spara pengar åt EU. I så fall borde moderaterna föreslå besparingar på helt andra saker som jordbrukspolitiken i EU, de ytterst generösa löne- och traktamentsvillkoren för tjänstemän och parlamentsledamöter och de regelbundna flyttningarna mellan Bryssel och Strassburg med mera.

Det är nämligen så att direkttolkningen inte är särskilt dyr i förhållande till annat inom EU. Eftersom jag tog upp denna fråga redan 2009 i ett inlägg, Översättning och tolkning kostar totalt en cappuccino per EU-medborgare och år, återger jag argumentationen från detta inlägg i det följande:

Från svenskt håll, d.v.s från regering och utrikesdepartement, har man satt en ära i att försöka skära ner på tolkningskostnaderna inom EU.  I propositionen ”Språk för alla” (sid. 34) hette det angående tolkningssystemet att ”Sverige har varit drivande för att få till stånd en smidigare och mindre kostsam språkordning inom EU.”

Detta självberöm fanns redan i den socialdemokratiska regeringens proposition ”Bästa språket” 2005. Tolkningssystemet bygger på att rådets arbetsgrupper delas in i tre kategorier, c:a 20 grupper med full tolkning, c:a 50 grupper utan tolkning (d.v.s. oftast engelska och franska) och c:a 80 grupper, där medlemstaterna får begära och betala för passiv eller aktiv tolkning (s.k. Request and Pay, RP). Inom RP-systemet tilldelas varje medlemsstat en pott per år. Om en stats begäran om tolkning överstiger den tilldelade potten får medlemsstaten själv betala. Vid begäran som understiger potten går 2/3 tillbaka till resepotten för respektive medlemsstat. Resten går tillbaka till EU. Detta inträffar oftast för Sverige, som tillsammans med Danmark och Finland tillhör de länder som begär minst tolkning.

Men hur mycket kostar egentligen tolkningen och översättningen inom EU? Hur tung är denna utgiftspost?

”Den totala kostnaden för tolkning inom den Europeiska unionen var 0,46 euro per medborgare 2008 och beräknas för 2010-2012 uppgå till 0,50 euro per medborgare och per år (250 miljoner euro). Översättning och tolkning för Europeiska unionens samtliga institutioner kostade lite mer än 2 euro per medborgare för 2008: kostnaden för en cappuccino.” (Källa: Questions & réponses sur l'interprétation  23/9 2009)

Jämfört med EU:s jordbruksstöd är detta nålpengar. En ko i EU kan räkna med att kosta betydligt mer än en kopp cappuccino per EU-medborgare och år.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Inför höstens val debatteras flitigt i media om de privata friskolorna. Slagorden är många: valfrihet och segregation är exempelvis vanligt förekommande. Dessutom belyses också ofta skattefinansieringen och skolpengen.

Egentligen är det märkligt att vi fick privata friskolor i Sverige under 1990-talet. Personligen blev jag väldigt förvånad! Kommunaliseringen, privatiseringen och friskolereformen nämndes aldrig under valrörelserna på den tiden. Vad hände? Man kan ju bara spekulera i denna viktiga skolfråga. Min teori är att Socialdemokraterna bildade en inofficiell dold storkoalition tillsammans med M, L, C och MP för att införa privata friskolor.

Socialdemokraterna kommunaliserade skolan i slutet av 1980-talet och därför kunde de borgerliga partierna lätt införa friskolereformen ett par år senare. S rev därefter heller aldrig upp friskolereformen som de tidigare hade lovat väljarna.

Utöver detta finns det politiker som är eller har varit toppnamn för Friskolornas riksförbund de senaste åren. Det handlar om till exempel Kjell-Olof Feldt (S), Lars Leijonborg (L) och Ulla Hamilton (M). Detta visar bara att dessa tre partier är helt överens om de privata friskolornas nuvarande "system" med bland annat skattefinansiering och skolpeng.

Är det inte nu dags att äntligen helt revidera detta "friskolesystem" för framtiden?

C-G Pernbring              

(Insändaren publicerades den 1 juni i Göteborgs-Posten)   

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)                                                    

Det är befriande med arrangörer som har vett att använda det svenska språket vid benämning av olika företeelser.

Jämför detta med det überlöjliga "Tough Viking", vars hemsida dessutom inte innehåller ett svenskt ord. Ett lopp mitt inne i Stockholm – grundat av en svensk.

Skämmes ta mig f-n!

Uppmärksam 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)