I sitt svar på Språkförsvarets frågor inför valrörelsen 2022 presterade Moderaterna en anmärkningsvärd kommentar till fråga 8:

”8. Anser ert parti att svenskans ställning i EU är tillfredsställande? Om inte, hur bör läget förbättras? Anser ert parti att svenska regeringsföreträdare och EU-parlamentariker i tillräcklig utsträckning använder svenska i alla EU-sammanhang där det är möjligt?

Moderaterna anser att svenskans ställning i EU är tillfredsställande. Vi föreslår dock att språkarbetet inom EU reformeras. I det ligger att avskaffa direkttolkningen och låta engelskan bli arbetsspråket. Stora besparingar på direktöversättningar skulle kunna göras om man inför ett system där varje land får betala på begäran, efter att en viss kvot översättningar/tolkning använts. Alla dokument ska givetvis samtidigt fortsätta att översättas till alla språk.”

Vilka konsekvenser skulle detta förslag få?

För det första skulle det innebära att alla medlemmar i EU-parlamentet och regeringsförträdare från olika länder, som deltoge på möten i EU:s regi, vore tvungna att behärska engelska. Moderaterna vill alltså införa engelska som språkkrav. Det skulle också innebära att alla ledamöter, som inte har engelska som modersmål, skulle hamna i underläge i debatter med engelska modersmåltalare. Den som använder sitt modersmål, som sedan direktolkas, använder nämligen sitt bästa språk. Idag har EU tre arbetsspråk, engelska, franska och tyska, d.v.s ursprungsdokument avfattas på något av dessa språk, men i EU-parlamentet och de flesta andra möten kan man tala ett av EU:s officiella språk, inklusive svenska. En av grundstenarna bakom EU:s språkpolitik är att alla representanter ska kunna tala sina officiella språk på möten inom organisationen.

För det andra stärks engelskans ställning gentemot alla andra språk i EU, i första hand gentemot de två andra arbetsspråken.

För det tredje: Såvitt jag kommer ihåg, drev inte ens Storbritannien så länge landet var medlem linjen att engelska skulle bli enda arbetsspråk inom EU. Jag har ett svagt minne att någon enstaka brittisk EU-parlamentariker drev denna linje, men detta hade alltså inte regeringens stöd. Varken Irland eller Malta, där engelska är officiellt språk, driver denna linje. Moderaterna är alltså mer anglofåna  än företrädare för EU-stater, där engelska är officiellt språk. Åtminstone en moderat företrädare från Sverige i EU-parlamentet brukade insistera på att alltid tala dålig engelska på mötena. Konferenstolkarna i EU ansåg att han egentligen bara ställde till problem; det var lättare att översätta hans svenska än hans dåliga engelska.

För det fjärde är det föga sannolikt att Frankrike, men även vissa andra stater, skulle gå med på att göra engelska till enda arbetsspråk.

Slutligen är denna linje ett uttryck för krämarmentalitet. Den är en upprepning av Reinfelt-regeringens språkpolitik visavi EU 2006 – 2014. Socialdemokraterna drev i och för sig samma linje dessförinnan. Av någon anledning ville Reinfelt-regeringen som tidigare Socialdemokraterna  och de nuvarande moderaterna visa sig vara ”bäst i klassen” på att spara pengar åt EU. I så fall borde moderaterna föreslå besparingar på helt andra saker som jordbrukspolitiken i EU, de ytterst generösa löne- och traktamentsvillkoren för tjänstemän och parlamentsledamöter och de regelbundna flyttningarna mellan Bryssel och Strassburg med mera.

Det är nämligen så att direkttolkningen inte är särskilt dyr i förhållande till annat inom EU. Eftersom jag tog upp denna fråga redan 2009 i ett inlägg, Översättning och tolkning kostar totalt en cappuccino per EU-medborgare och år, återger jag argumentationen från detta inlägg i det följande:

Från svenskt håll, d.v.s från regering och utrikesdepartement, har man satt en ära i att försöka skära ner på tolkningskostnaderna inom EU.  I propositionen ”Språk för alla” (sid. 34) hette det angående tolkningssystemet att ”Sverige har varit drivande för att få till stånd en smidigare och mindre kostsam språkordning inom EU.”

Detta självberöm fanns redan i den socialdemokratiska regeringens proposition ”Bästa språket” 2005. Tolkningssystemet bygger på att rådets arbetsgrupper delas in i tre kategorier, c:a 20 grupper med full tolkning, c:a 50 grupper utan tolkning (d.v.s. oftast engelska och franska) och c:a 80 grupper, där medlemstaterna får begära och betala för passiv eller aktiv tolkning (s.k. Request and Pay, RP). Inom RP-systemet tilldelas varje medlemsstat en pott per år. Om en stats begäran om tolkning överstiger den tilldelade potten får medlemsstaten själv betala. Vid begäran som understiger potten går 2/3 tillbaka till resepotten för respektive medlemsstat. Resten går tillbaka till EU. Detta inträffar oftast för Sverige, som tillsammans med Danmark och Finland tillhör de länder som begär minst tolkning.

Men hur mycket kostar egentligen tolkningen och översättningen inom EU? Hur tung är denna utgiftspost?

”Den totala kostnaden för tolkning inom den Europeiska unionen var 0,46 euro per medborgare 2008 och beräknas för 2010-2012 uppgå till 0,50 euro per medborgare och per år (250 miljoner euro). Översättning och tolkning för Europeiska unionens samtliga institutioner kostade lite mer än 2 euro per medborgare för 2008: kostnaden för en cappuccino.” (Källa: Questions & réponses sur l'interprétation  23/9 2009)

Jämfört med EU:s jordbruksstöd är detta nålpengar. En ko i EU kan räkna med att kosta betydligt mer än en kopp cappuccino per EU-medborgare och år.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Christina Johansson

4 juni 2022 13:34

Utmärkt skrivet, Per-Åke! Det är fullständigt förryckt av Moderaterna att vilja ha engelska som arbetsspråk i EU.

 

Christian Hasfjord

8 juni 2022 15:17

Moderaterna har nu blivit en självklar kandidat till priset "årets anglofon", så jag nominerar dem därför redan nu. Kanske är det så illa de tror att priset är eftersträvansvärt och att de därför är avundsjuka på senaste pristagaren, Stefan Löfvén. I övrigt kan jag bara instämma i Christina Johanssons beröm av Per-Åkes inlägg.

 

Christina Johansson

8 juni 2022 22:48

Ett utmärkt förslag av Christian Hasfjord att låta Moderaterna bli kandidat till Språkförsvarets anglofånpris! Moderaternas förryckta uttalande om att engelska bör bli EU:s arbetsspråk är svårslagbart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...