Som bekant äger det rum ett möte om "Älvdalskan - Nordens glömda språk!" i Mälarsalen, Årsta Folkets hus, Årsta i Stockholm onsdagen den 26 oktober kl. 18.00 - 20.00 Den som vill hjälpa till med att sprida information om mötet i Stockholm kan ladda ner och skriva ut denna affisch i A4-format. Den kan sättas upp på anslagstavlor utomhus, i affärer och på bibliotek.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I skrivande stund har fler än tolvhundra personer skrivit på namninsamlingen ”Rädda älvdalskan!” på nätet. Dessutom cirkulerar namninsamlingslistor i Älvdalen, vilket betyder att det verkliga antalet undertecknare är större.

Sprid information om namninsamlingen! Varje namn räknas.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ett tidigare inlägg i denna nätdagbok berättades om att Stockholmscenterns tycks hålla fast vid namnet ”Stockholm Low Line” på den planerade parken vid den gamla järnvägsvallen mot Årstaviken på Södermalm. Detta trots att Stockholmcenterns företrädare kunde välja och vraka mellan massor av namnförslag på svenska tack vare att Mitt i Södermalm hade uppmanat läsarna att skicka in förslag.

Enligt en notis i Dagens Nyheter den 6 oktober vill Kristdemokraterna i Stockholm att den planerade tunnelbanestationen på Södermalm, Sofia, ska byta namn.  Motiveringen från KD:s gruppledare, Karl Henriksson, är att ”den nya uppgången (inte) kommer att vara i närheten av Sofia kyrka”.  Karl Henriksson tycker att Tjärhovsplan, Ersta eller Fjällgatan passar bättre som namn. Något anglofilt namnförslag föresvävar alltså inte Karl Henriksson. Dessutom föreslår KD att stockholmarna ska få skicka in egna förslag till en jury i en namntävling som avgörs i en omröstning.

”Stockholm Low Line” skulle säkerligen bli utslaget i en omröstning bland södermalmsbor, om Stockholmscentern skulle drista sig till att föreslå en sådan.  Det klåfingriga namnbytet av tunnelbanestationen Vreten på den blå linjen till det platta Solna strand, vilket förmodligen var SL:s ansvar, skulle säkert heller inte accepterats av ortsborna, om de hade fått säga sitt.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en läsvärd artikel på DN Åsikt i går skriver Leif Södergren om språkbruket i Sveriges Radio. Han skriver inledningsvis:

När jag lyssnar på de olika programmen på Sveriges Radio P1 känner jag mig trevligt uppdaterad med vad som pågår i Sverige. Det är ett berikande sätt att  “ta pulsen” på landet. På sistone har jag undrat lite över ett fenomen – alla de engelska ord och fraser som numera hejdlöst flikas in i ordflödet. Förstår verkligen den svenska radiopubliken vad “soggig” mat är? Eller innebörden av ord som “gambla”, “ditcha”, “twistad text”, “ensam cred”, “hardcore”, “spoila” eller “hanguppad”.

Avslutningsvis konstaterar han:

Det påfågellika svassandet med engelska ord är kanske acceptabelt inom den egna kretsen, men definitivt olämpligt och respektlöst i program som riktas till hela landet. Det kanske skapar en känsla av gemenskap hos vissa, men många andra kan känna ett utanförskap. Jag förmodar att de som är anställda på Sveriges Radio och deltagare i program får anses vara begåvade på olika sätt. Men de borde utmana sig själva, tänka efter en stund och översätta de engelska orden som känns så spännande på tungan. Försök visa kärlek till det egna svenska språket, som med sin kärvhet har en speciell tjusning. Det kanske kräver lite tankemöda, men det är det värt. Och framförallt visar det omtänksamhet och respekt för andra.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej!

Musiken i svenska filmer och teveserier är ofta på annat språk än svenska. Lite märkligt kan det tyckas. Det finns dock undantag. I filmen "Så som i himmelen" framförs en sång som blivit mycket omtyckt i de länder där filmen visats, "Gabriellas sång" med Helen Sjöholm och kör. Häromdagen när jag tittade på ett teveprogram som heter "Tro hopp och kärlek" hörde jag snuttar av olika låtar, alla på svenska. Det är nog mycket ovanligt. När jag kollar lite mer via Google så ser jag att hela serien innehåller ett åttiotal låtar, varav mer än 95 procent är på svenska. Den eller de musikansvariga har dessutom haft det goda omdömet att välja musik som passar bra in i händelseförloppet och stämningen.

”Sång”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ett tidigare inlägg i denna nätdagbok berättades att Stockholmscentern har dammat av namnförslaget ”Stockholm Low Line” som beteckning på området kring den gamla järnvägsvallen mot Årstaviken på Södermalm. I en nyhetsartikel idag i Svenska Dagbladet omnämndes att bygget av världens första underjordiska park, ”Lowline”, ska inledas i New York. I nyhetsnotisen heter det:

”Namnet ’Lowline’ är en passning till the High Line, parken som byggts på västra Manhattan uppe på en avlagd gammal järnväg med start i Meatpacking District och som de senaste åren blivit en av New Yorks främsta sevärdheter.”

New York-borna förstår säkert passningen till ”High Line”, men förstår de svenskar som aldrig besökt New York den passningen? Och vad ska passningen till en promenad på en nedlagd högjärnväg på pelare i New York överhuvudtaget vara bra för? Vad har den gamla järnvägsvallen vid Årstaviken med New York att göra?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dagens SvD, kultursidan,  finns en liten snutt om ”Varför ska vi läsa på originalspråk?” Jag tycker svaret är relevant. Med ytterst liten ansträngning kan man tillgodogöra sig litteratur på danska och norska och för oss som gått i det ”gamla” gymnasiet är också tyska och kanske franska, inte bara engelska, överkomligt. Originalspråket är nästan alltid bättre än översättningar.

Det ligger väl i Språkförsvarets intresse att främja läsförståelse för framför allt de skandinaviska språken så att vi slipper onödiga översättningar. Antagligen är det det danska talspråket som skrämmer slag på svenskar, men skriftspråket är ganska begripligt.

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Stockholmscentern

Stora Nyg. 4

11127 Stockholm

Apropå namngivningen "Stockholm Low Line" av det gamla spårområdet vid Årstabron.

 I samband med tankarna på att nyttja den gamla järnvägsvallen vid Södermalms område mot Årstaviken framförde Stockholmscentern i fjol arbetsnamnet "Stockholm Low line" som namnet på ett promenadstråk på själva spåret. Inspirationen hade hämtats från New York i USA, där en promenad på en nedlagd högjärnväg på pelare fått namnet "High Line". Denna haltande parallell samt inblandning av engelska för namngivning av offentliga platser i Sverige vände sig Språkförsvaret emot i ett pressmeddelande av den 2/11 2015.

Lokaltidningen StockholmDirekt uppmärksammade pressmeddelandet och uppmanade läsarna att skicka in namnförslag. Stockholmscenterns företrädare, Karin Ernlund, lovade i en intervju:

– Jag vill ha in förslag på vad parken skulle kunna heta. Sedan lovar jag att ett av dem blir det namn jag kommer att använda i min fortsatta kamp för parken.

Det kom in massor av förslag; det var bara att välja och vraka:

Spårpromenaden – På spåret – Spårsta – Årstaslingan – Årstalinken – Årstavikens spårpromenad – Årsta spårpromenad – Årstaviksspåret – Årstaspåret – Årstavikens banpromenad – Årstabanan – Årstavikens spårstråk – Årsta spårstråk – Årsta spårstråt – Årstavikens rälspromenad – Årsta rälspromenad – Tomas Tranströmers promenad.

Bland dessa utsåg Karin Ernlund ”På spåret ” till sin personliga favorit.

Vi trodde därmed att Centern hade tagit lärdom. Men döm om vår förvåning, när i stället den till järnvägsspåret närliggande parken nu av samma Stockholmscenter enligt nyhetsnotis i Dagens Nyheter den 17/9 föreslås lånas till samma förnedrande namngivning, nämligen "Stockholm Low Line". Vi kan inte se annat än att våra argument i det föregående ärendet äger sin fulla giltighet. Stockholmscentern, lev i Sverige och inte i ett engelskt plattitydlandskap. Era väljare lever i Sverige, och vi tvivlar på att de imponeras av detta anglofila namnförslag. Håll ert löfte och dra tillbaka detta redan en gång förkastade förslag och helst det illa kvickt!

Vårt förslag på parkens namn är "Spårskuggan" (som pendang till "Stora skuggan" i norra Stockholm och som dessutom har fysisk giltighet, när solen skiner).

För Nätverket Språkförsvaret

Lars Fredriksson/Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)