Stockholm direkt har tidigare uppmärksammat Stockholmscentern namnförslag, ”Stockholm Low Line”,  på ett planerat promenadstråk längs Årstaviken. Stockholm Direkt uppmanade också sina läsare att skicka in namnförslag:

”I veckan framfördes kritik mot att "Stockholm Low Line" var Centerpartiets namnförslag till sin idé om spårpromenad vid Årstaviken. Vi bad er skicka in era förslag - och redan har det trillat in massvis!

Språkförsvaret riktade i veckan stark kritik mot namnet Centerpartiets namnförslag "Stockholm Low Line". I ett öppet brev till Stadsbyggnadsnämnden skriver de:

– Vi anser att ”Stockholm Low Line” som namn på ett promenadstråk är helt oanvändbart.

De menar att man ska använda svenska namn - inte engelska sådana, som dessutom har en otydlig koppling. ”

Det har redan skickats in en hög namn, bl.a dessa:

Spårpromenaden – På spåret – Spårsta – Årstaslingan – Årstalinken – Årstavikens spårpromenad – Årsta spårpromenad – Årstaviksspåret – Årstaspåret – Årstavikens banpromenad – Årstabanan – Årstavikens spårstråk – Årsta spårstråk – Årstavikens spårstråt – Årsta spårstråt – Årstavikens rälspromenad – Årsta rälspromenad – Tomas Tranströmers promenad.

Inget av dessa namnförslag har någon anknytning till engelskan eller – New York för den delen.  Den som inte är nöjd med något av dessa förslag kan mejla sn@direktpress.se ; märk mejlet med "Namnförslag till promenadstråket".

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten har hämtats från denna webbplats. Biblioteksveckan avser veckan 9/11 - 15/11.)

Vad vill jag utav vänskapen?
Nästan ingenting och ändå mer
än jag kan finna alena

(Stein Mehren, norsk diktare, fri översättning)

Som Mehrens ord ovan visar, kan det vara svårt att sätta ord på vad vänskap är. Men det hindrar inte människor från att pröva. I litteraturen finner man olika former av vänskap, både mellan personerna man läser om samt mellan läsare och bok. I år är Vänskap i Norden tema för Nordiska biblioteksveckan av flera goda skäl.

Vänskap är en av de viktigaste relationerna människor emellan. Få saker kan ge den samma trygghetskänsla som att ha en god vän! Ibland kan man bli nostalgisk av att tänka på barndomen och de vänskapsband man knyter då har ofta en speciell plats i våra hjärtan. Vi behöver alla goda vänner men vi har också behov för att vara goda vänner för andra. Det är viktigt att känna samhörighet.

Det finns många olika former av vänskap - vänskap mellan jämnåriga, mellan personer av samma kön och olika kön. Det finns vänskap på tvärs av generationer och täta vänskapsband mellan djur och människor. Man kan vara en god vän med sig själv och med någon man nästan inte känner. Vänskap bygger broar mellan människor, men kan också bygga broar mellan land.

Vänskap och samarbete över landsgränser är viktigt för att bevara fred och förståelse i världen. Det nordiska samarbetet står starkt, trots att det inte alltid har varit så. Det har visat sig att vår gemensamma historia med alla de likheter i kultur och språk som vi delar gör det lättare att vara vänner än fiender med våra grannländer. Som tur! Genom Nordiska biblioteksveckan blir denna vänskap ännu mer synlig, eftersom vi samlas omkring ett gemensamt evenemang med högläsning av nordiska texter. Att de baltiska länderna är så engagerade i Nordiska biblioteksveckan, vittnar om en stark vänskap också mellan Norden och Baltikum.

Genom temat Vänskap i Norden önskar vi att lyfta fram den mångfald av vänskaper som existerar samt belysa ämnet ur olika och kanske lite oväntade synvinklar.

Årets högläsningstext för vuxna är från Egils saga, en av islänningasagorna. Den beskriver vänskap i en annan tid och annat rum än vad vi finner i dagens samhälle. Sagalitteraturen förmedlar en stark lojalitet och starka vänskapsband. Våffelhjärtat, högläsningstexten för barn, beskriver en helt annan typ av vänskap  - en äventyrlig vänskap mellan en flicka och pojke i en idyllisk barndomsvärld. Texten för ungdomar är från novellsamlingen Skriva i Sanden, där vi möter många typer av vänskaper ur olika synvinklar. Det är som om alla känner alla i det lilla samhället på Färöarna, men ingen känner till allt.

Vänskap är en form av gemenskap och denna gemenskap hoppas vi att ni känner under biblioteksveckans gång. Då det arrangeras högläsning av samma text på samma tid kan man tänka på alla dem man inte känner, men som en kort stund delar samma upplevelse som en själv, trots att vi befinner oss i olika länder.

(Denna nätdaagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Veckans brott i tisdags använde både Camilla Qvartoft och GW uttrycket ”gå bärsärk”.

Jag skrev då: Som språknörd reagerade jag på att ni båda använde uttrycket ”gå bärsärk”. Det var väl ändå Swenglish, en direktöversättning av ”go berserk”. Vi ska väl försöka bevara gamla mustiga svenska uttryck som ”gå bärsärkagång” och ”gå holmgång” m.fl

Vad det gäller smek- och öknamn på polisen kallade man ordningspolisen längre tillbaks i tiden, den s.k stadsvakten, för 'korvar'. I Stockholm höll de till i den Sivertska kasernen söder om Katarina kyrka. Där finns en innergård och följaktligen kallades byggnaden för 'korvgrytan'.

Per Jonason

Solna

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Stockholm den 2 november2015

Till Stockholms stad

Stadsbyggnadsnämnden

Box 8314

104 20 Stockholm                                         


      
                     

Ang: Namn på föreslaget promenadstråk vid Årstaviken.

Med anledning av ett nu aktuellt förslag från Stockholmscentern att omvandla den gamla järnvägsbanken längs Årstaviken på Södermalm till ett promenadstråk har vi med förvåning noterat i pressen att man börjat använda arbetsnamnet ”Stockholm Low Line”. Detta skulle vara inspirerat av en annan omvandlad järnvägssträckning i New York benämnd ”The High Line” syftande på att sträckningen huvudsakligen är lagd på pelare i luften ovanför markplanet.

Vid en närmare undersökning finner vi att det ursprungliga förslaget inklusive namn och koppling till New York kommer från en studentuppsats vid SLU, Ultuna, av Hanna Nyström 2010.

Vi anser att ”Stockholm Low Line” som namn på ett promenadstråk är helt oanvändbart av följande skäl:

1) Vi har en gällande språklag, som säger att i Sverige skall svenska användas i offentliga sammanhang. Detta gäller särskilt namngivning av gator, torg och andra offentliga platser.

2) Ingen gör en naturlig association till en annan för svenskar praktiskt taget okänd liknande företeelse i New York. Kopplingen är ytterst långsökt.

3) Den antipodiska kopplingen mellan en högjärnväg på pelare (”high”) och en normaljärnväg i markplanet (”low”) är helt felaktig.

Folk kommer att fråga sig vad som är (”low”) i Stockholm Low Line.

Som namn på detta promenadstråk föreslår vi: SPÅRPROMENADEN.

Det är vår förhoppning att ”Spårpromenaden” omedelbart skall komma att användas som arbetsnamn av Stockholms stads hela organisation i väntan på beslut om ett svenskt namn i linje med den gällande språklagen.

Med vänlig hälsning

Språkförsvarets styrelse

gm Lars Fredriksson/Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, ”13 talemåder, vi siger forkert”, i Berlingske Tidende den 3 september skriver Emma Ellegaard om danska talesätt som numera ofta förvanskas eller förvrängs. Frågan är om inte dessa två felsägningar är roligast:

”5. Man skal ikke gå langs åen efter vand
(Oprindeligt: Man skal ikke gå over åen efter vand)

6. Alfa og Romeo
(Oprindeligt: Alfa og Omega)”

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Södermalmsnytt berättas om ett förslag från Centern att namnge ett planerat promenadstråk på det nedlagda tågspåret längs Årstaviken med – "Stockholm Low Line".

Idén torde komma från New York City, där promenadstråket "The High Line" har anlagts på ett gammalt upphöjt och nedlagt järnvägsspår genom "the Meat District" (f.d. slakteriområde).

Som sagt, vissa fantasilösa personer i Stockholm har fått New York på hjärnan. Stockholm är ingen förstad till New York.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel  på Babbel Magazine diskuterar Noah Harley vad som menas med at kunna tala ett språk flytande. I det sammanhanget vill han punktera vissa myter.

För det första menar han att språkbehärskning inte är absolut och att det inte går att dela in dem som har lärt sig ett nytt språk i dem som talar det flytande och dem som inte gör det. Gränsen är flytande. Han tar som exempel en person som föddes i Moskva, men som flyttade till Toronto vid fjorton års ålder och som därefter inte talar ett ord ryska. Kommer denne verkligen att tala ryska flytande vid 89 års ålder?

För det andra kritiserar han uppfattningen att språkbehärskning uteslutande är lingvistisk. Olika kulturer har olika gester för att markera ”ja” och ”nej” – i den ena kulturen kan en ruskning på huvudet betyda nej, i den andra ja. Vissa kulturella referenser kan också vara helt specifika för ett visst land.

Hans sista exempel gäller en universitetsstudent som kan läsa komplicerade matematiska texter på arabiska, men som inte vet vad grönsaksaffär heter på arabiska. Han jämför denne med en resande som har lärt sig arabiska på språng, d.v.s ett begränsat vardagsspråk, men som kan navigera bussystemet i Marocko. Vem av dem behärskar språket bäst?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)