Kerstin Forslund och Verf Lena Egardt är två mycket välkända och erkänt duktiga musiker i Älvdalen och runt om i landet. Nu har de gjort en skiva med nyskrivna barnlåtar. Marknaden översvämmas av sådana skivor. Men denna cd-skiva är unik och värdefull på ett sätt som de flesta andra barnskivor inte kommer i närheten.

Verf Lena Egardt, till vänster, skålar i bubbel vid det kylslagna skivsläppet i Älvdalen på lördagen.

Låtarna och musiken har de båda ”snickrat ihop” tillsammans och de är enligt min mening mycket bra på flera olika sätt. Låtarna är medryckande och lockar till att dansa och sjunga med och det är ju syftet med de flesta barnskivor.

Men denna skiva är unik i och med att alla texterna till de nyskrivna melodierna är på älvdalska, det unika och hotade språk som talas i Älvdalen, norra Dalarna.

Utan tvekan kommer denna skiva att få stor betydelse i den mångåriga och allt mer framgångsrika kampen för att rädda det hotade språket från utdöende. Och den som fortfarande hävdar att älvdalska är en dialekt kan ju sätta sig och lyssna på skivan eller på Spotify där den också kommer att finnas.

Mest nytta för språket kommer den att göra på förskolor och skolor i Älvdalen, där den också, självklart kommer att finnas. Där kommer den att hjälpa både älvdalsktalande och svensktalande barn att komma närmare det unika språket i Älvdalen och få en positiv inställning till det.

De två musikerna hoppas att skivan bidrar till att språket kan överleva och det är också anledningen till att de gjorde skivan som nu kommer att finnas till försäljning i Älvdalen. Den kommer också att finnas på ulumdalska.se. Föreningen Ulum Dalska har tillsammans med Dalapop finansierat skivan och den grammatiska bearbetningen har Gunnar Nyström i Uppsala, ”världens kunnigaste när det gäller älvdalskan”, stått för.

Björn Rehnström

Bild: Lena o Kerstin Tråy Trai

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Efter att i nätdagboken ha läst om ”Town Hall Meeting” med kommunalråden i Södertälje  kom jag att tänka på att denna kommun bedrövligt nog inte har någon personalavdelning utan en HR-avdelning med en HR-chef och HR-specialister. Förkortningen HR står för ”Human Resources”, som översatt från engelska till svenska betyder ”mänskliga resurser”. Varför har en dålig beteckning på engelska ersatt den förträffliga svenska beteckningen personalavdelning? Hur många andra kommuner i Sverige har HR-avdelningar? Beklagligt nog tillåts den engelska galenskapen galoppera fritt i Sverige, ja, rentav skena.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)