Enligt gårdagens Helsingborgs Dagblad/TT har Internationella Engelska Skolan (IES) nu sålts vidare:

”Rapporten blev den sista för koncernen som börsnoterat bolag. Storägaren Peutinger lade tidigare under hösten ett bud på bolaget och ansökte i förra veckan om avnotering från Stockholmsbörsen, vilket Nasdaq Stockholm godkände på fredagen.”

Dessutom redovisade koncernen en förlust före skatt på en miljon kronor för första kvartalet. Motsvarande kvartal i fjol var vinsten före skatt 21 miljoner kronor.

Elever (och deras föräldrar) som söker sig till IES och andra friskolor väljer bort andra elever, föregivet mindre studiemotiverade elever. Man ska inte ens gå i samma skola. Tidigare när skolan var statlig skedde den indirekta sorteringen till gymnasiet enbart via betygsmeriter och intresseinriktning. Dessutom använder IES och andra friskolor glädjebetyg som konkurrensmedel (för vilket exempelvis IES har kritiserats). Lärarbehörigheten i IES är lägre än i kommunala skolor liksom lärartätheten; genomsnittslönen för lärare är lägre än inom kommunala skolor. Varför skulle ”världens bästa lärare”, som IES säger sig ha, ha löner kring eller under genomsnittet för svenska lärare? Om IES skulle bli ensam herre på täppan i en svensk kommun, skulle IES få samma problem som vilken kommunal skola som helst. Det är därför som det också har funnits oenighet inom IES om expansionstakten.

IES och andra friskolors vinst uppstår genom skolpengen per elev minus kostnaden per elev, och därför kan IES heller inte ha kostsamma elever. IES måste till varje pris hålla nere kostnaderna. Detta har gjort det möjligt för IES att löpande göra stora vinster. Vinsten har finansierat inköp av sex privatskolor (observera inte skattefinansierade friskolor!) i Spanien och en i Storbritannien. Grundaren Barbara Bergström hann sälja IES för 691 miljoner kronor 2014 till ett amerikanskt riskkapitalbolag, och nu har det alltså skett en vidareförsäljning. Allt detta har finansierats av skattemedel. När Barbara Bergström sålde IES, såg hon till att skaffa sig en minoritetspost i företaget för att säkerställa att ”hennes vision” levde vidare. Det framgår inte om hon gjort så den här gången också. Om företag säljs vidare till rikskapitalbolag på det här sättet, är risken stor att den siste köparen är en riktigt usel köpare.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)