I en artikel ”Engelska skolan är till för sådana som mig” i Arbetet den 21/12 2020 summerade Alva Cedergren sin skolgång på Internationella Engelska Skolan i Karlstad. Hon skriver bland annat:

”Det är den delen av berättelsen som vinstförespråkarna mer än gärna lyfter upp i friskoledebatten. Men det fanns också en annan – i högsta grad närvarande – sida av skolgången.

Om det gick dåligt på ett prov hände det att jag och mina klasskamrater fick gå åt sidan och gissa de rätta svaren till en lärare som gav oss ledtrådar. När vi lyckats justerades betyget upp. 

Behändigt nog ökade skolans genomsnittliga betyg och “rätt” elever lockades att söka sig dit. För en nystartad friskola är det viktigt att få ett imponerande rykte om sig att kunna visa på resultat. 

När jag fick för lågt betyg i ett ämne som saknade nationella prov, hemkunskap, räckte det för mig att be läraren att höja från D till B så gjorde den det.  

Min bästa kompis som gick kommunalt kunde inte göra samma sak och tyckte det var väldigt orättvist, hon var duktig men fick ändå lägre betyg än mig.

Den mångfald som var värdefull och präglade min klass i årskurs 6 mattades över tiden ut. Klassen som lämnade skolan i nian var mer homogen.

Under terminernas gång slogs elevgrupper samman och blev större, många hoppade av. Jag hörde också talas om hur elever kallades in till kontor och fick förklarat för sig att de hade lämpat sig bättre på en annan skola. 

Berättelserna handlade om allt från att Engelska skolan inte hade möjligheten att specialanpassa utbildningen till särskilda behov eller att disciplininriktningen inte verkade passa eleven. 

Den unika skola jag gynnades av verkade arbeta aktivt med att exkludera andra.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)