Beteendet kan, med lätthet, även appliceras på att det offentliga Sverige inte låtsas om samt vägrar att tala om det alldeles uppenbara:

Nämligen de allt fler och för Sverige världsunika (inget annat land tillåter dem) fullt ut skattefinansierade språkbytesskolorna med Internationella engelska skolan i spetsen, vilka förstör svenska språket hos elever.

Frågan är varför vi i Sverige ska tillåta dessa skolor när inget annat land gör det och deras verksamhet dessutom går fullständigt stick i stäv mer den svenska språklagen som nu har tolv och ett halvt år på nacken.

Det finns ett starkt fokus på religiösa friskolor och det med all rätt. Det måste dock till ett allmänt uppvaknande och rejält ökat fokus på dessa dödgrävare (språkbytesskolorna) av det svenska språkets ställning.

Deras förmenta tvåspråkighet leder i praktiken till en degradering av svenskas ställning, eftersom ett större språk tenderar till att tränga undan ett mindre om de ges likvärdig status. Jämför exempelvis situationen för svenskan visavi finskan i Finland. På pappret är språken jämbördiga men i praktiken definitivt inte. Vi kan hamna i den situationen i Sverige också eller rättare sagt: Vi är på väg att göra det men har gentemot engelskan.

Skolorna är inte ens fullt ut tvåspråkiga eftersom engelska  används som undervisningsspråk i tyngre och ofta även i fler ämnen än svenska. Dessutom trycks hårt på anglosaxiska traditioner. En rent kolonial verksamhet i mina ögon.

Svenska, vårt officiella huvudspråk  är alltså degraderat till ett att vara andraspråk - i  svensk  skola!

Detta till förmån för det icke-officiella språk som engelska de facto är i landet.

Hur kan våra folkvalda tillåta och inte låtsas om denna pågående och tilltagande degradering av svenska språket (och därmed på sikt även i samhället i stort) svensk skola?

Alla goda krafter måste hjälpas åt med att stärka svenska språkets ställning. Såväl inom skola som i hela samhället.

Per-Owe Albinsson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)