06:83 Älvdalskan – ett minoritetsspråk att erkänna [Denna motion är inlämnad från flera partidistrikt.]

De nationella minoritetsspråken är ’officiellt erkända språk som av hävd talats i ett visst land’. Definitionen utgår från kriterier som formulerats i Europarådets konvention om landsdels- och minoritetsspråk, Minoritetsspråkskonventionen. Den ratificerades av fem EU-länder 1998 och av Sverige år 2000. Europarådet skyddar de europeiska minoritetsspråken. Ett språk får officiell ställning som minoritetsspråk i och med att ett land ratificerar Europarådets minoritetsspråkskonvention för språket. Europarådet övervakar sedan att konventionen följs.

Sverige har idag fem nationella minoritetsspråk: finska, samiska, meänkieli (tornedalsfinska), jiddisch och romani. För att kvalificeras som nationellt minoritetsspråk behöver två villkor uppfyllas. För det första ska det vara ett språk och inte en dialekt. För det andra ska språket ha talats kontinuerligt i Sverige i minst tre generationer eller ungefär hundra år. I praktiken finns också ett tredje villkor, nämligen att språkets talare själva önskar att språket ska få ställning som nationellt minoritetsspråk.

Älvdalska har talats åtminstone sedan 1300-talet som en del av ovansiljansdalska. Redan från 1600-talet finns det texter som kan identifiera som älvdalska – bröllopsdikter och delar av Prytz drama om Gustav Vasa – de första som är skrivna på ett tydligt mål som inte är riksspråksvarianten. I Älvdalen överlevde dessutom runorna långt senare än i övriga landet – in på början av 1900-talet.

Sedan lång tid har det pågått ett arbete för att älvdalskan, vilket talas av ca 2000 personer i och i trakten av Älvdalen i norra Dalarna, ska erkännas som minoritetsspråk. Älvdalskan skiljer sig från svenskan på alla språkliga plan, t ex genom egen grammatik, uttalssystem, egna ord och syntax. Skillnaden mellan svenska och älvdalska är definitivt större än exempelvis skillnaden mellan svenska och norska.

Förutom det språkliga avståndet mellan älvdalska och svenska framhävs även språkets funktionalitet i samhället: Älvdalskan används redan som språk bland både vuxna och barn, språket används på förskolan och i skolan, på skyltar, det ges ut böcker och musik på älvdalska. Modern musik med texter på älvdalska finns på YouTube, bland annat den nyinspelade poplåten ”Jen nest mig”. Älvdalskan är alltså i praktiken redan ett fungerande språk. Som en del i att bevara älvdalskan finns såväl ordböcker och grammatik som barnböcker och annat publicerade på och om språket.

Att lära sig och utveckla sitt språk är en mänsklig rättighet och är bland annat stadgat i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Organisationen SIL International (vilken driver Etnologue som listar världens alla erkända språk och dialekter) klassificerar sedan 2016 älvdalskan som ett språk.

Även Europarådets Ministerråds språkliga expertkommitté har tagit viktiga steg mot erkännande av älvdalskan, inom ramen för ”Konventionen om landsdels- och minoritetsspråk”. I tidigare rapporter har Expertkommittén uppmanat den svenska regeringen att göra en oberoende undersökning om älvdalskan lever upp till konventionens kriterier som ett eget språk, men regeringen har inte återkommit i detta ärende. Ministerrådets språkliga expertkommitté konstaterar i en rapport den 26 november 2020, efter ett besök med möte i Älvdalen med representanter för älvdalskan och för Älvdalens kommun, att det arbete som gjorts av organisationer som stöder älvdalska, exempelvis Allmänna arvsfonden, och de pengar man fått av olika myndigheter i praktiken har gjort älvdalskan till en del av det svenska kulturarvet och ett erkänt språk. Expertkommittén anför bland annat det faktum att det finns mycket av den språkliga litteratur som behövs för att skilja en dialekt från ett språk.

Språket stöds också formellt och praktiskt av Älvdalens kommun. Mot den bakgrunden drar expertkommittén slutsatsen att älvdalskan uppfyller kriterierna för ett minoritetsspråk och uppmanar Sveriges regering att inkludera rapportering av älvdalska i kommande periodiska rapport om minoritetsspråken till Ministerrådet enligt den europeiska stadgan för regionala språk och minoritetsspråk. Baserat på ovanstående anser vi att älvdalskan uppfyller kriterierna för att erkännas som minoritetsspråk. Eftersom regeringen inte har genomfört ett ratificerande av Ministerrådets konvention för älvdalskan och därmed inte formellt erkänt älvdalskan som minoritetsspråk, behöver vi som parti ta ställning för att driva processen framåt.

Vi föreslår därför rikstinget besluta Attsats 1: att Kristdemokraterna ska agera för att Sverige, i enlighet med Europeiska ministerrådets språkliga expertkommittés slutsatser, ska erkänna älvdalskan som språk.

Mora 2021-02-13 Gudrun Brunegård, Pia Steensland samt Lennart Sacredeus

Partidistriktsårsmötet i Dalarnas yttrande: Partidistriktsstämman i Dalarna 2021-04-10 föreslår att motionen bifalls med motivering av Älvdalskans särställning i och med att Älvdalskan är så särpräglad och inte kan jämställas med olika dialekter i vårt land.

Partidistriktsårsmötet i Dalarna beslutade: att anta motionen

Partidistriktsårsmötet i Kalmars yttrande: Motionärerna lyfter upp en intressant fråga och redovisar ett omfattande stöd för att erkänna älvdalskan som minoritetsspråk. I Kristdemokraternas principprogram står: ”Sveriges ursprungsbefolkning och nationella minoriteter är en levande del av det svenska samhället och deras språk är en värdefull del av den svenska kulturen. Genom att tillerkänna samer, sverigefinländare, tornedalingar, romer och judar språkliga och etniska rättigheter stärks deras självtillit och kulturella identitet.” Vi anser att man av samma skäl bör erkänna älvdalskan som minoritetsspråk.

Partidistriktsårsmötet i Kalmar beslutade: att anta motionen

Partidistriktsårsmötet i Sörmlands yttrande:

Partidistriktsårsmötet i Sörmland beslutade: att beslut saknas för motionen

Partistyrelsens yttrande: Partistyrelsen ser bevarandet och utvecklandet av älvdalskan som något viktigt. Institutet för språk och folkminnen bedömde 2017 att många åtgärder för att främja älvdalskan borde vara möjliga inom ramen för den redan existerande lagstiftningen. Även det arbete som pågår i Älvdalens kommun visar på detta. Regeringen har tidigare gjort bedömningen att älvdalskan är ett så kallat folkmål, ett slags dialekt, och det har inte framkommit några nya omständigheter som gett regeringen anledning att ändra den uppfattningen. Den bedömning som Europarådet gjort i och med att man anser att älvdalskan når kraven i den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk, bygger i stort på redan känd information. Inget officiellt arbete pågår heller i Sverige för att ytterligare lägga till landsdels- eller minoritetsspråk. I propositionen med förslag till bl.a lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk anförde regeringen att antalet minoritetsspråk inte bör utökas, men att det finns ett stort värde i att älvdalskan, oavsett om den är att betrakta som ett språk eller dialekt, bevaras 587 587 som en del av det nya svenska kulturarvet och att det är önskvärt att älvdalskan förs vidare till nya generationer samt att det arbete som Institutet för språk och folkminnen redan bedriver för att bevara svenska dialekter och folkmål behöver fortsätta.

Partistyrelsen konstaterar att det erkännande som europeiska ministerrådets språkliga expertkommitté har gjort, och kommissionens uppmaning till Sverige att redovisa på vilket sätt man stöder älvdalskan, stärker älvdalskans ställning som språk och antar därför motionen. Partistyrelsen förslag till beslut för motion 06:83: att anta motionen.

Källa: Rikstingshandlingar från den 15/11 2021

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)