I går kväll upplevde jag något konstigt när jag var på väg hem från jobbet vid åttatiden på kvällen. Två män, som såg ut att vara svenskar, klev in i en skåpbil som de hade parkerat på Blekingegatan på Södermalm i Stockholm. Den ene ropade först på perfekt svenska, sedan på engelska till en annan man som kom gående på trottoaren i rask takt. 

Trottoarmannen, som också såg ut att vara svensk, talade även han först perfekt svenska för att sedan övergå till engelska. Männen i skåpbilen smällde igen bildörrarna och körde i väg. Trottoarmannen var på väg till en annan skåpbil som stod parkerad några meter framför den första skåpbilen.

Jag kunde inte hålla mig utan ropade ”Hallå!” efter trottoarmannen. Han vände sig om och frågade irriterat vad jag ville. Han sade att han var jäktad och inte hade tid att prata med mig. Jag undrade hur det kom sig att mannen i den andra skåpbilen och han först hade talat svenska för att kort därefter övergå till engelska. Mannen sade att det inte var viktigt, hoppade in i skåpbilen där ännu en man satt och for i väg.

Min fråga, som lämnades obesvarad, anser jag vara synnerligen viktig.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)