I skenet av hur BLT i ledare ondgör sig över det "politiska språket" där man anser att det är "ett stort demokratiskt värde i att språket är begripligt och att vanligt språkbruk inte stigmatiseras" kan man undra vad alliansregeringen höll på med då de ville kalla den svenska regeringen "government" och såg till så de svenska flygplatserna döptes om på främmande språk. 

Everöds flygplats, med synnerligen begränsad trafik till andra världsdelar, har inte ens vägskyltar på svenska. 

Att engelska är standardspråk för flygförarna må så vara, och de får gärna kallas piloter, men den svenska lagstiftningen förbjuder dem att flyga så lågt att vägskyltarna blir läsbara för dem. Vi andra som möjligen använder flygplatser som Kallinge och Everöd till fallskärmshopp, segelflyg, inhemska resor och ett och annat luftsprång till grannländer som snarare behövt läsa översättningar till flygplats som; lentokenttä (finska), lennujaama (estniska), lidosta (lettiska), oro uostas (litauiska), Аэропорт (ryska), lotnisko (polska), flughafen (tyska), lufthavn (danska), än pådyvlad politisk propaganda som vill göra Sverige till en "transatlantisk" lydstat.

"Varför använda främmande ord när det finns en adekvat inhemskt vokabulär".

Ronny i Ronneby

(Texten ursprungligen skriven 14/1 2020 som en kommentar till en ledare i Blekinge Läns Tidning)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Svante Thuresson - Leva mitt liv

Söndagens svenskspråkiga dikt

ELIE HIMMELSFÄRD 

Här åker sankt Elia upp till himmelens land 

i en kärra så blänkande ny. 

Han bär gravölshatt och skinnpäls, han har piska i sin hand, 

och mot knäna står hans gröna paraply. 

Hög och värdig är hans uppsyn, ty han far från jordens dal 

dit där domarbergets säten stå i ring. 

Han är kallad av sin lagman: "Du skall sitta i min sal 

som en tolvman på rättfärdighetens ting." 

Ja, hans konung själv har skickat sina hästar och sin vagn 

och sänt budskap: "Du gode danneman, 

jag har sport din stora vishet; den kan vara mig till gagn. 

Låt oss rådslå för mitt rike med varann!" 

Och nu rullar vagnen uppåt, och Elias breda hand 

vinkar avsked åt hans jordelevnads bygd; 

och vi se det är ett stycke av vårt eget dalaland 

i de drömmande furubergens skygd. 

Här är blänk av stora vatten, här är stranden röd och gul 

som en örtasäng av mödrar och mör, 

och små piltar peka upp emot de flygande hjul: 

"Se på grannasfar, så vådligt han kör!" 

Här står Leksands kyrktorn som en lök, och stapelns Falumalm 

ringer sabbat vid den saliges färd, 

och han åker ur den klangen in i bruset av en psalm 

från evinnerliga orgelekars värld. 

När du sitter, o Elia, vid din mästares bord 

och ser ned på vår ondska och vår nöd, 

fäll i domarns öra milda och förlåtande ord, 

bed för dalarna, som hungra, om bröd! 

Nu går solen bakom Sollerön, men trygg i rymdens natt 

far profeten vid de vänliga små ljus 

som den gode Gud Fader utmed vägen haver satt, 

vilken leder till hans gästfria hus. 

Högt i fjärran öknar skrider väl den onda Skorpion, 

där går Hunden med sitt ödsliga skall, 

där ha Lejonet och Björnarne och Ormen sina bon, 

men de bringa ej Guds fålar på fall.

Det står eld ur deras näsor, det är eld i deras ben, 

genom rymderna framila de så fort, 

tills de hinna Vintergatan, denna gyllenträdsallén, 

som går ända fram till paradisets port. 

Och vår Herre stiger ut på sin förstugutrapp: 

"Stig här in, du min heliga profet!" 

Och han vinkar åt en ängladräng, som kommer flink och rapp 

och för svettiga kamparna i bet. 

Erik Axel Karlfeldt

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)