Söndagens svenskspråkiga sång

Eva Dahlgren - Vem tänder stjärnorna?

Söndagens svenskspråkiga dikt

Stjärnan

Gnistrande frostiga

med fruset ljus

Vintergatans böljor sköljer

stjärnor tätt som grus.

En blott är min.

Jag känner henne gott -

mitt ödes ljus av evighet,

mitt liv och min lott.

I mäktig styrka steg hon,

när mörker mig täckte.

När värnlös jag sjönk, hon mig

till stjärnliv väckte.

Med silvernaglar nitades

min själ vid en stjärna.

Så vandrar fri sin givna väg

mitt väsens grund och kärna.

Den mig ärnar välja,

till stjärnan får han gilja.

I henne bor mitt värde,

i henne min vilja.

Hos henne är mitt hem,

av henne min lag.

O stjärna, du min gärning

och mitt mål, du är jag!

Karin Boye

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)