I en artikel den 26/4 i The Manila Times, som huvudsakligen behandlar spanskans öde på Filippinerna, av Jorge Mojarro, omnämner han också en engelsk språkhistoriker, Nicholas Ostler. Nicholas Ostlers bok ”Empires of the Word” är den bästa bok som jag har läst om språks uppgång och fall:

”Nicholas Ostler är en brittisk forskare som specialiserat sig på hotade språk. Han publicerade 2005 en fascinerande bok, Empires of the Word: A Language History of Languages, där han spårar biografin till de språk som huvudsakligen har dominerat världen genom vissa perioder av historien, nämligen sumeriska, akkadiska, sanskrit, grekiska, latin , franska, etc., och försöker förklara vilka processer som får språk att blomstra och spridas, för att senare överges och glömmas. Han hävdar att många faktorer, som inflytandet från en mycket mäktig språkgrupp, epidemier, krig eller naturkatastrofer kan leda till att de som talar ett enskilt språk decimeras. Men framför allt finns det en sak som folk vanligtvis inte tänker på: när föräldrar inte lär barn sina språk (min fetstil).

Språket är inte bara ett identitetsverktyg, utan ett praktiskt sådant för vardagen. Det har gjorts otroliga försök att revitalisera döda språk, de flesta misslyckade. Ett undantag från detta är återupplivandet av hebreiskan, lett av Eliezer Ben-Yehuda och följt av en stark sionistisk rörelse i Palestina. Återhämtningen av språket sågs som en oundviklig uppgift för att judarna skulle växa sig starka och frodas och förstärka sin känsla av gemenskap. Denna identitära syn på språk är inget undantag. Men i Filippinerna råder synen att språket bara är ett vardagsredskap. Det finns föräldrar som pratar med sina egna barn på tagalog, trots att de har ilonggo, ilocano, waray eller något annat minoritetsspråk som modersmål. Många manilabor behöver förmedling av en farbror för att kunna prata med sina morföräldrar när de besöker dem i provinsen. Jag har till och med sett barn i Metro Manila som bara pratar engelska, deras föräldrar vägrar prata med dem på tagalog. Anledningen till detta är tydlig: de vill ge sina barn ett språk som kan användas aktivt under hela livet. Det finns också idén om social status bakom det: språk ses hierarkiskt, engelska befinner sig på toppen och små inhemska språk längst ner.

Nicholas Ostler hävdar också i The Last Lingua Franca (2010) att framtiden för engelskan inte verkar så ljus: precis som latinet kommer det sakta att upphöra att talas – men säkerligen inte på kort tid – och att det kommer att användas som kunskapsspråk innan det försvinner. Anledningen enligt honom är tydlig: språk lärs från föräldrar och när det gäller infödda talare växer inte engelskan. Av en miljard som talar engelska är det bara 330 miljoner som talar det som modersmål, och detta antal ökar inte.”

I The Last Lingua Franca fäster Nicholas Ostler stor vikt språkteknologins utveckling och dess konsekvenser, d.v.s maskinöversättning, röstöversättningsapparatur, program som omvandlar text till tal etcetera, som eventuellt kommer att göra alla lingua franca överflödiga i framtiden. Jag är inte helt överens med honom på den punkten. Jag tror att framtiden för de statliga bärarna av engelska språket, främst USA och Storbritannien, är betydligt viktigare. Om deras relativa ekonomiska, politiska, militära och kulturella styrka försämras, så kommer det också på sikt att få konsekvenser för det engelska språkets internationella ställning. Men det kommer att ta tid innan engelskan överges som lingua franca, och det är inte alls säkert att det ersätts av ett annat naturligt språk. Det bästa vore i så fall ett neutralt planspråk, som ingen enskild stat skulle kunna profitera på.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Göran

7 maj 2022 07:31

Jag noterar att ni också går i fällan och ser teknologi och teknik som synonymer. Teknologi är vetenskapen om tekniken, och tekniken är maskinerna, prylarna och handgreppen.

Nätverket Språkförsvaret

7 maj 2022 12:28

Problemet är att begreppet språkteknik är dessvärre redan upptaget i litteraturvetenskapen. Språkteknologi är mer eller mindre vedertaget om språktekniska hjälpmedel.

Observatör

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den chilenska nättidningen Tarpán uppmärksammade älvdalskan den 6 maj. Det heter inledningsvis:   ”Älvdalskan (övdalsk på älvdalska, älvdalska på svenska) talas i Älvdalen i Dalarna av cirka 2500 personer. Språket är särskilt intressant för...

(Denna text har publicerats tidigare, men kan fungera som en påminnelse till de svenska kandidaterna i det kommande valet till EU-parlamentet. Vilket språk tänker de tala i EU-parlamentet, svenska eller engelska? Man måste komma ihåg att intresserade...

Kunskapen om att det unika älvdalska språket finns och inte erkänns av den svenska staten sprider sig med raketfart över världen.   Nyligen inbjöds föreningen Ulum Dalska, som kämpar för detta avancerade och vackra språkets överlevnad av universi...

Växjö kommun har smyckat omgivningarna runt Växjösjön mitt i staden med fina konstverk, vilket är lovvärt. Om konstverket ”Pissed Elin” står följande att läsa på en sten bredvid:   ”Pissed Elin är konstnären Sara Möllers tolknin...

Söndagens svenskspråkiga sång   Anna-Lena Löfgren - Pröva dina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Sagan om humlan   Det är tidigt på morgonen. Solen har ställt sitt tält i en skogsbacke, och du går dit. Ser du våren, s...