Personligen tycker jag, att det viktigaste skälet till val av svenska för politiker i internationella offentliga sammanhang sällan kommer fram. Man skall nämligen ALLTID utgå från, vem som är uppdragsgivare. Och för rikspolitiker från statsminister och neråt är det ALLTID den egna valmanskåren och i realiteten den svenska nationens medborgare. Detta kollektiv skall på individnivå på bästa sätt kunna förstå politikerns budskap, sammanhang och detaljerade argument. Varför då? Jo den representativa demokratins kärna är, att kunna utkräva ansvar av de valda representanterna i nästa val. När Andersson och Marin talar med varandra på en offentlig presskonferens om en möjlig förändring av vår tvåhundraåriga säkerhetsdoktrin genom en möjlig ansökan till NATO-medlemskap, borde det sitta i ryggmärgen, att Magdalena Andersson ENBART talar svenska och Sanna Marin svenska eller finska, naturligtvis med simultantolkning av helheten till respektive språk.

Om intresse finns för en engelskspråkig publik, så är det bara att sätta in engelskspråkig simultantolkning - eller tyskspråkig, franskspråkig, polskspråkig etc. För att tala om en så viktig fråga offentligt borde det sitta i ryggmärgen på en statsminister och alla andra valda representanter att ALLTID tala enbart det språk man själv behärskar bäst och ger störst förståelse hos uppdragsgivaren, dvs valmanskåren. Tänk, om Magdalena kunde fatta, hur hon kan hämta enkla politiska poäng genom att enkelt tala om för internationella journalister, att ”jag riktar mig alltid först till min valmanskår, och därmed TALAR JAG ENBART SVENSKA. Ni får använda duktiga tolkar, som finns i stor omfattning”.

Lars F.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det finns en kommunal gymnasieskola i Kista vid namn Stockholm Science & Innovation School (SSIS). Hur tänkte Stockholms stad här? Varför inte ge skolan namnet Stockholms vetenskaps- och innovationsgymnasium (SVIG)? 

Om svenska språket säger språklagen följande:

4 §   Svenska är huvudspråk i Sverige.

5 §   Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

6 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

Att ge en kommunal gymnasieskola ett engelskt namn kan inte sägas vara att ta ”ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”. Språklagen, som har den synnerligen viktiga funktionen att framför allt skydda det svenska språket, tycks vara en lag som nonchaleras, vilket kan leda till att vårt vackra, svenska språk riskerar att utplånas i framtiden. Det förefaller dessvärre alltmer som om Sverige är ett lydrike till USA. Utvecklingen förfärar!

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)