(Med anledning av denna artikel Jag tänker inte på just respekt när någon niar mig i Göteborgs-Posten)

En personlig tanke: Med min fleråriga bakgrund i Frankrike och i fransktalande Genève under 1980-och 90-talen erinrar jag mig den spännande upplevelsen av att gå från niande (”vous”) till duande ””tu”), när man bekantade sig med en ny person –  i bästa fall från flyktigt främlingskap till nära intimitet. Det var en upplyftande färd, ibland kort, ibland lång, ibland utan mål, något som inte finns längre i Sverige. Att gå direkt till ”tu” betraktades som mycket ohyfsat och obildat i de kretsar som jag och min fru hamnade i på den tiden. Man duade inte butiks- och sjukvårdspersonal, arbetskollegor, bibliotekarier, verkstadsarbetare, försäljare eller grannar. Många i Sverige ser tyvärr detta som ett otidsenligt beteende utan att förstå begrepp som respekt och kulturell medvetenhet. Men efter flyttningen till Sverige följer vi naturligtvis svensk kutym – men saknar ofta något väsentligt. I dagens Frankrike (liksom i  Spanien och på andra håll) kan man se en uppluckring av distinktionerna – många välkomnar det, andra upprörs av det. Det gäller inte bara tilltalsord utan också språkbehandling i stort (till exempel konjunktiv verkar hålla på att försvinna, också i franskan). Detta återspeglas naturligtvis i litteraturen. I översättningar måste översättaren förstå den beskrivna tidsandan—och läsaren vara medveten om språkens föränderlighet och betydelseglidningar. Förändringarna ligger helt i linje med mer avslappade sätt att uppträda och föra sig i allmänhet. Vi lever i en spännande tid i många avseenden.

Ibland får man höra till försvar av allmänt duande att den engelskspråkiga världen använder enbart ”du” (”you”). Det är sant, men ”you” kan motsvara både ”du” och ”ni” beroende på omständigheterna. ”Do you hear me, Mr President?” (till Statschefen i USA)—”You don’t eat that” (till hunden). Det är naturligtvis ganska bekvämt.

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Mikael Odén - Oktober

Söndagens svenskspråkiga dikt

Underbara höst

Vad du är gul, Oktober

vad du är gul och grann!

I rödaste cinnober

din pensel måla kan.

I guld och rött du frossar

att göra hösten glad.

Se lönnen, hur den blossar

med sina röda blad!

Bliv kvar, allt guld som lyser,

och fall ej alltför snart!

När du gått bort, man fryser,

och allt är mörkt och bart.

Fall långsamt, gula slantar,

på gärde, sten och stock!

Än vill vi slippa vantar

och ullig vinterrock.

Elsa Beskow

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)