Faktorer som generellt sett påverkar inlärningen av andraspråk

Denna text är hämtad från betänkandet ”Kunskapskrav för permanent uppehållstillstånd” – SOU 2023:25, avsnitt 7.4..Hittills verkar  ingen i dagspressen ha kommenterat eller analyserat detta betänkandet av någon anledning.

7.4.1 Det tar tid att lära sig ett andraspråk

För att förstå vad ett språkkrav innebär behöver det tas hänsyn till hur andraspråksinlärning för vuxna fungerar. Det tar tid att lära sig ett nytt språk, särskilt för vuxna inlärare, och ännu mer för inlärare som har kort utbildningsbakgrund eller inte gått i skolan alls. Forskning visar att det ofta går relativt fort för barn att lära sig ett vardagsspråk, men att behärska det mer avancerade skolspråket tar allt mellan två och åtta år. Hur lång tid det tar att lära sig ett språk beror på hur gammalt barnet var när det kom till Sverige och hur barnets tidigare skolgång sett ut. Vuxna brukar i regel behöva längre tid än barn för att lära sig ett nytt språk.(31)

7.4.2 Individuella faktorer och andraspråksinlärning

I forskning om och diskussioner kring andraspråksinlärning fokuseras det ofta på individuella faktorer, framför allt individens ålder och vilket modersmål han eller hon talar. Det tas också fasta på svårmätbara faktorer som till exempel fallenhet för språkinlärning, intelligens och karaktärsdrag hos den enskilde, t.ex om denne är introvert eller extrovert.(32) Att åldern spelar stor roll för andraspråksinlärning har belagts i många studier. Yngre personer når ofta en mycket hög nivå i målspråket (dvs. det språk man håller på att lära sig), medan äldre sällan eller aldrig gör det. Gränsen mellan yngre och äldre inlärare går redan vid tolv-trettonårsåldern. Att ha ett modersmål som i fråga om struktur ligger nära målspråket underlättar också för att lära sig det nya språket: det är betydligt enklare för personer med engelska, tyska eller nederländska att lära sig svenska än för dem som talar till exempel somaliska, kinesiska eller arabiska. Till de individuella faktorerna räknas också graden av motivation hos inläraren. Motivation i samband med andraspråksinlärning har studerats under lång tid. Bland annat har man inom forskningen skiljt mellan integrativ och instrumentell motivation. (33)

Integrativ motivation uppstår då inläraren vill identifiera sig med målspråket, målspråkstalarna och deras kultur. En inlärare med en hög grad av integrativ motivation är ofta uttalat intresserad av målspråket, folket som talar språket och landets kultur och samhällsliv. Som kontrast till den integrativa motivationen står instrumentell motivation. Denna uppstår då inläraren ser andraspråksinlärningen som en investering, ett verktyg för att uppnå någonting annat. Detta kan vara ett välbetalt jobb, studiemöjligheter eller någon annan praktisk fördel.

Den integrativa motivationen har generellt sett visat sig vara den som gynnar andraspråksinlärningen mest, även om den instrumentella motivationen också visat sig ha signifikanta effekter. Ett generellt problem med forskning om motivation är dock att det är svårt att slå fast ett direkt samband mellan motivation och inlärning, samt att veta hur dessa faktorer förhåller sig till varandra. (34) Nyare forskning har pekat på ett omvänt orsakssamband – nämligen att goda studieresultat leder till en mer positiv syn på målspråket, dess talare och inställningen till att lära sig språket, vilket i sin tur får positiv inverkan på inlärningen.(35)

7.4.3 Sociala faktorer och andraspråksinlärning

Även om individuella faktorer ofta lyfts fram när andraspråkinlärning diskuteras, har den sociala kontextens viktiga roll för inlärning beforskats och dokumenterats sedan 1970-talet. Enligt språkforskaren John Schumann når vissa individer inte längre än de första stadierna vid inlärning av ett nytt språk på grund av psykologiska och sociala faktorer. Med sociala faktorer avser Schumann inlärarens sociala distans till målspråket, dess talare och den kultur som de omges av. Han lyfter fram betydelsen av inlärarens integrativa motivation, som ofta utmärks av ett uttalat intresse för målspråket, människor som talar språket och av landets kultur och samhällsliv.(36)

Liknande teorier stod Howard Giles för, när han slog fast att möjligheten att nå goda kunskaper i målspråket bland annat beror på inlärarens öppenhet för nya förhållanden och influenser, samt att denne känner språklig och kulturell samhörighet med den grupp som talar det nya språket.(37)

I flera andra studier som genomförts sedan 1970-talet har det också lyfts fram det kulturella avståndet som en betydande faktor när det gäller andraspråksinlärning. I dessa studier, där man jämfört andraspråksinlärning bland olika etniska grupper, har man sett att de individer som upplever minst distans till majoritetskulturen – och majoritetsspråket – har bäst resultat vid andraspråksinlärning. (38)

Även om forskare på senare år har kritiserat den statiska synen på etnicitet och kultur som dominerade på 1970-talet, verkar det ändå finnas stöd för antagandet att kulturellt avstånd har betydelse för möjligheterna att nå framgång i andraspråksinlärning. Det kan dock vara svårt att avgöra vilka faktorer som kan knytas till kulturella faktorer och vilka som snarare härrör från strukturella lingvistiska faktorer. (39)

31) Se t.ex Abrahamsson & Hyltenstam (2004), s. 221–250.

SOU 2023:25 Kunskapskrav som integrationsverktyg

32) Abrahamsson (2009), kapitel 9–10.
33) Se t.ex Abrahamsson & Bylund (2012), s. 168–228.
34) Abrahamsson & Bylund (2012), s. 193–194.

Kunskapskrav som integrationsverktyg SOU 2023:25
35) A. a. s. 194.
36) John Schumanns ackulturationsmodell lanserades under 1970-talet, se Abrahamsson & Bylund
(2012), s. 183.
37) Abrahamsson & Bylund (2012), s. 184–185.
38) A. a. s. 182–185.
39) A. a. s. 185.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförvaret)