Lyssna till programmet Språket den 5 juni, inför nationaldagen! Texten är hämtad från webbplatsen.

Ett språk med många främre vokalljud, tystnader och du-tilltal – det är några svar på frågan "Vad är det bästa med svenskan?". Hör en hyllning till svenskan och hur språket lät på Gustav Vasas tid.

• "Vokalljud, är det bästa med svenskan, som ger sånt jäkla fint tryck i svordomar när det behövs 'faaaaaan' är ett ypperligt exempel." Lyssnaren Simon.

• "Svenskan är så lekfull, man kan sätta ihop nästa vilka ord som helst och så blir det nya ord, det är något fint med det. Men det absolut bästa med svenskan för mig är att det är mitt modersmål."Lena Lind Palicki, tillträdande chef för Språkrådet.

• “Svenskan är ett nyansrikt och specifikt språk, samtidigt som det är avskalat och effektivt, vilket gör att somliga felaktigt drar slutsatsen att det är simpelt. Det är också ett lekfullt språk där man enkelt kan hitta på nya ord och göra om befintliga. “ Lyssnaren Dan.

• "Vi har så otroligt lätt för att bilda ny verb. Vi kan skapa verb av nästan vad som helst. Det är inget konstigt att säga 'instagramma' eller 'joxa'. Dessutom har vi de inkoativa verben som 'gulna' och 'tröttna'.Fredrik Lindström, författare och komiker.

• “Det är ett gammalt kulturspråk och är så nyanserat. Jag är glad att jag har svenskan som modersmål, men hade jag haft danska som modersmål hade jag kanske uppskattat det lika mycket, men det tror jag ändå inte.” Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”I Sverige talar vi svenska”, sade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt. Det var inte riktigt sant, ens normativt, när yttrande fälldes. Det riktades till invandrare. ”Alla i Sverige behöver inte tala svenska”, säger nu den moderate ledarskribenten Karl Sigfrid (Svenska Dagbladet 6/6 2023). Det är däremot sant, också på ett normativt plan. Det riktas nämligen till andra slags invandrare.

De som inte behöver lära svenska är de redan högutbildade, enligt detta synsätt. Medan de som måste lära sig att tala svenska är de som saknar utbildning, för annars kommer de inte att kunna ta del av denna och få en plats på arbetsmarknaden. Invandrad underklass måste därför tvingas att lära sig vårt språk. Överklass och övre medelklass från främmande land bör slippa. Annars drabbas vi av kompetensförluster, enligt Sigfrid. De högutbildade, som har lättare att lära sig ett nytt språk än en analfabet från djungeln eller stäppen, ska få ett fribrev att anstränga sig mindre för att fungera i vårt samhälle.

Hur svårt kan det vara? Svenskar, som tar tjänst i Frankrike, Spanien, Tyskland, förutsätts nog lära sig att kommunicera på dessa inhemska språk, åtminstone elementärt. När svensken Hans Dalborg utsågs till vd för den finsk-svenska storbanken Nordea, tog han en intensivkurs i finska, och efter två veckor kunde han ge en tv-intervju på det språket. För inte länge sedan behärskade medlemmar av den internationella eliten ett flertal språk. Nu ska den nöja sig med engelskan, alltså i praktiken bli en- eller tvåspråkig. Är detta rimligt?

Det kan det inte vara. På kvalificerade yrkesmänniskor måste man kunna ställa krav, också på språklig kompetens och på vilja att lära. En utländsk läkare måste idag genomgå godkänt språkprov i svenska för att få arbeta i vårt land. I vår riksdag talas det uteslutande svenska, ibland stapplande, även av infödda svenskar. Men varför ska inte samma sak gälla för personer inom bankverksamhet, industri och högteknologi, som slår sig ned i vårt land? Också mångspråkighet måste kunna betraktas som en rikedom.

På motsvarande sätt bör givetvis infödda svenskar under utbildning, i unga år, uppmuntras att lära sig flera främmande språk, kanske tre stycken. Det är ingen orimlighet. Alla kanske inte uppnår en sådan status, men fler än idag borde. Kinesiska är ett språk, som skulle kunna attrahera många. Den som antar utmaningen har utan tvivel en fördel i sitt umgänge med kineser på alla nivåer. Bör vi inte se så också på gästarbetare i Sverige?

Anders Björnsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)