I detta fall för självaste "moderskolan" i Enskede, som IES brukar vara så stolta över samt skryta över. Så mycket för skolan "Där lärare kan lära ut och elever kan lära sig" och "med höga akademiska förväntningar".

I slutänden är ovanstående ord bara blaj. Om IES enligt media: Betygsfusk (glädjebetyg), underbetalda lärare, mycket låg lärartäthet, icke-behöriga utländska lärare, lärare som får nervösa sammanbrott p g a en omänsklig arbetsbelastning, utbetalningar som mottas trots att IES inte har rätt till dem, en rektor som ljuger för Skolinspektionen angående hur mycket undervisning som ges på svenska och som dessutom motsägs av sina egna elever, klädregler som skolan inte har rätt att ha, en enorm pedofilskandal, en rektor som uppmanar föräldrar att "rösta rätt", fackligt anställda som skälls ut och hotas, lärare som pressas att sätta högre betyg än vad eleverna har gjort sig förtjänta av, rektorer som ändrar betyg satta av lärare i efterhand, en utbredd tystnadskultur. Och så! Ett systematiskt förstörande av vårt modersmål, svenska. Landets officiella huvudspråk sedan 2009 men faktiskt även engelska språket om man går in på IES-skolornas respektive hemsidor. Språkförsvaret har tvingats att hjälpa IES med både svenskan och engelskan x flera.

Fellistan tar aldrig slut... år ut och år in tillåts det att rulla på!!

Det finns en andledning till att IES knappt förekommer utanför Sveriges gränser. I andra länder har politikerna inte mist den språkliga och kulturella självbevarelsedriften. Varför ska vi svenskar betala för denna självkolonisering och degradering av vårt språk via skattsedeln och med våra folkvaldas goda minne? Svenska är ju, allt som oftast, även dessa personers modersmål.

Förbannad skattebetalare

(Denna nätdbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lena Andersson - Du har en vän

Söndagens svenskspråkiga dikt

Hälsning till en kvinnlig vän

Att sjunka ner i ensamhetens sjö

dag efter dag i mån som åren skrida,

det är ett vanligt sätt att börja dö,

ej heller ovälkommet så till vida.

Men när du kommer och din milda röst

på nytt i husets tomma tystnad klingar,

jag tackar dig, och i mitt frusna bröst

befriar hjärtats fågel sina vingar.

Anders Österling

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)