Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom en grupp beskrivs och räknas upp i löpande text, är det naturligt att rangordna med det mest näraliggande och högsta status först och det minst betydande sist, nog ofta utan djupare avsikt. 

Ett aktuellt exempel från början av april är den fasansfulla attacken i Gaza på en matkonvoj från hjälporganisationen ”World Central Kitchen”, där sju civila hjälparbetare dödades. De sju omkomna var från Australien, Canada/USA, Storbritannien (3 pers.), Polen och en palestinier. Att notera: fem från engelskspråkigt land, en polack och en arab. 

Jag gjorde en enkel granskning i sex tidningar från tredje land för att få ett mönster kring i vilken nationalitetsordning, som de omkomna presenterades på nyhetsplats. Tidningarna var Svenska dagbladet (SE), Die Welt (DE), Liberation (FR), l’Humanité (FR), Der Standard (AT), Irish Daily Mirror (IE).

Ordningen för omnämnande i de olika tidningarna blev:

- för palestiniern (arabiska): nr 7, 6, 4, ej omnämnd, ej omnämnd, 7

- för polacken (polska): nr 3, 2, 2, 2, 6, 5

- för engelskspråkig nationalitet: alla övriga platser

Slutsats: Palestiniern, som var fordonsförare i konvojen (en synnerligen viktig uppgift med lokalkännedom i en krigszon) hamnade med stor och trist marginal på sista plats och blev klart mest marginaliserad av ett litet utsnitt inom europeisk press.

Eftertanke: Språket avslöjar större fördomsfullhet både bland journalister och läsare än vi vill medge. Engelskt folk är helt enkelt finare än de andra!

Till och med inför döden är vi ännu alla olika!

Lars Fredriksson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)