ETC skriver den 18 november:

”Våld, bristande sekretess, inlåsningar, betygscirkus. Lagbrott efter lagbrott har begåtts på Norra strandskolan i Sollentuna, hävdar den tidigare rektorn som försökte styra upp skolan, i interna mejl. I oktober fick han gå på stående fot. Strax före Skolinspektionens tillsyn.

– De här eleverna förtjänar så sjukt mycket bättre, säger en lärare som slutat, men som ledningen ändå vill ska komma in och sätta betyg.

Det här är första delen i granskningen av snabbväxande skolkoncernen Dibber.

– Sedan de tog över har det bara gått käpprätt åt helvete.

Sofie Axelsson”

Resten av texten ligger bakom en betalmur.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Varierar det vem som är rektor beroende på vilket språk ni skriver på? Och går man verkligen "med" i en skola?

Dessutom är ni precis som andra IES-skolor inte helt säkra på hur det kommer sig att "[era] skolor är skolor där lärare kan undervisa och elever kan lära". Men så äkta tvåspråkigt är det inte: då skulle man undvika att skriva "några ämnen undervisas genom ett språk". Man undervisar  på ett språk (om det är historia, matte osv), eller i ett språk (om det handlar om inlärning av främmande språk).

Visa lite "grit" (sandkorn, enligt kollegerna* i Falun) och rätta dessa pinsamheter. Passa på att fixa till "Är du en IES lärare?" när ni ändå håller på.

Med vänlig hälsning

Benny Bollnäs

*ja, det kan faktiskt heta så. Fram till 2015 var det till och med första form i SAOL

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Oj, Carl Bildt i tysk TV! Jag råkade följa ett intressant debattprogram i söndags kväll den 12 november på tyska TV- kanalen ARD (TV 1). Det var ett debattprogram om terrorn i Mellanöstern. Progammet kunde säkert också ha varit högintressant för både språkvetare och språkförsvarare. Debattledare var Anne Will. En känd tysk TV- redaktör. Hon leder ofta Debattprogram på tysk TV. Så även i söndags kväll i ARD den 12/11. Några "experter" på kriget mellan Israel och Hamas var samlade i en studio i Tyskland. 

Dessutom deltog en prominent gäst och expert nämligen f.d statsminister/utrikesminister Carl Bildt (M) från Sverige. (Han var på direkt TV- länk från Stockholm/S). Vilket språk talade då Carl Bildt i programmet? 

Jo, givetvis engelska eller närmare bestämt "svengelska"! Engelskan är ju snart ett av Sveriges två officiella språk. Han blev ju i programmet samtidigt simultantolkad till tyska. 

Att Carl Bildt, som f.d svensk stats-och utrikesminister, tydligen inte behärskar varken tyska eller franska är förvånande. Dessutom hör han till den lite äldre generationen som var tvungna att plugga dessa språk i svenska skolan.Hans engelska var lika tråkig och torftig  som alla övriga svenska politikers så kallade "politiker-svengelska". Svenska politiker inbillar sig alltid att de behärskar engelska perfekt. Men nej!

Jag hänvisar här i detta sammanhang till mitt inlägg i DN Insändare/Åsikt den 22 november 2022 med rubriken: "Torftig användning av engelskan tråkar ut i EU". Det hade faktiskt varit bättre om Bildt hade pratat sitt modersmål, svenska, och samtidigt simultantolkats till tyska. Trots allt hade det varit ett bättre alternativ, anser jag.

I vilket fall som helst blev han nu istället simultantolkad från engelska till tyska. Önskar gärna i framtiden höra våra svenska politiker oftare tala modersmålet, svenska, vid internationella konferenser. En framtida förhoppning!

C-G Pernbring                                                                                                                                         Helsingborg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)          

Så kallade synonymer finns för att de inte är perfekt likbetydande. Det är nog deras främsta berättigande. De kan till synes betyda samma sak men ger utrymme för små tolkningsskiftningar – styrka, tonläge, tidsanda, alldaglighet, vetenskaplighet, antydningar, mångtydighet, glidningar, sammanhang, dubbel- och trippel (osv)-meningar, kopplingar, språksläktskap. Det är det som kan göra översättning av litterära verk mycket krävande. Det har jag egen erfarenhet av. Och det är särskilt utmanande att överföra poesi från ett språk till ett annat.

Lars N.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Martin Stensö - Hårt regn

Söndagens svenskspråkiga dikt

 

Talet (skriven 2020)

Kära medborgare, mänskligheten kan snart vara utrotad,

och det börjar med att yttrandefriheten står hotad.

Så innan böcker bränns på bål

vill jag använda min kulspetsnål

till att förmedla följande information

om vad som skett och sker runt om i vår värld, inkluderat vår nation:

Kära medborgare, vi är en del utav ett krig, som inkluderar världens alla länder.

Med skärmar har vi bränt sönder vår syn, och ser nu inte klart på det som händer.

Vår motståndare kallas corona, hon är ett virus som sakta kväver oss.

Hon är kronan på vårt verk, hon är vårt sista bloss.

Vi som trott att varje fiende är av synligt slag,

kämpar nu mot något som står över varje rikes lag.

Utan att någon reagerat har vi fråntagits strejkrätt och möjlighet att demonstrera.

De som samlas i större grupper kommer polisen att arrestera.

Internet ska censureras, det är för sent att protestera – vi har skrivit fram vår egen undergång.

Det har inte skett under någon typ av tvång –

Frivilligt har vi underkastat oss en elit,

i utbyte mot förhoppning om att få betalning för vårt slit.

Vi har förslavats för att utnyttjas i ett stort maskineri.

Innebörden av en demokrati, och vad det betyder att vara fri,

försvinner i det tysta, i ett ordlöst samtycke

till att Kungahusen behåller vartenda litet smycke,

som ensamt hade kunnat finansiera vård av alla sjuka.

Men inför överheten vi stillsamt fortsätter att huka.

Kära medborgare, det här kriget är för de rika,

alla andra får ge vika.

Vi är en del utav ett utrotningsprogram,

där de som står lägst i rang äntligen får komma fram:

Underklassen börjar plötsligt hyllas

när den nya världen ska förgyllas.

Förändring ska smygas fram diskret, helst genom distraktion

– Kära medborgare, det är därför vi har television.

Matas människan tillräckligt länge med rubriker

om sådant som avviker,

så blir det plötsligt helt naturligt att munskydd hör till modet.

Och nu börjar vi som inte somnat sakta akta oss för ordet...

Kära medborgare, det presenteras att den som har sin egen teori

kring orsakerna bakom denna pandemi, riskerar fängelse för landsförräderi.

Medan myndigheter ropar ”distansering!”, ”isolering!”,

skapar vi ytterligare polarisering och en än tydligare kategorisering:

De som sprider smittan, och de som frivilligt låser in sig i hemmets trygga bur.

Allt medan vi sakta men säkert närmar oss en diktatur.

Kära medborgare, vi kan bli fråntagna allt som vi kan sakna,

därför är dags att vakna.

Finns det en framtid efter detta?

Finns det större hopp när färre munnar finns att mätta?

Eller kommer vi, när alla hjältar är döda,

se varandra som vår föda?

I I-länder är vi naiva,

förblindade av att äntligen få vara kreativa.

De utan ”samhällsnyttigt” arbete får sitta stilla på sin kammare.

Ständig tillgång till mediebruset tycker man är en skonsammare

strategi att förlama redan fogligt folk,

än att plötsligt hugga dem i ryggen, med en coronasmittad dolk.

I U-länder bryter gästarbetare mot reglerna och vandrar nu från städerna i grupp.

De utgör en mycket sorglig trupp av de som inte ens hade valet att ge upp.

De har varken vatten eller bröd,

men det kommer sägas att viruset var anledningen till deras död.

Inga andra dödsorsaker än corona-relaterade

finns rapporterade.

Men det finns ett land utan siffror på sin lista...

Övriga världens döda får en droppe ingraverad på sin kista.

Mänskligheten i slutet enad –

atmosfären renad, fram till massbränning av kroppar åter gör den förorenad.

Men detta ligger i framtiden,

när vi slutat räkna varje avliden.

Det har just offentliggjorts att luftföroreningar är avgörande för dödligheten,

och att Folkhälsomyndigheten

använder sig av spårning via mobiltelefoner – Google och Apple har nu ingått i en pakt,

och får tillsammans ännu större makt.

Ständigt övervakade

har vi snart glömt hur hemligheter smakade.

Vad utspelar sig egentligen bakom skärmarnas kuliss –

är det slaget om rättigheter till den nya världens skiss?

Inför öppen ridå

kommer vi inte att få svar på

varför flyktingar, skjutningar, klimatförändringar och sexuella trakasserier ur vårt medvetande försvunnit.

Vi får nöja oss med rubriken att Moder Jord sig flera lager ozon plötsligt återvunnit.

Men vad gör väl det, när hela mänskligheten hotas att utrotas –

av ett virus och en sjukdom från vilken vetenskapliga rapporter säger att man kan botas.

Människor ligger snart döda på gatorna.

Kroppar äts av råttor och av skatorna.

De som trott att corona var positivt för djuren,

ändrar uppfattning när lammet blir våldtaget av tjuren.

Världen över får flera fångar nåd,

oavsett vad för dåd

de begått,

och vad för straff de fått.

Någon dömd för brott mot mänskligheten, släpps av ”humanitära skäl”.

Man kan inte längre skilja mellan ve och väl.

Kvinnorättsaktivister,

konstnärer, journalister

och regim- och religionsutmanare

hålls fortsatt fångna, och de står nu helt utan försvarare.

För att uttrycka det klarare: deras fall kommer att avslutas utan rättegång.

De avrättas allihop, på en och samma gång.

Högre spädbarns- och mödradödlighet: vården kan inte prioritera dem i tid av pandemi.

Vissa får dock överleva, men endast för att vi,

alltså människan som ras,

behöver växa långsamt in i den nya fas

som vi nu står inför.

Det är för att ha råd med detta samhällsprojekt som så många äldre dör.

Barn som föds tas omedelbart från modern, för att läggas i kuvös.

Mamman blir nervös.

Så nervös att hon blir het, och det leder till feberutslag,

vid mätning av hennes temperatur – en åtgärd som är lag.

Hon isoleras efter att ha konstaterats smittad av corona,

viruset som skapats för att utplåna.

Modern skriker att hon gör vad som helst för att få träffa sitt barn.

”Då stannar du här tills vidare och spinner här ditt garn”,

säger doktorn, som är klädd i skyddsdräkt och visir.

Alla ord uteblir.

Doktorn låser dörren och två nya dödsfall registreras –

han är en av de läkare som på detta tillvägagångssätt just nu specialiseras.

Den största riskgruppen är de ännu icke födda.

De som ligger i sin mammas mage, eller finns strödda

ut i sädesleder hos de män som ännu är fertila.

De som inte förvarat det mobila

allt för nära, och låtit spermier strålas sönder av telefonen i sin ficka.

Plötsligt blir det åter viktigt om man är pojke eller flicka.

Jorden behöver från människan få vila.

Det är därför de som föds numer är sterila.

De barn som återbördas till den värld vi har idag och som en liten stund består,

gör det med Vaccinet injicerat i det sår

som kallats naveln, men som nu får byta namn till Epicentrum

för ett nytt Homo Connectum.

Kära medborgare, det är de överlevande som berättar historien.

Vi har möjlighet att börja om igen.

I ordet upphör aldrig det som hänt att existera,

men vi måste acceptera att vi står inför en ny era.

Framtiden vet vi ännu inget om, men vi kan ta oss igenom denna strid,

som vi redan nu kallar för ”en förlorad tid”.

Kära medborgare, när det fria ordet tas ur bruk

blir hela mänskligheten sjuk.

När allt vi säger börjar bandas,

blir det plötsligt svårt att andas.

Men ännu har vi rätt till ordet, och genom det så finns det hopp

om att för detta krig slutgiltigt sätta stopp.

Kära medborgare, ja, vi har ordet kvar.

Viss om att varje fråga har ett svar,

ska den som undrar när detta krig tar slut,

nu veta att freden kommer när vi ur vår instängdhet hittat ut.

Om vi öppnar våra ögon kan vi se

att allt som vi kan tänka, det kan ske.

Bortom denna smittohärd, döljer sig en helt ny värld och den världen tillhör alla.

Detta skräckscenario kan falla;

För om vår fiende kan kliva över alla skydd och murar,

kan vi riva ned stängslet till våra egna burar.

Förutsatt att språk är hopp, förstås,

är yttrandefriheten det sista som lämnar oss.

Amanda Ekberg

(Denn nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Jonas Borelius skrev på Facebook:

 

"Varför tror ni SEB har en helsidesannons på engelska i DN idag? Om man inte kan svenska lär man ju inte köpa den svenska tidningen DN."

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

När Ikaros flög för nära solen, smälte vingarna. När Sveriges ledande internationella skola, IES, försöker översätta sin märkliga engelska till svenska, kraschlandar man lika illa.

 

De vill utmärkas av "command in English" - det heter "command of English". När eleverna ska "become the very best of themselves" får man till den oidiomatiska frasen "bli de allra bästa av sig själva"; normal svenska är att "nå sin fulla potential", "göra sitt bästa" eller liknande.

Men höjdpunkten är att Barbara Bergström pratar om sandkorn. Sveriges ledande internationella skola använder uppenbarligen översättningsappar när "grit" (beslutsamhet, obändig vilja, målinriktning) översätts till "sandkorn". Detta är också en korrekt översättning, och jag vill inte helt utesluta möjligheten av att hon talar om sandkorn. Men det känns mindre troligt och den pedagogiska finessen undflyr mig tyvärr.

Det är den här skolan som påstår sig ha "high academic expectations" (jag trodde det handlade om universitetsnivå, men jag kan ha fel) och "total inner security" vad gäller engelska.

Det är också den skolan som skickar miljoner till ägare utomlands och snedvrider konkurrensen på "skolmarknaden" - vilket sjukt ord.

Notera detta innan ni sätter era barn där.

Daidalos

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Chidziva säger att den största nackdelen med att studera i Kina uppenbarligen är språkbarriären. Kinesiska är inte lätt att behärska för de flesta studenter. ’Det spelar ingen roll hur mycket du än försöker fly från det, du kommer ändå att behöva lära dig det. Du kanske läser dina kurser på engelska, men på andra ställen pratar alla kinesiska - från taxichaufförer till butiksbiträden och läkare.’ Hon berättar att hon flyttade till Kina utan att kunna ett ord kinesiska, men att hon lärde sig språket på sex månader.

Chidziva hade ett stipendium. ’Om du har bra betyg kan du lätt få någon form av stipendium eftersom den kinesiska regeringen försöker göra Kina till en toppdestination för många internationella studenter. Chinese Scholarship Council (CSC) sponsrar tusentals internationella studenter att komma till Kina, antingen för korttidsstudier eller fyraåriga utbildningar’, säger hon.”

Artikeln handlar egentligen om afrikanska studenters erfarenhet av att studera i Kina. Allt fler afrikanska studenter söker sig nämligen till Kina för att bedriva akademiska studier, bland annat av kostnadsskäl. Chidziva lärde sig alltså kinesiska på sex månader – engelska behärskade hon säkert redan. Men poängen är att det förmodligen var lika lätt/svårt för henne att lära sig kinesiska som engelska, eftersom hennes modersmål troligtvis är ett bantuspråk, som varken är släkt med ett indoeuropeiskt språk som engelska eller kinesiska.

Många hävdar att engelska är ett särskilt lätt språk. Det gäller bara för dem som talar närbesläktade språk.

Observatör

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)