Idag skriver Dagens Nyheter på ledarplats:

”Det finns många saker som är märkliga med svensk skola. En är att stora förändringar sker utan att det först har fattats genomtänkta beslut.

Därför undervisas just nu en hel del elever på engelska, trots att forskning visar att man lär sig sämre på andra språk än modersmålet.”

Detta är helt korrekt påpekat av DN. Frågan är bara vad man ska göra åt det. Man måste också komma ihåg att det var friskolereformen som möjliggjorde engelskspråkiga grund- och gymnasieskolor. Man måste kanske börja i den ändan?

Peter Pierrou

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lisa Magnusson skrev i Dagens Nyheter den 2/10 bland annat:

”Att gå ut nian är något av en amerikansk maskerad med ’caps and gowns’ vid skolavslutningen, det framgår av hemsidan. Sajten är dock utformad på ett språk så knackigt att det på sina håll blir direkt obegripligt. ’Here are a few examples of thy have creates’ (Aftonbladet 14/9) – ursäkta, men förlåt?

Redan i grundskolan bedriver koncernen 50 procent av undervisningen på engelska – samtidigt som majoriteten av skolorna ligger nära bostadsområden där många har utländsk bakgrund, och eleverna med utländsk bakgrund är betydligt fler än i andra skolor. Det är ett problem i sig om de undervisas på samma sorts usla engelska som präglar den offentliga kommunikationen. Men här finns också större principer som hamnat i skymundan av de uppenbara skandalerna, trots att de är minst lika viktiga att lyfta – inte bara för Engelska skolan utan för oss alla.

Såsom: Hur lyckat är det egentligen att Sveriges största skolkoncern alls bedriver sin undervisning på ett annat språk än svenska? Varför ska skattepengar gå till vad som bara kan beskrivas som ett långsamt pågående integrationshaveri?”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Brevväxling med Stadsbiblioteket i Stockholm)

Ärende: Dnr 54 Övrigt_SSB. In 230927. Synpunkt_Varför engelsk skylt Shared reading.

Hej Arne!

Jag har mottagit din synpunkt/fråga rörande vem/vilka som har fattat beslutet om att en uppmaning till gemensamma lässtunder/läsupplevelser ska presenteras på engelska. Du undrar när detta beslut fattades och vilka överväganden, bland annat med hänsyn till 2009 års språklag, som detta gjordes. Se nedan under mitt svar.

Stockholms stadsbibliotek har inte fattat ett beslut i stil med det du efterfrågar. Våra bibliotek presenterar i huvudsak sina program och aktiviteter på svenska men det händer också att andra språk används när så bedöms relevant. Det kan handla om att man riktar sig till vissa språkliga målgrupper och då vara en del i att bidra till att revitalisera språk som få talar och som vi därför vill synliggöra.

I fallet med Shared Reading som du uppmärksammat kan det ha att göra med att vi utbildat ett antal medarbetare i denna läsfrämjande metod som lärs ut via The Reader, en organisation i Storbritannien och att biblioteket därför valt att använda den engelskspråkiga titeln på aktiviteten.

I biliotek används också svenska begrepp för Shared Reading, exv. Delad läsning, Läsa tillsammans och liknande, men i dagsläget har inte ett formellt beslut på vilken av dessa vi ska använda.

Begreppet Shared Reading är trots att det inte är svenska ett begrepp som börjat bli väl känt och använt – kanske för att det faktiskt har en vidare innebörd än vad vi i svenska lyckas få med i ”delad läsning”.

Vänliga hälsningar

Maria Olsson Eklund

Samordnare

Bibliotekskansliet

Stockholms stadsbibliotek

Inkommen synpunkt/fråga:

Hej! Vid ett offentligt bibliotek idag i Stockholm (inte något bibliotek vid Engelska skolan eller någon institution speciellt avsedd för någon annan än den vanliga besökaren) möttes jag av skylten " Shared reading".

Som du säkert känner till har vi en språklag i Sverige där det offentliga rummet har ett särskilt ansvar för det svenska språket, så jag behöver inte orda mer om det.

Det jag skulle vilja veta är vem/vilka som har fattat beslutet om att en uppmaning till gemensamma lässtunder/läsupplevelser ska presenteras på engelska. När fattades detta beslut och vilka överväganden, bland annat med hänsyn till 2009 års språklag, som detta gjordes.

Vänligen

Arne Rubensson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

P A Fogelströms gymnasium är en kommunal gymnasieskola på Södermalm i Stockholm. Stockholms stad startade denna skolverksamhet i tillfälliga lokaler hösten 2017. Först hösten 2018 flyttade skolverksamheten in i byggnaden på Stigbergsgatan 26. Den byggdes 1915 till Frans Schartaus handelsinstitut och är ritad av arkitekten Knut Nordenskjöld i nationalromantisk stil. Skolan är uppkallad efter författaren, journalisten och samhällsdebattören Per Anders Fogelström som bodde i närheten. Gymnasieskolan erbjuder ekonomiprogrammet och naturvetenskapsprogrammet.

När P A Fogelströms gymnasium var nystartat fanns det förstås många lediga lärartjänster utannonserade. Jag sökte en tjänst där, eftersom jag på den tiden bodde på Södermalm och då skulle få närmare till jobbet. Tillsammans med många andra lärare i olika ämnen blev jag kallad till P A Fogelströms gymnasiums aula där rektorn Thomas Lejdemalm talade. Senare, år 2020, utsågs han till Årets gymnasierektor i Stockholms stad. 

Efter rektorns tal delades det till min förvåning ut ett prov i läsförståelse på engelska till oss lärare. Vi skulle på kort tid läsa igenom olika texter på engelska och kryssa för rätt alternativ. Detta störde mig oerhört. Det hade varit en sak om alla lärare hade sökt tjänst som engelsklärare. Hur är det möjligt att en gymnasieskola som drivs av Stockholms stad har en rekryteringsprocess på engelska?

Känner inte Stockholms stad och rektorn Thomas Lejdemalm till språklagen där bland annat detta står:

”Svenska språket

4 §   Svenska är huvudspråk i Sverige.

5 §   Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

6 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”

Jag blev inte kallad till P A Fogelströms gymnasium igen. 

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Med anledning av denna artikel Jag tänker inte på just respekt när någon niar mig i Göteborgs-Posten)

En personlig tanke: Med min fleråriga bakgrund i Frankrike och i fransktalande Genève under 1980-och 90-talen erinrar jag mig den spännande upplevelsen av att gå från niande (”vous”) till duande ””tu”), när man bekantade sig med en ny person –  i bästa fall från flyktigt främlingskap till nära intimitet. Det var en upplyftande färd, ibland kort, ibland lång, ibland utan mål, något som inte finns längre i Sverige. Att gå direkt till ”tu” betraktades som mycket ohyfsat och obildat i de kretsar som jag och min fru hamnade i på den tiden. Man duade inte butiks- och sjukvårdspersonal, arbetskollegor, bibliotekarier, verkstadsarbetare, försäljare eller grannar. Många i Sverige ser tyvärr detta som ett otidsenligt beteende utan att förstå begrepp som respekt och kulturell medvetenhet. Men efter flyttningen till Sverige följer vi naturligtvis svensk kutym – men saknar ofta något väsentligt. I dagens Frankrike (liksom i  Spanien och på andra håll) kan man se en uppluckring av distinktionerna – många välkomnar det, andra upprörs av det. Det gäller inte bara tilltalsord utan också språkbehandling i stort (till exempel konjunktiv verkar hålla på att försvinna, också i franskan). Detta återspeglas naturligtvis i litteraturen. I översättningar måste översättaren förstå den beskrivna tidsandan—och läsaren vara medveten om språkens föränderlighet och betydelseglidningar. Förändringarna ligger helt i linje med mer avslappade sätt att uppträda och föra sig i allmänhet. Vi lever i en spännande tid i många avseenden.

Ibland får man höra till försvar av allmänt duande att den engelskspråkiga världen använder enbart ”du” (”you”). Det är sant, men ”you” kan motsvara både ”du” och ”ni” beroende på omständigheterna. ”Do you hear me, Mr President?” (till Statschefen i USA)—”You don’t eat that” (till hunden). Det är naturligtvis ganska bekvämt.

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Mikael Odén - Oktober

Söndagens svenskspråkiga dikt

Underbara höst

Vad du är gul, Oktober

vad du är gul och grann!

I rödaste cinnober

din pensel måla kan.

I guld och rött du frossar

att göra hösten glad.

Se lönnen, hur den blossar

med sina röda blad!

Bliv kvar, allt guld som lyser,

och fall ej alltför snart!

När du gått bort, man fryser,

och allt är mörkt och bart.

Fall långsamt, gula slantar,

på gärde, sten och stock!

Än vill vi slippa vantar

och ullig vinterrock.

Elsa Beskow

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det känns bra att veta till vad svenska skattebetalares pengar går.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det är inte bara Rebecka Weidmo Uvell, som uppträder till  Internationella Engelska Skolans försvar utan även Roland Poirier Martinsson i Borås Tidning. Han skriver bland annat:

”Barbara Bergström skapade Internationella Engelska Skolan, enligt konsensus en av landets bästa friskolor. Jag försöker dra mig till minnes övergrepp, skattefusk, lagbrott, men misslyckas, ändå har IES blivit symbolen för det som är dåligt med systemet, och Barbara Bergström symbolen för IES, alltså på egen hand symbolen för det som är dåligt med systemet – trots att hon är en av dem som gjort mest rätt. Medial kritik av friskolor illustreras gärna med en skruvad genrebild på henne, sedan länge pensionär. Det är inte som att dra fram Lars Magnus Ericson när telefonnätet överbelastas, men i samma stilart.”

Konsensus definieras enligt SAOL som ”sam­stämmighet mellan parter som har o­lika intressen” och enligt SO som ” (vilja till) enighet mellan parter t.ex in­om tros­samfund, i politiska samman­hang etcetera”.  Roland Poirier Martinsson måste ha fått betydelsen av ordet konsensus helt om bakfoten. Vilken vettig människa kan överhuvudtaget påstå att det råder någon som helst samstämmighet i synen på Internationella Engelska Skolans och Hans och Barbara  Bergströms pedagogiska insatser? IES har inte bara gjort grundarna till miljonärer baserat på skattemedel utan är dessutom en ledande språkbytesskolkoncern, vars olika skolor dessutom kantas av en serie skandaler alltifrån betygsinflation till en pedofilskandal.

För syns skull talar Roland Poirier Martinsson i samma artikel även om drevet på Twitter mot Annika Strandhäll, en före detta socialdemokratisk minister. Men skillnaden mellan Annika Strandhäll och Barbara Bergström är att den förra uppenbarligen inte kan köpa sig stöd, eftersom Rebecka Weidmo Uvell faktiskt har fått rejäla ekonomiska bidrag från Hans och Barbara Bergströms ekonomiska stiftelse.  Och skillnaden mellan Rebecka Weidmo Uvell och Roland Poirier Martinsson är att den förra åtminstone får betalt från de berörda för att skriva sina dumheter…

Läs vidare här!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)