Jørn Lund har skrivit en artikel om mellannordisk språkförståelse i den nyligen publicerade ”Sprog i Norden”, ur vilken vi återger inledningen. Inledningen fungerar som en slags sammanfattning:

Nordisk sprogforståelse er et tilbagevendende emne både blandt sprogfolk og i de nordiske samfund i øvrigt. Den almindelige opfattelse ser ud til at være den, at det er gået tilbage, specielt efter 2. verdenskrig. Pa den anden side har der aldrig været mere direkte kontakt mellem nordboere, end der er i dag. Noget kunne tyde pä, at sprogforståelsen mellem de skandinaviske sprog ret hurtigt udvikles, når der virkelig er brug for at kommunikere, for eksempel i arbejdslivet. Hovedvægten i denne artikel bliver lagt på sprogforståelsen mellem dansk, norsk og svensk, altså skandinavisk i snævrere forstand, og først vil jeg gøre rede for mit personlige indtryk af de nuvarende forhold på grundlag af såvel en række undersøgelser som mange års arbejde og ophold i Norden.

Af finlænderne har de finsktalende sværest ved dansk, når det tales af danskere, næstsværest ved norsk og lettest ved svensk, selv om også dette stiller store krav. Færinger har lettest ved dansk og norsk, og de er bedre til dialektalt norsk og skrevet nynorsk end andre i Norden.

Islændinge burde have lettest ved dansk, men jeg er ikke sikker på det længere. Nok er det skolefag, men dansk udtale er vanskeligere end norsk for mange islændinge. Dansk læses nok lættere end norsk. Grønlændere har naturligvis dansk tættest på i hverdagen, men engelsk trænger sig i stigende grad på. De skulle sådan set have lidt lettere ved norsk end ved svensk. Samernes nordiske sprogforståelse afhænger af, hvilket land de har mest kontakt med: Finland, Norge eller Sverige. Dansk er på det nærmeste uforståeligt. Svenskere og ålændinge har lettere ved norsk end ved dansk, i hvert fald nar det drejer sig om talesprog. Danskere forstår lettere norsk end svensk, men de ved det ikke. De tror heller ikke, de kan forstå nynorsk, som strengt taget er et skriftsprog, selv om der er kræfter, der arbejder for en nynorsk standardudtale, hvad der umiddelbart byder mig imod. Nynorsk opfattes simpelt hen som det sprog, de ikke forstår.

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Brevet har också skickats direkt till Oatly)

Jag vet inte om ni förstår mitt meddelande, eftersom det är skrivet på svenska, men i så fall finns ju Google Översätt att tillgå för en högst ungefärlig översättning.

Meddelandet är följande: Jag har en gång köpt ett par av era produkter, och tyckte mycket om både dem och filosofin bakom dem.

Jag undviker genomgående komjölk, och det finns ju nu lyckligtvis flera alternativ att välja på.

Så länge ni marknadsför era produkter i Sverige enbart på engelska, känner jag mig som svensktalande förolämpad varje gång jag ser paketet, och för att undvika det, kommer jag inte att köpa dem i fortsättningen, oavsett kvaliteten eller filosofin bakom. Vem vill ständigt känna sig förolämpad? Även svensktalande har väl ett värde som kunder?

Om ni har någon förklaring till språkvalet, är ni välkomna att höra av er (något jag knappast väntar mig). Likaså, meddela gärna om ni skulle överväga att byta språk. I så fall lovar jag att börja tänka på att köpa Oatly igen.

Vänliga hälsningar

Harald Henrysson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Här kommer ytterligare ett exempel på ett engelskspråkigt övergrepp. Denna gång är det utfört av "det allmänna", Västmanlands lokaltrafik, VL.
 
En ny elektrisk buss har fått följande slogan (och fler bussar är planerade ...): "Electric powered - Biogas heated".

I oktober när jag uppmärksammade bussen för första gång skrev jag ett meddelande på VL:s hemsida, och fick svaret att mitt mejl hade vidarebefordrats.

För säkerhets skull upprepade jag i ytterligare ett mejl hänvisningen till vår svenska språklag SFS 2009:600,
samtidigt som jag föreslog en svensk slogan till VL:s buss:

Elbuss med biogasvärme - Framtiden är här!
 
Jag kommer förstås att bevaka ärendet!

Bertil Göransson

Västerås

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Just nu genomför Språkförsvaret en intern medlemsomröstning om vilka som ska tilldelas priset Årets anglofån respektive Språkförsvarets pris. I fjol erhöll Stockholms stad priset Årets anglofån och Pehr G. Gyllenhammar Språkförsvarets pris. Våra syskonorganisationer i Tyskland och Danmark, Verein Deutsche Sprache och Modersmål-Selskabet, delar ut liknande priser.

Även en fransk organisation, Académie de la Carpette anglaise, delar ut två negativpriser varje år. Académie de la Carpette anglaise bildades av fyra franska språkorganisationer 1999.  Carpette kan betyda liten matta, sängmatta eller dörrmatta.  Uttrycket comme un carpette devant quelqu´un betyder att ligga vid någons fötter.  Översättningen Den engelska dörrmattans akademi kanske duger.

I samband med bildandet instiftades ett pris, vilket skulle tilldelas "medlemmar av den franska eliten som utmärker sig själva genom att envist befrämja det engelska språkets dominans över det franska i Frankrike och i europeiska institutioner”.  Två år senare instiftades ett andra pris, vilket riktas till  ”nyckelpersoner och valda organ inom den europeiska och internationella nomenklaturan som aktivt konspirerar för att befrämja användningen av engelska inom europeiska och internationella institutioner”.

Prisutdelarna är mycket träffsäkra. 2014 fick Pierre Moscovici, medlem i den europeiska kommissionen,  det förstnämnda negativpriset för att han hade skrivit ett brev helt på engelska till finansministern Michel Sapin, trots att bådas modersmål är franska. 2015 tilldelades Alexandre de Juniac, verkställande direktör för Air France-KLM, samma pris för reklamkampanjen ”Air France, France is in the air!”, vilken ersatte den eleganta reklamfrasen  ”Faire du ciel le plus bel endroit de la terre" (ungefär: "Gör himlen till den vackraste platsen på jorden! ").

Juryns specialpris, "Prix spécial du jury à titre étranger", tilldelades 2001 den danska leksakstillverkaren Lego, som presenterade sina produkter i Frankrike och hela världen uteslutande på engelska med slagord som "explore being me", "explore together", "explore logic" och "explore imagination". 20111 fick Ryan Air samma pris för att flygbolaget i Spanien krävt att en kvinna gravid i den 28 :e veckan på ett läkarintyg på engelska för att resa med inrikesflyg.

En komplett lista på pristagare återfinns på franskspråkiga Wikipedia.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Birgitta Agazzi har utkommit med en ny bok, ”Nyord i svenskan: blogg, fulbryt, pudla, rondellhund och andra nytillskott från A till Ö”, på Morfems förlag. Presentationen nedan är hämtad fråm Bokus:

Nya ord flyter av olika skäl oavbrutet in i språket. Många av nyorden tar sin plats i ordförrådet och ser ut att bli kvar där, till exempel app, foppatofflor och curlingförälder. Andra är högfrekventa under en kort tid för att sedan nästan försvinna helt ur bruk, som inaskad, blixad och dotcomföretag.

I den här boken presenteras ca 2 000 nyord från de senaste 20 åren, med definitioner, bakgrundshistoria, autentiska exempel och förstabelägg.

Nyorden visar hur svensk ordbildning går till. I nyordsförrådet blir det också tydligt att språket är något som tillhör oss alla och som vi på olika sätt underhåller, återskapar och nyskapar.

Nyorden ger dessutom en bild av vår samtid och närhistoria. Mellan bokens pärmar samsas humor, trams och trendängslighet med samhällsförändringar, katastrofer och ny teknik.

Birgitta Agazzi har varit nyordsansvarig på Språkrådet och Svenska språknämnden.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna text är hämtad från Språkrådets webbplats)

Årets utgåva av tidskriften Språk i Norden handlar om den nordiska språkdeklarationen. Artiklarna är baserade på föredragen från det Nordiska språkmötet i Stockholm 2014 då Språkrådet stod som värd.

Temat för mötet var den nordiska språkdeklarationen. Den redogör för nordbors språkliga rättigheter och sätter upp konkreta mål som den nordiska språkpolitiken bör sträva efter. I två dagar belystes språkdeklarationen från olika håll i en rad föredrag och diskussioner.

I tidskriften Språk i Norden 2015, som ges ut av de nordiska språknämnderna, beskriver bland annat Olle Josephson tankarna bakom den nordiska språkdeklarationen, Lena Ekberg diskuterar flerspråkigheten och det nordiska språksamarbetet och Birgitta Agazzi undrar hur det ska bli ordning på det nordiska språksamarbetet.

Ladda ner Språk i Norden 2015

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Terminologicentralen (TNC) publicerar av och till ett intressant och välmatat nyhetsbrev. I det senaste nyhetsbrevet rapporterar Karin Dellby bl.a om läget i utredningen om det offentliga terminologiarbetet i Sverige. Eftersom det i fjol från regeringshåll föreslogs kraftiga nedskärningar i anslagen till TNC, finns det all anledning att bevaka denna fråga tills man kan blåsa faran över. Nedan återges Karin Dellbys artikel.

I början av december firades språkpolitikens 10-årsdag. Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen stod värd för ett seminarium där språkpolitik på samhällsnivå diskuterades. TNC var förstås där och ett kort sammanfattning av seminariet finns i detta nummer av TNC-aktuellt.

Språkpolitik på en annan nivå kan det vara om man påverkar språket inom ett fackområde, en organisation eller ett företag. Några exempel på det presenterar vi på följande sidor. Hur används till exempel yrkestitlar inom svenska universitet och högskolor, och vad är gängse benämningar på svenska och engelska? Och hur hittar man fram till en lösning som alla kan acceptera? Arbetet med en svensk-engelsk ordlista över termer för den högre utbildningen har vi på TNC lett sedan 2007. Arbetet bedrivs i en arbetsgrupp på Universitets- och högskolerådet och i ett mycket givande samarbete med en referensgrupp som representerar lärosäten i hela landet.

Ett annat exempel är när Norrbottens läns landsting fattar kloka beslut om experternas rätt att använda sitt fackspråk även i kommunikation som når ut utanför fackspråkskretsen. Bra tycker vi på TNC.

Och språkpolitik är det förstås också när det offentliga terminologiarbetet i Sverige utreds, vilket ju pågår just nu. Utredaren är nu i slutfasen av sitt arbete, och vi har fått möjlighet att träffa henne vid några tillfällen. Den 15 januari presenterar hon utredningen, som kommer att efterföljas av en utfrågning, s.k hearing. Vi vet i skrivande stund inte när hearingen kommer att hållas. Efter hearingen sammanställs ett underlag till regeringen som kommer att fatta beslut. TNC vet förstås ännu inget om vad utredningen kommer att föreslå, och heller inget om regeringens beslut. Vi kan bara hoppas att bra saker kommer ut av arbetet, så att terminologiarbetet i Sverige kan fortsätta att utvecklas och att TNC får fortsätta sin gärning för terminologi och fackspråk.

Terminologicentrum önskar er alla en god jul och ser fram emot gott samarbete med er alla även under 2016!

Karin Dellby

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tomas Riad, Svenska Akademiens direktör, höll ett sedvanligt högtidstal i Svenska Akademien den 20 december. I detta pläderar han bl.a för att det ska införas ett system med adoptivspråk:

”Utan en språkpolitik som har ett långsiktigt överlevnadsvärde kommer den kulturella mångfalden att utarmas, inte i första hand för att man inte kommer att kunna utföra gemensamt arbete med småspråken som medium, utan för att folk som talar dessa småspråk – och hit hör i denna berättelse alltså bl.a italienska, bulgariska och svenska – kommer att känna sig marginaliserade. En fortgående marginalisering befrämjar missnöje och nationalism av fel sort. Ett språk vars roll är att maka på sig vid interaktion med andra inom Europa kan inte bidra till att ingjuta entusiasm hos sina talare för den större gemenskapen. Denna insikt – att språken är själva mångfalden – är bärande hos författarna till En nyttig utmaning. Pudelns kärna är som så ofta hur problemet formuleras. Och en språkpolitik som är formulerad på rätt sätt kan, enligt rapportförfattarna, vara ett ”magnifikt verktyg för att skapa integration och harmonisering”.

Det centrala och nya i förslaget gäller den bilaterala kontakten mellan länder. Där är språkkunskaper och kulturell förståelse ytterst värdefulla, menar man, och därför bör kommunikationen mellan befolkningarna framför allt försiggå på de språk som talas i respektive land, och inte på ett tredje språk. För att uppnå detta för så många som möjligt föreslår författarna att varje medborgare ska få eller skaffa sig ett personligt adoptivspråk. Detta språk, som kan vara vilket som helst, ska man få studera så att man blir riktigt duktig. Häri ligger den egentliga utmaningen för de enskilda utbildningssystemen. Valet av det personliga adoptivspråket skulle styras av en rad personliga motiv som är kopplade till individens tillvaro, familjeband, yrkesintresse, kulturella preferenser, intellektuella nyfikenhet etc. Eller också skulle det kunna vara något av de språk som ens skola utsett till särskilda profilspråk.

Man gör i förslaget en klok, kanske genial, boskillnad mellan internationell kommunikation, där engelska eller kanske franska används, och bilateral kommunikation, där adoptivspråken kommer till användning, så att de två språkval som de flesta individer kommer att ställas inför inte orsakar någon konkurrens, eftersom de valda språken tjänar olika syften. I förlängningen skulle det i varje land finnas tillräckligt många talare som tillsammans kunde varje annat EU-lands språk. Ur denna grupp kunde talare rekryteras för de olika utbyten som är aktuella inom ekonomi, kultur, utbildning osv.

 EU är en organisation som skulle kunna understödja en utbildningsreform som denna, och som nog också skulle dra den största nyttan av den, men frågan som sådan är inte i principiell mening EU-anknuten, vilket blir tydligt när man börjar tänka på hur det skulle gå till i enskilda länder, t.ex Sverige. För invandrade nya svenskar skulle svenska vara det naturliga adoptivspråket. För infödda svenskar skulle säkert tyska, franska och spanska fortsätta vara populära också som adoptivspråk. Men sedan skulle det finnas personer som valde mer opåtänkta språk som lettiska, rumänska eller maltesiska. Någon skola skulle kanske profilera sig med ungerska, en annan med slovenska. Man kan också tänka sig att vi mycket snart skulle kunna ha utmärkt språkundervisning i arabiska, somaliska, kurdiska och persiska, för att nu ta några utomeuropeiska språk som är stora i Sverige. Kombinationen av kunskaper i något av dessa språk och kunskaper i svenska kommer för lång tid framåt att vara av ytterst stort värde.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)