Visst kan det vara svårt att lära sig ett annat språk än modersmålet men Språkförsvarets kampanj mot engelska finner jag tveksam, i vissa fall till och med farlig.

Att ha ett språk som är användbart inom olika områden runt om i världen är mycket värdefullt. Nu råkar någon form av engelska ha fått den funktionen. Inte bara inom universitetsvärlden utan av flera olika anledningar sker mycket av kommunikationen på engelska.

Skriverierna om, att det skulle medföra svårigheter att följa med i undervisningen på universitetet om inte undervisningsspråket är svenska, är i förlängningen ett hot mot språk som dalskan. För ett par decennier sedan framförde en lärare i Mora sådana tankar vilket innebar att föräldrar, som normalt talade dalska med alla som också talade dalska, upphörde att lära sina barn detta fantastiska språk med mycket gamla anor. Språket är tyvärr på väg att dö ut trots att man i Älvdalen har gjort mycket för att bevara dalskan men i Mora och Orsa är det få yngre som nu talar dalska.

Att de, som nu studerar på universitet och har haft engelska på schemat i skolan åtminstone tio år, inte skulle klara sina studier om undervisningsspråket i något ämne skulle vara engelska, kan jag inte förstå. Om viljan finns är det inte svårt att lära sig den engelska som behövs för att klara ett specifikt ämne på universitetet. Rimligen ska man utan problem klara att studera något år i ett annat land eller vara på utlandstjänstgöring så länge undervisningen och språket på arbetsplatsen är engelska. Jag vet för jag har gjort det. Det är bara en fråga om lite träning och vilja. Under min skolgång, arbetsliv och det mesta i min vardag har jag aldrig i hela mitt liv kunnat använda mitt första språk, ett språk som ger mig en identitet, som innebär en värme i själen mer än vad svenska någonsin gjort eller gör.

I Sverige finns idag många som kommit till Sverige med ett annat språk i bagaget än svenska. Hur ska dessa barn kunna klara sin skolgång om studenter på universitetsnivå som lärt sig engelska i skolan närmare tio inte kan klara att ha engelska som undervisningsspråk i enstaka ämnen? Observera att jag inte talar om att ha annat än svenska som undervisningsspråk i grundskolan och gymnasiet.

Men i vardagen i Sverige ska ingen behöva möta vare pikar, hubbar, sejl, tåksjåvvar eller andra anglicismer. En sak som jag har noterat är att SR:s och SVT:s utlandskorrespondenter i princip aldrig gör sig skyldiga till någon svengelska. De talar en god svenska även efter många år i utlandet.

Annika Rullgård

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 ”Forskare är nära nog helt överens om vad som sker när kurslitteraturen är skriven, och när undervisningen sker, på ett språk som inte är studenternas förstaspråk. Lärandet och förståelsen försämras. Lärandet bromsas genom att studenterna distanseras från den djupare förståelsen av det material som behandlas på en kurs eller en föreläsning. Förståelsen blir ytligare och en anledning till detta är att studenterna först behöver avkoda textytan innan de kan fokusera på betydelsen bakom ord och meningar. Men den ytliga förståelsen är även en konsekvens av att ordförrådet på engelska för någon som inte har engelskans som modersmål ofta är mycket mindre och grundare än vad vi kanske är villiga att inse. Vi kan helt enkelt färre ord och vi saknar känsla för ordens nyanser och inbördes relation till varandra. Modersmålet gör det lättare för oss att förstå komplicerade tankar mer på djupet.”

Läs  vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”I spalten ’Kort fråga, kort svar’ har redaktionen för radiostationen SWR3 i Tyskland undersökt frågan om hur många ord det tyska ordförrådet innehåller. Hanna Gottschalk från Föreningen för det tyska språket i Mannheim förklarar att det är nästan omöjligt att räkna. De oändliga kombinationsmöjligheterna av substantiv gör det möjligt att bilda ord som inte finns i ordboken, till exempel "die Tischbeinkante" (”bordsbenskanten” – vår anm.). För närvarande finns det 148 000 tyska ord i Duden, men modersmålstalare använder bara en bråkdel av dem regelbundet. Enligt Duden använder en genomsnittlig person 12 000 till 16 000 ord, inklusive 3 500 främmande ord. Utöver detta aktiva ordförråd finns det ett passivt ordförråd på minst 50 000 ord. Enligt språkvetenskapliga beräkningar är tyskan ett av de mest omfångsrika språken i världen. Enligt aktuella uppskattningar har arabiska och engelska de största ordförråden vid sidan av tyska. (swr3.de) ”.

Det här till saken att svenskan har samma möjlighet som tyskan att bilda sammansatta ord. Denna ”tävlan” är egentligen meningslös.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Magnus Uggla & Tommy Körberg - Moder Svea 

Söndagens svenskspråkiga dikt

Vår nationalsymbol kallas Svea

hon försåldes i morse på rea.

Det nationella är slut

så nu kastas hon ut

och förresten så har vi Ikea.

Ebbe Schön

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På ditt modersmål kan du säga vad du vill, på andra språk det du kan!

Ovanstående är värt att betänka för alla de som medvetet eller omedvetet verkar för att ge engelskan en allt större betydelse i vårt samhälle och på vårt modersmåls bekostnad. Det finns massor av undersökningar som visar att studieresultatet blir ytligare och sämre vid undervisning på andra språk än modersmålet.

Dessutom visar forskning att hjärnan behöver anstränga sig betydligt mindre vid instruktioner på modersmålet  än via instruktioner på ett främmande språk och då även språk som en person anser sig behärska näst intill fullo.

Jag tillhör dem som ser modersmålet som något ytterst viktigt, en omistlig del av mig själv och min identitet och som vi alla ska hjälpas åt att slå vakt om och odla inför framtiden! 

Således: Mer svenska, mindre (onödig) engelska och kunskaper i flera än dessa två språk.

Dessutom: En bibehållen mellannordisk språkförståelse.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det sägs ganska allmänt bland lingvister att lånord (ett ganska fånigt ord då det sällan eller aldrig handlar om ett lån och en generös långivare)  inte utgör något hot mot ett språk. Och så brukar det komma en långdragen historia där man har svårt att kväva sina gäspningar om tyskan, (lågtyskan främst) och sedan högtyskan och franskan och holländska sjötermer, som har kommit in i svenskan utan att utgöra någon fara för språket. 

Men, (ett kommatecken för att dra andan) uttrycket en svart svan finns också. Som alla vet är ju svanar vita och det var en vedertagen empiriskt grundad sanning ända tills det plötsligt upptäcktes svarta svanar i Australien. Det fick all empiri att gå i tusen bitar. Ty det som har varit kan förstås förändras. Att lingvister hävdar att "lånord" inte utgör någon fara för ett språk är bara sant empiriskt, men säger ingenting om hur det kan bli. Svanar är vita ända tills svarta svanar dyker upp.

Jag skrev för något år sedan om ordet region. Regioner påträffas i Frankrike och säkert annorstädes, men har inte haft någon svensk motsvarighet och har aldrig varit någon benämning på någon  svensk eller ens nordisk företeelse. Nu skall ordet användas och det ersätter landsting. Landsting är ett begrepp och ordet motsvaras av det danska Folketinget, det norska Stortinget och det isländska Alltinget. Det är ett ord som är förbundet med demokrati, en plats eller åtminstone en idé om demokrati där folkvalda fattar beslut. Vid nästa val (inte valet till EU 9 juni) blir det inget landstingsval. Däremot ett regionval. Så har man utrotat ett ord. Vem är "man"? Jag vet inte. Jag vet inte hur det går till eller hur besluten tas, men jag antar att det förkläds bakom internationalism, att: så är det i "Europa". 

Så utrotar man ett ord. Jag tror inte att ett språk utrotas med detta. Men det är som med den gamla historien om gumman som skulle samla ved i skog. Hon plockade upp en kvist, lade den i en säck, plockade upp en till och sa: Orkar jag den, så orkar jag den. När hon så hade plockat färdigt var bördan alltför tung. Då plockade hon bort en kvist och en till. Orkar jag inte den, så orkar jag inte den...

Jag tror, kort sagt, att man ska vara försiktig också med "lånord", inte bara med domäner.

Arne Rubensson

(Denna nätdagbbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Så var då den svenska delen av melodifestivalen över för den här gången. Det blev precis som i Vasaloppet: norrmännen vann. Men hur gick det till?

Med ett litet undantag så var som vanligt alla bidrag på engelska. Inte nog med det, man har sedan några år släppt in en ”internationell” jury på åtta länder till att få fördela den ena hälften av rösterna, och den svenska allmogen får underdånigast vara glada över att få fördela den andra hälften och därmed få halva makten över det SVENSKA bidraget. 

Totalt delas ut 928 poäng (p) från 1 till 12, där svenska folkets telefonröster är 464 p och varje land av de åtta får fördela 58 p. Jag har roat mig med att beräkna antalet poäng i tävlingen per miljon invånare (p/M) för varje land samt angivit landets vanligaste använda språk (ej faktagranskat) i viktighetsordning:

land        miljon inv  poäng    poäng/milj   språk 

”Hemma”

Sverige     10,3 M      464 p      45 p/M       svenska  

”Internationellt”

Tyskland    83            58          0,7             tyska

Australien 25             58           2               eng

Belgien     11             58           5               flerspråkigt

Serbien      7              58           8               serbiska

Irland         5              58         12               eng

Cypern       0,9           58          64              grek + eng

Malta         0,5           58         116              eng + lokalt

Island         0,4          58          145              lokalt + eng

Att notera från urvalet av länder i internationella juryn:

- Ett från Norden + Baltikum (våra grannar)

- Ett från östra Europa

- Inget från romanska språkområdet (utom franska i Belgien)

- Fem av åtta länder helt eller delvis engelskspråkiga

- De tre minsta länderna har större poängpott per miljon invånare än Sverige har för valet av det SVENSKA bidraget.

- De tre minsta länderna har en sammanlagd befolkning ungefär som stockholmsregionen.

Slutsats 1: Det svenska vinnande bidraget är inte valt av svenska folket!

Slutsats 2: De svenska arrangörerna har helt oblygt valt en internationell jury med orimlig slagsida till förmån för engelskspråkiga länder vid val av det SVENSKA bidraget!

Slutsats 3: Självklart blir ett SVENSKSPRÅKIGT tävlingsbidrag för att representera Sverige gravt missgynnat av en sådan jurysasmmansättning. Helt orimligt!

Lars Fredriksson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Att den nya förbundskaptenen i fotboll, Jon Dahl Tomasson fördrar att tala engelska i stället för danska har blivit föremål för debatt, inte bara bland ”vanligt folk” utan även bland så kallade kulturpersoner, till exempel Jesper Högström i DN (ej bakom betalvägg).

Även Sveriges Radio uppmärksammade saken i ett inslag i den gångna söndagens Gomorgon världen, finns att lyssna på här. Där intervjuas Högström, och även den förra danska radiokorresponenten Hanne Fokdal Barnekow, som konstaterar att den ömsesidiga nordiska språkförståelsen blivit allt sämre, något hon tycker är jättetråkigt, för något grundläggande går förlorat, våra band till historien och våra språkliga rötter. Hon uppmanar Tomasson att lära sig att prata svenska, och spelarna att lära sig förstå vad han säger. Hon menar nämligen att språkförståelse mellan skandinaver är något mentalt, man beslutar att man vill och kan förstå språket – då förstår man mycket mera än att från början säga: Jag förstår ingenting.
Jag tror hon har en viktig poäng där.

Tomasson har tydligen varit tränare för Malmö FF förut, och då pratade han danska. Man får höra ett klipp där han pratar engelska med stark dansk brytning, och ett från tiden i Malmö där han pratar danska, och reportern undrar vilket som är lättast att förstå, och tycker att Tomasson har något mer otvunget och äkta i rösten när han talar danska.

Själv reagerade jag på något man hör Tomassen säga i början: ”My task is to create an international identity...”. Är det någonstans man inte ska ha en internationell identitet så är det väl i ett landslag?

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)