Jag är en så pass aktiv medlem i Språkförsvaret att jag är mer eller mindre bekant med hela styrelsen. Orsaken till att jag gick med för tre år sedan var att jag på något vis hört talas om föreningen och kände att dess verksamhet stämmer överens med mina egna åsikter. Naturligtvis har jag som alla andra i föreningen egna käpphästar att rida på, som ligger utanför föreningens agenda, till exempel

otroligt – detta utnötta adjektiv, som saknar täckning för vad man beskriver, dvs ideliga överdrifter,

helt – för att förstärka adjektiv, som i sig redan innehåller betydelsen av att vara hela, t ex perfekt som betyder fulländat, övertygad – man kan inte bli mer övertygad än övertygad, och är man inte övertygad så är man inte övertygad, med flera,

sportjournalisters oförmåga att hantera kollektivt singular – i dagens tidning skriver man om svenska mästarna Brynäs (plural), men skriver oftast vid andra tillfällen att Brynäs är utspelat eller något annat (i singular). I botten ligger en överdriven strävan efter korrekt svenska – laget är ju singular, ändock är det ofta lättare och korrektare att språkligt behandla det som plural. Om journalisterna följde sin språkliga instinkt istället för en egenkonstruerad grammatik skulle talet och skriften bli ledigare.

Annat som gör mig ledsen är uttryck som

ta tillvara på istället för ta tillvara, tillvarata eller ta vara på, och att de som säger så inte inser vari felet består, och att passiva verbformer med -s så sakteliga blir ovanligare, t ex blev bilen reparerad istället för att bilen reparerades.

Mitt mesta umgänge sker utanför Språkförsvarets kretsar. Jag har med tiden slipat fram en försynt framtoning, som ofta leder fram till ganska trevliga samtal. Alla är i någon mån intresserade av språkfrågor, och ser mig som experten på området, vilket faktiskt vanligtvis svarar mot det verkliga förhållandet där och då – inte för att jag skulle ha så väldans hög bildning inom området, utan av det enkla skälet att jag fördjupar mig mer i språkfrågor än andra.

Ibland går det snett, som när den nyblivne pensionären jublade över mitt engagemang och tyckte att det var på tiden att någon ville lära ungarna, dvs ungdomen, att tala som folk. Där valde jag att så snabbt som möjligt byta samtalsämne, då samme pensionär själv hade ett språk fyllt av klyschor och annat, som jag lätt hade kunnat slå ner på om jag hade velat det.

Vissa bekanta är charmerande i sitt förhållningssätt till mig. De samlar på ord och uttryck som de vill att jag förklarar när vi ses, ungefär som en inköpslista som ska prickas av. Det är ju smickrande. Andra bekanta älskar att beslå mig med språkfel. Ibland hugger de i sten och ibland har de rätt. Konstigt vore det annars.

Jag och kollegorna i Språkförsvarets styrelse är inga docenter, doktorer eller professorer i svenska, men vi har alla det gemensamt att svenskan har varit och är central i vår yrkesutövning. Vårt intresse för svenskan är större än de flestas i samma yrkespositioner. Det är vad som engagerar oss.

NåN

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I radions "Förmiddag med" diskuterades idag denna fråga. Flera intressanta synpunkter, bland annat medverkade Olle Josephson, känd professor i nordiska språk. Programmet kan lyssnas på här.   Susanne L-A   (Denna nätdagbok är knuten till nätv...

Vad hände? Svar: Verkligheten kom ifatt!     (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

    Enkelt, överskådligt och på svenska!   Uppmärksam   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Björn Dahlman återger denna rapport om Internationella Engelska skolan på Twitter:     (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)   ...

    Dock inte mer än att rektorn i Landskrona sägs ha ägnat sig både åt kollektiv bestraffning i den högre skolan samt har förnedrat eleverna med urmodiga toalettbesöksregler. Vad gör man inte för att leka engelsk privatskola och låtsas ha läget...