För några dagar sedan läste jag en näringslivsartikel i Svenska Dagbladet om Annika Åman-Goodwille, gift med en engelsman och mor till fyra söner. Hon hjälper nordiska bolag att etablera sig i Storbritannien. Jag saxar lite ur artikeln.

Hon har en fråga som hon brukar ställa till företagarna. Du talar flytande engelska, men förstår du vad som sägs? Hon anser att svenska företagare ofta är dåligt förberedda när de kommer till Storbritannien. De anser att de kan språket och att de därför förstår landet.

Men affärer missas därför att de inte har förstått hur kodad engelskan är. Engelsmän säger högst ogärna no och ett ord som interesting kan betyda allt från intressant till förfärligt. Annika själv måste ibland fråga sin man om hon fattat rätt.

Hon säger att hon känner sig svensk i utlandet och engelsk när hon är i Sverige. Ändå är det inget alternativ att bli kvar i London för gott. Skälet därtill visar sig vara en iakttagelse om gamla svenskars situation i London.

Svenska kyrkan går hem till de äldre svenskarna som inte kan tala engelska längre. De har glömt språket samtidigt som barnen inte talar svenska.

Det sista får mig att tänka på den Berlinfödda skådespelerskan och sångerskan Marlene Dietrich, som levde 1901-1992. Hon blev erkänd i sitt hemland innan hon några år innan nazisternas maktövertagande blev framgångsrik i Hollywood. Hon var rabiat motståndare till nazismen och trots sitt tyska ursprung var hon firad stjärna inom underhållningsdetaljen bland de amerikanska trupperna under kriget.

Senare gjorde hon världsturnéer som sångerska och bosatte sig i Paris. I mina öron lät hennes engelska och franska så nära perfektion man kan begära av någon, som har ett annat modersmål. De sista cirka tjugo åren isolerade hon sig i sin lägenhet och talade i stort sett endast franska med omvärlden. Men den allra sista tiden var de främmande språkkunskaperna borta och hon talade endast tyska. Efter sin död hyllades hon ståtligt av parisarna för att slutligen forslas hem till sin födelseort Berlin för jordfästning.

Det är tragiskt med dessa gamlingar i främmande länder som, som ett förebud om döden, endast behåller sitt modersmål.

NåN

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)