Finland är ett tvåspråkigt land. Men vad betyder det, i grund och botten?

Vi är vana vid en ständig debatt om den obligatoriska svenskan i grundskolan. En del finländare anser att svenskan borde vara ett helt valfritt skolämne. Andra tycker att alla måste kunna förstå och kanske prata båda språken åtminstone litegrann. Det gäller både finska och svenska.

Men är det så, att vi samtidigt glömmer det viktigaste? Det finns ju skillnader mellan finskspråkiga och svenskspråkiga. Men när vi tittar under ytan är vi likadana. Vi är finländare, oberoende av vårt modersmål.

Därför kan även världens äldsta finskspråkiga tidning Keskisuomalainen skriva sin ledare på det andra inhemska språket. Det är första gången i tidningens 143-åriga historia.

Idag är det den sjätte i november, denna dag kallas Svenska dagen. Dagen påminner oss om att tvåspråkighet är en rikedom. Vi måste vara stolta över vår bakgrund.

Vi borde prata mera med varandra. Vi borde bryta gränser och möta människor som talar det andra språket. Vi borde närma oss varandra - vi är ju i alla fall finländare.

-cj

Anders Tapper, chefredaktör för turist, medlemsorgan för Svenska Turistföreningen, skriver i nr 5/2014 apropå svenska språket:

”Men vi måste uttrycka oss på engelska, säger förståsigpåarna. Annars lockar det inte unga gäster och medlemmar. Det växer mossa på stenar som slutar rulla.

Nåja. Jag tycker för min del att det känns fattigt och fantasilöst. Namnet Svenska Turistföreningen står för ganska mycket. En klar och självsäker svensk språkprofil borde stärka vårt varumärke där ordet äkta är ett viktigt värdeord. Enligt våra stadgar ska vi dessutom värna om natur, kultur och miljö. Till kultur i Sverige torde vårt eget språk räknas.

Jag vill inte att min vurm för svenskan ska upplevas som främlingsfientlig. På den sidans nationella strömmar vill varken jag eller SSTF surfa. Ökad mångfald inom STF är något vi måste bli mycket bättre på. Men där är inte svengelsk marknadsföring en lösning…

Men i regel försöker vi översätta till svenska där så är möjligt. Vi anstränger oss för att inte släppa igenom onödiga engelska uttryck. Samtidigt är det en balansgång att också ta in nya ord som berikar. Och visst gör vi fel, titt som tätt.

Men en rubrik på engelska? Nej, det skulle vara att ta ner vår journalistiska flagga.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)