Denna fråga tas upp i en artikel av Nina Porzucki i BBC News Magazine. Artikeln bygger på en intervju med Michael Gordin, en historieprofessor från Princetonuniversitetet i USA. Gordin utkommer snart med en bok, “Scientific Babel How Science Was Done Before and After Global English”, som just beskiver utvecklingen innan engelskan tog över.

Idag dominerar engelskan alltså som vetenskapsspråk , d.v.s som språk i vetenskapliga avhandlingar eller artiklar, fr.a i västvärlden.  Det har inte alltid varit så. Fram till mitten av 1600-talet dominerade latinet helt i Västeuropa, varefter latinet successivt började ersättas av nationalspråken. Denna process var dock inte avslutad förrän i mitten av 1800-talet i Västeuropa. Kring 1900 användes tre språk, engelska, tyska och franska. Tyskan hade en mycket stark ställning som naturvetenskapligt språk. Ingen kunde då förutse engelskans framtida dominans.

Det första grundskottet mot tyskans ställning kom efter första världskriget.  Brittiska, franska och belgiska vetenskapsmän organiserade bojkotter mot vetenskapsmän från Tyskland och Österrike. De förhindrades att delta på konferenser och att publicera sig i vetenskapliga tidskrifter på segrarmakternas språk. När USA gick in i kriget 1917, utlöstes en anti-tysk hysteri i USA. Tyska kriminaliserades i 23 delstater. Högsta domstolen upphävde i och för sig dessa lagar 1923, men kriminaliseringen bidrog till att skapa en stämning i USA att man inte behövde lära sig främmande språk som tyska och franska. Gordin menar att detta var inledningen till det amerikanska vetenskapssamhällets dominans i världen. Det tror jag är en överdrift. Tyskan behöll sin ställning i vissa länder, exempelvis i de nordiska länderna, ända fram till andra världskrigets utbrott.

Den definitiva vändpunkten kom med Hitlertysklands nederlag i andra världskriget. I Sverige exempelvis byttes tyskan ut mot engelskan som första främmande språk redan under andra världskriget. Tyskland var besegrat, ekonomin raserad och utbildningsväsendet skadeskjutet; många av de främsta vetenskapsmännen rekryterades också av USA och Sovjetunionen. Den verkliga frammarschen för engelskans som vetenskapligt språk kommer först på 1990-talet, efter Sovjetunionens fall och framväxten av internet. Idag är tyska och franska marginaliserade som internationella vetenskapliga språk.

Men vetenskapshistorien är inte slut. Det intressanta är vad som händer i Kina, som har passerat USA vad gäller köpkraftsviktad BNP. Kina närmar sig också USA vad gäller vetenskaplig produktion. 2013 publicerades i Kina 425 667 vetenskapliga artiklar mot USA:s  563 992. På vissa bestämda områden, särskilt vad naturvetenskap anbelangar, har Kina redan gått förbi USA. I motsats till USA har Kina också ett ambitiöst rymdprogram.  Ju större ekonomiska muskler som Kina och kinesiska universitet får, desto fler utländska forskare kommer också att kunna värvas till kinesiska universitet. Speciellt sedan andra världskriget har amerikanska universitet kunnat knyta många utländska forskare till sig. På den punkten kommer USA alltså att utmanas. Vilka konsekvenser detta får för engelskan som vetenskapligt språk är en annan fråga. Jag känner inte till någon statistik i vilken utsträckning kinesiska används som vetenskapligt språk i Kina, men utsträckningen är säkert betydande. I Japan, grannen och konkurrenten, används japanska i mycket stor utsträckning som vetenskapligt språk.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)