Det danska Modersmålselskabets ovanligt digra utgåva 2022 behandlar en grupp författare som under de senaste åren äntligen fått en välförtjänt uppskattning och uppmärksamhet: Översättarna.

Att förvandla en text, om det inte handlar om en enkel instruktion som ”Rökning förbjuden”  ställer krav som man kanske inte dagligdags tänker på. När vi läser nobelprisade författare eller författare som skulle kunna ingå i en svensk kanon, en bok som de flesta av oss har ett förhållande till, som exempelvis ”Brott och straff”, ”Den gamle och havet”, ”Ringaren i Notre Dame”, eller ”Den fula ankungen”, tänker vi vanligtvis inte att det står en översättare mellan oss och originalet.

I denna antologi från Modersmålselskabet möter vi hela 27 författares funderingar över problem och glädjeämnen vid överförandet av en text från ett språk i en annan kulturkrets till vårt eget språk så att upplevelsen blir så fullskalig och rik som möjligt.

Men är det ens möjligt att översätta från ett språk till ett annat? Att översätta, som på medeltidslatin heter translatare betyder i sin ursprungliga form föra över. Att föra över en text från det ena språket till det andra. Det låter väldigt enkelt, men vänta tills jag har förklarat, som den gamle löjtnanten sade.

De amerikanska språkforskarna Sapir-Whorf menade att ett språk är bundet till ett lands kultur där det talas och kan alltså inte fungera på samma premisser andra språk och drog slutsatsen att eftersom språket är bundet till kulturen skulle en text på ett annat språk vara fyllt med brister och i princip omöjligt.  Det handlar om mera än att översätta ord; tonen, musiken, rytmen, spelet i språket är minst lika viktigt att få fram. Susanne Bernstein menar dock att översättandet inte ska beskrivas som något hokuspokus, men att översättarens intuition, engagemang, lek och tålamod ät ovärderligt för översättningens kvalitet.

Niels Brunse berör ett särskilt område i översättarens värld: dialekter i översättningar. I Thomas Manns Buddenbrooks spelar författaren mellan olika stilnivåer och dialekter och hur ska nu detta förmedlas till ett språk som danska där dialekterna har en annan historia och en annan social betydelse?  Just Buddenbrooks har blivit översatt två gånger tidigare och nu står Brunse inför uppgiften att göra den tillgänglig för den moderna läsaren. Det gäller inte bara att förstå meningen, det gäller också att förstå orkestreringen, stilen eller vad man nu ska kalla det. Hur översätter man en talare från Bayern till danska förhållanden? Är det bondaktigt? Är det ett förnämt sätt att tala. Och hur ska man behandla partier med plattyska som ju inte har någon motsvarighet i danska? På vilket sätt ska det avvika i det översatta språket?

Viggo Hjörnsager Pedersen belyser hur HC Andersen har blivit översatt till engelska. I de första översättningarna användes en tysk översättning. Förutom de missar som då förstås uppstår tar han också upp begreppet politisk korrekthet som avhandlas särskilt inom den anglosaxiska kulturvärlden med hänsyn till ras och kön. Ordet svart magi har då översatts, för att inte väcka anstöt, med bad magic och i sagan om Näktergalen omtalas inte kejsaren som kines för att inte väcka anstöt.

I det nära och svåra språket: svenska, ställer Anne Marie Bjerg frågan om det verkligen är nödvändigt att översätta svensk skönlitteratur till danska? Med lite god vilja kan man väl läsa en roman på broderspråket? Bjerg betonar vikten av att vi försöker förstå varandra, precis som HC Andersen säger och att vi visar god vilja. Med det sagt visar hon ändå på skillnader som uppstår genom olika geografi, klimat, historia och sociala och kulturella omständigheter. Samma ord på de två språken kan ha olika nyansskillnader eller betyda något helt annat. De två språken innehåller massor av fallgropar som man kan skratta åt. Jag  har själv både blivit översatt och försökt översätta från danska och norska och har insyn i svårigheterna. Både vanskligt och spörsmål är ord som ju finns på svenska, men orden har en helt annan stilnivå än den mycket vardagligare nivån i norska och danska. Som översättare, säger Bjerg, kan man inte överföra en verklighet till en annan, man får nöja sig med orden. Men häri ligger också utmaningen, nämligen att skapa en text som litterärt och stilistiskt är lika på de båda språken. Vägen från det ena språket och den verklighet som ordet kommer ifrån är en process i många steg som kan vara svår att redogöra för. När hon träffade Göran Tunström vars romaner hon har översatt sa Tunström: jag vet att det heter flöde på danska, men det är grädde.

Jean Renaud översätter från danska till franska: Översättaren är först och främst en förmedlare mellan två kulturer, ett sätt att leva, tänka och känna. Översättningen är då också ett personligt sätt att läsa en författare och där översättarens subjektivitet framträder. Översättarens egen känsla verkar som ett slags filter som gör att en viss rytm och kulturell konnotation visar sig. Man ska förstås inte misstolka originalet men inte heller förvirra läsaren med, i det här fallet, ett obegripligt danskt sammanhang. Översättaren är en sorts alkemist som bör ge den översatta texten liv och rytm. Annars är det en dålig översättning.

Naturen är ett bra exempel som i hela Norden betyder så mycket känslomässigt men som inte alls har samma betydelse på franska där ljus och mörker, dagarnas längd och skymningsmörkret uppfattas annorlunda. Dessutom finns här förstås en mängd idiomatiska och semantiska problem som man måste ta ställning till. De så kallade pseudoverben blir svåra att handskas med. När vi säger att han sitter och läser eller ligger och sover så bryr sig fransmannen inte om ligga eller sitta utan betonar bara huvudverbet. I översättningen måste man då utelämna dessa verb och i stället se hur man uttrycker sig på franska.

Meds Buchert Eskildsen som översätter från ryska gör en elegant och genomträngande analys av typologiska skillnader mellan språken och ger genomlysande och tydliga exempel på strukturella skillnader och hur man kan och bör hantera dessa problem. En intressant iakttagelse är hur man på ryska använder ren imperativ medan vi i de nordiska språken hellre använder omskrivningar med verbet kunna, som då inte har någon funktion av undran om förmåga. Kan du öppna fönstret? Betyder ju i själva verket, jag vill att du öppna fönstret.

Ellen Wulf översätter från arabiska och redogör på ett förklarande sätt om skillnader i arabiska där den klassiska arabiska som finns i Koranen på ett märkbart sätt skiljer sig från den folkliga arabiska som vi finner i Tusen och en natt. Hon betonar därför vikten av att definiera textens karaktär och sin egen hållning till den innan man påbörjar översättningsarbetet. Två översättningar av samma text kan skilja sig avsevärt och en neutral översättning existerar helt enkelt inte. ”Översättaren är ingen robot, utan ett barn av sin tid och kultur, vilket alltid smittar av sig på texten.”

Jag har här bara redogjort för några exempel ur Modersmålselskabets innehållsrika volym, där också Roman Jacobssons ofta citerade uttalande finns. ”På mitt eget språk säger jag vad jag vill, på ett främmande språk säger jag vad jag kan.”

Med detta och som en hyllning till alla dessa hårt arbetande entusiaster passar ändå översättaren tillika den välkända författaren Klaus Rifbergs ord hoppfulla: ”Man kan som sagt inte översätta dikter, men vad härligt det är ändå att någon som kan, ändå gör det.”

Arne Rubensson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Göran

13 december 2022 12:12

"Susanne Bernstein menar dock att översättandet inte ska beskrivas som något hokuspokus, MEN att översättarens intuition, engagemang, lek och tålamod ät ovärderligt för översättningens kvalitet."

En anglicism här gör mig förvånad; nog heter det väl ändå "...utan att..."?

I övrigt en bra och läsvärd artikel.

 

Annika

13 december 2022 12:59

Mycket intressant artikel som verkligen slår huvudet på spiken. Jag känner igen mig på flera punkter från mitt tvåspråkiga liv plus ett språk till som jag levt med bara halva livet.

 

Arne Rubensson

15 december 2022 18:00

Anglicism, nej i det här fallet rör det sig snarare om en danism Men, som sagt, det är svårt att översätta 😁

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den chilenska nättidningen Tarpán uppmärksammade älvdalskan den 6 maj. Det heter inledningsvis:   ”Älvdalskan (övdalsk på älvdalska, älvdalska på svenska) talas i Älvdalen i Dalarna av cirka 2500 personer. Språket är särskilt intressant för...

(Denna text har publicerats tidigare, men kan fungera som en påminnelse till de svenska kandidaterna i det kommande valet till EU-parlamentet. Vilket språk tänker de tala i EU-parlamentet, svenska eller engelska? Man måste komma ihåg att intresserade...

Kunskapen om att det unika älvdalska språket finns och inte erkänns av den svenska staten sprider sig med raketfart över världen.   Nyligen inbjöds föreningen Ulum Dalska, som kämpar för detta avancerade och vackra språkets överlevnad av universi...

Växjö kommun har smyckat omgivningarna runt Växjösjön mitt i staden med fina konstverk, vilket är lovvärt. Om konstverket ”Pissed Elin” står följande att läsa på en sten bredvid:   ”Pissed Elin är konstnären Sara Möllers tolknin...

Söndagens svenskspråkiga sång   Anna-Lena Löfgren - Pröva dina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Sagan om humlan   Det är tidigt på morgonen. Solen har ställt sitt tält i en skogsbacke, och du går dit. Ser du våren, s...