Åsa Arvidsson höll en presentation den 14 februari i år om anglicismer i svenskan. Var presentionen hölls och inför vilka åhörare, framgår inte. Presentationen innehåller ett antal nyckelord. Eftersom hon anger Språkförsvaret som en av sina källor, har presentationen ett visst nyhetsintresse, åtminstone ur Språkförsvarets perspektiv.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Bo G Strömberg har undersökt hur mångspråkig partiernas språkinformation är inför det kommande EU-valet och poängsatt partiernas insatser. Piratpartiet tycks ha fallit bort i undersökningen.

Läs mer här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av Språktidningen publiceras ett brev från Bertil Göransson. Han skriver:

”Ni ligger efter – men ni kan komma i kapp! Gör språktidningen.se - med å – till er primära webbadress! Så har Språkrådet gjort!”

Språktidningens redaktion svarar så här:

”När Språktidningen startade 2007 kunde många webbläsare inte hantera bokstaven å. Valet föll därför på spraktidningen.se som primär webbadress, men det går också att surfa in på språktidningen.se. Idag brukar de svenska vokalerna å, ä och ö inte utgöra något problem för webbläsare. Däremot fungerar å mycket dåligt när det gäller e-postadresser. Språkrådet använder exempelvis @sprakradet.se för e-post.

Kommentar: Så långt är det mesta rätt. I och för sig hade Språktidningen inget val 2007. Det var omöjligt att använda språktidningen.se som synlig huvudadress. Språkförsvaret hade sedan 2006 språkförsvaret.se som primär adress på webbhotellet, men all trafik var tvungen att omdirigeras till sprakforsvaret.se som synlig adress. Först i april 2012 var det möjligt att införa www.språkförsvaret.se som synlig huvudadress, varvid den gamla adressen www.sprakforsvaret.se omdirigerar trafiken till den förra. Frågan om e-postadresser tar Bertil Göransson inte upp i sitt inlägg.

Språktidningens redaktion fortsätter:

”För att e-post inte ska riskera att hamna på villovägar tycker vi att det bra att vara konsekvent och använder därför spraktidningen.se tills tekniken möjliggör användningen av å i alla sammanhang.”

Kommentar: Detta är däremot ett märkligt argument. Redan i ett yttrande till JO 2009 skriver Språkförsvaret:

”Regeringskansliet reser frågan om de svenska bokstäverna å, ä och ö i e-postadresser. Detta är irrelevant. Idag kan man använda IDN-domäner i webbadresser och tack vare ICANN:s beslut från i år kommer det också bli möjligt att använda andra skriftsystem än det latinska i webbadresserna. Men de flesta och de vanligaste e-postklienterna använder idag enbart ASCII-tecken. Enligt språkteknologisk expertis som Språkförsvaret konsulterat tycks det vara en bit kvar, när det gäller domänadresser till höger om @ och för namnledet till vänster om @ ligger lösningen ännu längre bort.”

Idag är situationen den att vissa e-postprogram, men inte alla, kan skicka mejl till en adress som info@språkförsvaret.se.  Stiftelsen för internetinfrastruktur (.se) skriver exempelvis:

”Det är för tillfället bara ett fåtal program för elektronisk post som har stöd för IDN-domännamn. De flesta e-postprogram hanterar till exempel inte de internationaliserade tecknen. Det går ännu inte att skriva direkt med dessa skrivtecken i till- eller frånfältet i e-postmeddelanden. Däremot kan man använda den ACE-kodade representationen av ett IDN-namn (till exempel xn--smrgs-pra0j.se för smörgås.se) i vanliga e-postapplikationer. Det betyder dock inte att programmen stöder IDN i den delen av adressen som står till vänster om snabel-a (@) i e-postadressen. Det är en funktionalitet som inte finns ännu.”

Språktidningens redaktion tycks mena att det kommer att leda till förvirring bland deras besökare, om Språktidningen lanserar språktidningen.se som synlig huvudadress. E-post kommer att hamna på villovägar.  Språkförsvaret har använt www.språkförsvaret.se som synlig huvudadress sedan april 2012, samtidigt som de fungerande e-postadresserna har varit sprakforsvaret@sprakforsvaret.se och sprakforsvaret@yahoo.se. Det har aldrig varit något problem.

Att surfa på nätet och skriva e-post är två olika processer. Den som surfar på nätet skriver in ett sökord på Google eller en annan sökmotor; om en sida gillas av surfaren lägger den upp ett bokmärke eller en favorit. Ytterst få skriver in en URL som exempelvis http://www.språkförsvaret.se/ i adressfältet. Varför skulle den som hittat Språktidningen på nätet via www.språktidningen.se plötsligt få för sig att detta kan överföras till en e-postadress som @språktidningen.se? Kommer det att inträffa kortslutningar på löpande band? Dessutom byter man ju program, till en e-postklient. Normalt anges e-postadresser som länkar. Klickar man på en e-postlänk, kommer den exempelvis upp i Outlook av sig självt. I annat fall kopierar man den och klistrar in den i adressfältet i sitt e-postprogram.

Om Språktidningen tänker vänta med att införa www.språktidningen.se tills det är möjligt att använda å, ä och ö fullt ut i e-postadresserna, så är risken stor att Språktidningen måste vänta länge. Det är nämligen ingen som vet, varken Stiftelsen för internetinfrastruktur (.se) eller ICANN, när det kommer att bli möjligt att använda IDN till vänster om snabel-a.

De senaste årens tekniska utveckling har lett till att språken har blivit allt mer jämställda på internet. Redan 2009 beslöt ICANN att lansera den teknik som gör det möjligt att använda icke-latinska tecken i hela webbadresser, inklusive toppdomäner. Det skriftsystem som det gällde i första omgången var arabiska, förenklad och traditionell kinesiska, grekiska, devanagari (hindi), kanji, hiragana och katakana (samtliga japanska), persiska, kyrilliska (ryska), tamil och hebreiska.  Möjligheten att använda de svenska bokstäverna å, ä och ö i webbadresserna är en del av denna utveckling.

Nu är frågan: Ska denna utveckling bejakas eller inte? I Sverige kan den bara bejakas om  myndigheter, företag och organisationer  med å, ä och ö i sina namn använder dessa tecken i sina webbadresser. Det är bara gärningar som räknas, inte ord. Dessutom skapar man ingen opinion om man håller i utvecklingens svans.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det verkar som det bara är fyra länder i Eurovisionens schlagertävling 2014, vars artister kommer att sjunga på sina modersmål: Frankrike, Italien, Montenegro och Portugal. I övrigt är det engelska som gäller. Vad är det för fel på de övriga språken egentligen?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det är inte bara engelska horrörer, som man ser förorena det  svenska språket, utan också en mängd felstavade ord på franska (som därmed anvisar ett felaktigt uttal), inte minst i sammanhang med livsmedel och restaurangverksamhet, t ex entrecoté, á la carté, baugette parisien, cafeé, francais, coté d’asur, patee, suèdois—och många andra tokigheter. Om man nödvändigvis måste använda sig av franska ord i svenska sammanhang, vore det rimligt att accenter och andra diakritiska tecken placeras på rätt plats, och av rätt slag. Det är lika viktigt som att kunna skilja på a, o, å, ä och ö.

Franska ord i svenska språket utgör vanligtvis namn på typiskt franska produkter och företeelser som knappast kan översättas - till skillnad från  mycket av den engelskspråkiga invasionen - men man kan begära att åtminstone stavningen blir rätt även om skribenten kanske inte alltid förstår vad orden betyder.

Och varför i hela världen uttalas Citroen (jag kan inte hitta tremaprickarna på tangentbordet) som Citroäng. Är det en missuppfattning av vad trema är för någonting? Tycker man kanske att två prickar över en bokstav är ett slags ”ä”?

Att försvara svenska språket har många aspekter; att hålla rent mot onödiga och felaktiga utländska ord är en av dem.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

SL har lanserat en kampanj för sin sommarbiljet, som gäller från första maj till sista augusti. SL:s reklambyrå, DDB Stockholm, har utnytjat internettrenden Doge, som bygger på en bild av den japanska hundrasen Shiba, i utformningen av kampanjen.

Bilden på hunden omges med lösryckta ord på någon slags japanskinfluerad pidginengelska. Enligt Dagens Media har många i sociala medier ställt sig frågande om resenärerna begriper kampanjen.

Men finns det egentligen något att begripa? Ens om man på förhand kände till internettrenden Doge? Pidginengelska är bara rolig, om den är äkta och konstruerad på plats, i t.ex Kina eller Japan. Den bygger ofta på att kinesiska och japanska företag i framställning av bl.a skylttexter har varit snåla och anlitat maskinöversättning.

Enligt Lovisa Åbom på SL:s pressavdelning tycker de flesta att det är kul, "men vissa frågar sig vad turisterna ska tro". Om Lovisa Åbom erkände att kampanjen är löjlig, skulle hon säkert inte bli så gammal på pressavdelningen.  Ja, vad ska turisterna tro egentligen?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Dagens ETC publicerade den 30/4 en ledare, ”Lämna aldrig samhället ifred”, av Göran Greider. Jag tänker inte diskutera sakinnehållet i ledaren i detta sammanhang, eftersom detta är en språkblogg. Det är en helt annan sak att jag kanske är i huvudsak överens med honom i fråga om hans argumentation. Däremot studsade jag till då jag läste hans återgivande av ett citat från Matteusevangeliets 13:12. Greider återger citatet på följande sätt:

”Ty den som har, åt hen skall varda givet, så att hen får över nog; men den som icke har, från hen skall tagas det hen har.”

Så står det inte i den bibelöversättning som Greider utgått från. Där står det i stället:

”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.”

Inte ens i den senaste bibelöversättningen (Bibel 2000) används hen:

”Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”

Det enda rationella skälet att byta ut han/honom i citatet mot hen vore att Greider hade upptäckt att alla tidigare bibelöversättningar till svenska hade varit felaktiga. Matteusevangeliet skrevs ursprungligen på grekiska. Det är föga troligt att det har skett felöversättningar från koinegrekiskan, eftersom grekiskan har tre personliga pronomen i singularis, som motsvarar han (1), hon och det.  Svenskan har t.o.m två könsneutrala pronomen, den och det.

Jag anser inte att man ska ändra på citat, oavsett vad man anser om språkbruket. Det är  citatförvanskning. Dessutom gör det ett krystat intryck, att man till varje pris försöker lansera ett tredje könsneutralt pronomen i svenskan. Det skulle aldrig falla mig in att förvanska något citat från Bibeln, Koranen eller någon annan religiös text; naturligvis heller inte från en enskild författare eller skribent. Däremot kan man självfallet välja mellan olika översättningar, om detta är aktuellt. Om jag gör en egen översättning av en text, så framgår detta och då påtar jag mig också det fulla ansvaret.

1) Tyvärr medger inte denna blogg att man klistrar in de grekiska orden med grekiska bokstäver.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)