Hej

Kanske har Språkförsvaret tagit upp detta tidigare… men är det inte märkligt att de många utställningarna i Stockholm om Förintelsen och om överlevandes minnen genomgående har engelska titlar?

Just nu:

Historiska museet: Speaking Memories

Fotografiska: Fading Stories

Forum för Levande historia (i somras): Not the end

Kulturhuset (hösten 2018): Witnesses

Ofta är fotograferna svenska – men ändå sätter de engelska titlar, inte svenska. Förintelsen hade väldigt lite med England och engelskt språk att göra. De som drabbades talade jiddisch, tyska, polska, ukrainska, romani… Jag har haft kontakt med ett par av dessa museer i frågan – de hänvisar till att turister måste förstå, att man diskuterat men ville nå ut bredare osv.

Inget hade hindrat att i varje fall ha en svensk titel vid sidan av engelsk eller tysk…

Kanske kan Språkförsvaret göra ett utspel om detta?

Hälsningar

Olof Kleberg

Frilansjournalist, tidigare chefredaktör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Så här ska namngivning av nya byggnader se ut! På svenska (och latin i detta fall).

Framförallt noterar jag avsaknaden av totalt onödig engelska.

Också språkförsvarare 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)