Oavsett vad man tycker om friskolesystemet, går det inte förneka att det är själva förutsättningen för uppkomsten av engelskspråkiga friskolor, som Internationella Engelska Skolan och flera liknande.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hur kan det komma sig att det ska vara engelska namn på de olika planerade aktiviteterna på Drottninghög? Vi lever i Sverige och då ska namnen enligt mig vara följande: Trädgården, köket och marknadsplatsen eller marknaden och inte de engelska motsvarigheterna.

Jag vill ha bort "svengelskan" i språket, det utarmar och i Helsingborgs Dagblad den 15/5 larmar dessutom skolledaren Ingrid Olsson om att språket bara blir torftigare och torftigare.

Varför ska Helsingborgs kommun bidra till detta? Nej, fram för mer svenska!

Lena

(Insändaren publicerades i Helsingborgs Dagblad 20/5 2021)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”– Eg synest norsk er eit kleint språk nokre gongar, ler Marta Aspehaug så øyrepynten ristar.

Den baggy kledde 17-åringen har to norske foreldre. Likevel pratar ålesundsjenta engelsk store delar av dagen.

Med venninnene sine.

Som også er norsktalande.

Eller med framande ho treff i sosiale medium. Som også er norske. Ingen av ungdomane stussar på at Marta helst vil snakke engelsk.

Men det finst dei som meiner følgjene blir alvorlege.”

Läs vidare här!

Hur utbrett är samma fenomen i Sverige?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

"Hade jag vetat vad offside heter på engelska hade jag sagt det till domaren!"

Kjell Svensson, hockeymålvakt i Södertälje och Tre kronor

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta inlägg från 2014 hittade jag nyss på min dator, men tyvärr framgår det inte vem som är författare. Men det kanske löser sig. Per-Åke Lindblom)

Jag hade tänkt kommentera Per-Åke Lindbloms inlägg ”Vilken är förklaringen till det växande språkintresset i Sverige?” Men ganska snart hamnade jag så avsides i tankegångarna att jag ansåg det vara mera praktiskt att skriva ett eget inlägg. Det handlar om EF Språkresors English Proficiency Index (EF EPI), på svenska engelskt färdighetsindex.

EF är ett ganska ungt svenskt företag som anordnar studier i åtminstone engelska, franska, tyska, italienska och spanska i länder, där de språken talas. Man opererar från 60 länder. På deras hemsida redovisas det engelska färdighetsindexet, men av någon anledning inget index för de övriga fyra språken. Kan det ha något att göra med att Sverige placerar sig i toppen i just engelska och om inte i botten när det gäller de fyra övriga språken, men ändå ett stycke ner?

Indexet är som jag uppfattar det ett trubbigt mått även om det är en bedömning enligt Europarådets internationella standard. Dels framgår inte hur det räknas fram och vad det egentligen representerar. De som företaget kan mäta kunskaperna hos är de som anlitar deras tjänster. Att extrapolera informationen till att gälla all övrig befolkning i nämnda länder är att övertolka den. 

Man sorterar in de testade i fem kategorier, som jag i ärlighetens namn inte vad som avses med. Men rangordningen är lätt att förstå: Mycket god färdighet, god färdighet, medelmåttig färdighet, bristfällig färdighet och mycket bristfällig färdighet. Observera att endast de länder som EF är verksamma i finns med, och de står i exakt den ordning de rangordnas. Listan är den senast från 2013.

Mycket god färdighet:  Sverige, Norge, Nederländerna, Estland, Danmark, Österrike och Finland.

God färdighet: Polen, Ungern, Slovenien, Malaysia, Singapore, Belgien, Tyskland, Lettland, Schweiz och Portugal.

Medelmåttig färdighet: Slovakien, Argentina, Tjeckien, Indien, Hongkong, Spanien, Sydkorea, Indonesien, Japan, Ukraina och Vietnam.

Bristfällig färdighet: Uruguay, Sri Lanka, Ryssland, Italien, Taiwan, Kina, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Costa Rica, Brasilien, Peru, Mexiko, Turkiet, Iran och Egypten.

Mycket bristfällig färdighet: Chile, Marocko, Colombia, Kuwait, Ecuador, Venezuela, Jordanien, Qatar, Guatemala, El Salvador, Libyen, Thailand, Panama, Kazakstan, Algeriet, Saudiarabien och Irak.

EF kommenterar listan bland annat med att de sju länderna med den bästa engelskan alla är små europeiska länder, vars storlek tvingar dem till en internationell utblick. Panama, Libyen, El Salvador, Qatar, Jordanien och Kuwait längst ner på listan ligger inte i Europa, men har folkmängder som understiger Sveriges och även de borde vara tvingade till en internationell utblick. Varför är de inte duktigare på engelska, då? Förmodligen skulle de toppa listan om samma mätningar gjordes gällande färdigheter i arabiska, spanska respektive portugisiska, en lista Sverige skulle hamna i botten av.

Ett annat förhållande som förenar fem av de sju toppländerna är att där talas de språk som är närmast besläktade med engelskan. Finskan och estniskan är ju på inget sätt besläktade med engelskan, men samtidigt är kunskaperna i svenska som störst utanför vårt eget land just där. Det ger dem en extra skjuts. Och när det gäller just Sverige är vi så enögt inriktade på just engelska, att det vore ren skam om vi inte toppade listan.

Men en sak har nog du och jag och de flesta omkring oss gemensamt oavsett om våra kunskaper i engelska är goda eller inte. Man behöver inte komma särskilt långt från allfarvägen på kontinenten för att ett verserat samtal med lokalbefolkningen är omöjligt på grund av just bristfälliga språkkunskaper.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...i nätdagboken!

Så här anser jag att det ska se ur - Om annan information än svenskspråkig anses vara nödvändig.

Denna förra bilden var överdrivet jämbördig svenska/engelska. Svenska är sedan 2009 ofgiciellt huvudspråk och ska ha en betydligt tydligare särställning än på den förra bilden.

Personligen anser jag att information i vanlig kollektivtrafik endast ska vara på svenska - I kombination med tydliga symboler. 

Då får ALLA icke-svenskspråkiga alternativ information.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Med anledning av den norska nationaldagen 17 maj sände programmet Språket igår ett inslag om det norska språket. Ur programpresentationen:

”Språket firar Norges nationaldag genom att bjuda in det norska radioprogrammet Språksnakk. Vi lär oss om norskans tregenussystem och får reda på vad norrmännen irriterar sig mest på.

Veckans språkfrågor

Vilka är de vanligaste språkfrågorna som kommer in till det norska språkprogrammet Språksnakk?

Varför irriterar sig norrmän på uttrycket “i forhold til”?

Varför har norska och svenska ibland olika genus på substantiv, som till exempel en kamera på svenska och ett kamera på norska?

Hur funkar norskans tregenussystem?

Har ordet kone, som på norska betyder fru, funnits i svenskan?

Hur är statusen för nynorskan i Norge?

Varför har orden stygg, rar, rolig, artig, snål olika betydelser på svenska och norska?

Här kan du lyssna på Språksnakk!

Språkvetare Ylva Byrman, universitetsadjunkt i svenska språket vid Göteborgs universitet.
Gäster Klaus Sonstad, programledare för Språksnakk. Ellen Andenæs, språkforskare och språkexpert i programmet Språksnakk. Programledare Emmy Rasper.”

Inslaget kan laddas ner här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det finns ett riskkapitalistbolag, som kallar sig Internationella Engelska Skolan (IES) och som med sin skolverksamhet håller på att ta över en allt större del av undervisningen i landet. Nu står Ängelholm kanske på tur. En tomt har redan avsatts vid ishallen, ifall ansökan skulle inkomma. Kommunen har inte rätt att vägra skolan etablering. Det beslutet fattar vår företagsvänliga regering.

Från företagets sida hävdas det att IES är tvåspråkig. Vore det så skulle svenska och engelska användas parallellt som arbetsspråk och bägge språken skulle förekomma för undervisning i alla ämnen utom svensk- och engelskämnet. Nu är det inte så! Att engelskan används ensamt vid undervisning i fler och tyngre ämnen samt även är arbetsspråk gör det helt klart att det är engelskan som premieras. Det för tankarna till någon gammal koloni, det stör oss och känns fullständigt bakvänt. Man kan uppleva det som invasiva växter som tränger sig in i vårt språk och vår kultur och som vi inte vet ifall vi kan bli av med igen.

Enligt språklagen, antagen år 2009, är  svenskan vårt samhälles gemensamma huvudspråk och ska som sådant användas inom samtliga samhällsområden. Dessutom anger lagen att skattefinansierad verksamhet som skolan har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Lagen är tydlig men sanktionsmöjligheterna hittills så få att regeringen snart tvingas till en skärpning. ”Hur är det ens möjligt att ge ett främmande språk företräde framför det egna nationella språket som har talats i landet sedan urminnes tider? Det torde vara otänkbart i de allra flesta länder – åtminstone i länder med självbevarelsedrift”, skrev gymnasieläraren och bibliotekarien Christina Johansson i insändaren ”Engelskan får inte konkurrera ut svenskan i skolan” (DN 6 maj 2021).

Svenska elever tillhör världstoppen i engelska och var det långt innan några språkbytesskolor fanns. Varför ska då vi skattebetalare tvingas finansiera denna typ av rent koloniala skolor? Enligt vår mening är det primärt våra skattepengar IES vill åt – vackert dolt bakom fagra ord om ”internationellt”, som i det här fallet betyder ”anglosaxiskt”, något som skolan inte heller försöker dölja.

Denna utveckling oroar oss. Vi uppmanar er ängelholmare och andra i samma situation: Gå inte i engelska fällan! Slå vakt om era ungdomars kunskaper och om vårt svenska språk! Svenskan måste få en starkare ställning i skolan.

Bo Alvberger, Ängelholm

Per-Owe Albinsson, Täby

C-G Pernbring, Klippan

Ulf Parde, Umeå

Tove Frisch, Stockholm

Susanne Gerstenberg, Laholm

Lars Fredriksson, Båstad

Anders Bodén, Stockholm

Bernt Abrahamsson, Ludvika

Stig Engzell, Limhamn

Jonas Borelius, Vaxholm

Samtliga medlemmar i SPRÅKFÖRSVARET

(Insändaren publicerades i Helsingborgs Dagblad/NST den 18/5 2021, i Västerbottens Folkblad den 17/6 2021 och i Västerbottens-Kuriren 18/6 2021)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)