En mycket stor bov i dramat är, naturligtvis, alla de språkbytesskolor som tillåts öka lavinartat i antal över hela landet och där engelska i kolonial stil har ersatt svenska som första undervisningsspråk. Såväl i grundskola som i gymnasium.

Språkbytesverksamheten finansieras kollektivt av oss alla via skattsedeln och Sverige är ensamt land i välden om denna typ av skolor, det vill säga om en så oreglerad skattefinansierad skolverksamhet på främmande språk.

Vi är alltså alla med, vare sig vi vill eller inte, om att tvingas att betala för degraderingen av vårt eget officiella huvudspråk och modersmålet för det stora flertalet i detta land.

Det är så dumt att jag skäms när jag tänker på det! Jag känner samtidigt både ilska och sorg: Hur kan våra folkvalda värdera sitt eget (i de flesta fall) modersmål så lågt att dessa skolor har fått tillstånd att, överhuvudtaget, verka från första början!? Alla andra länder klarar sig utan dem!

Det är mycket naivt att bjuda in engelskan på det sätt som har skett i Sverige. Historien förskräcker: I de allra flesta länder där engelskan (oftast genom kolonisation, krig och imperialism) har åtnjutit hög status, har det gått käpprätt åt skogen för andra språk. Så även i vår världsdel: Se på Irland till exempel!

Jag anser att det är snudd på ett språkligt och kulturellt landsförräderi.

Det är dags att göra "helt om" i språkfrågan och att kraftigt uppvärdera samt stärka det svenska språkets ställning. Såväl i skola som i samhället i stort. Svenska politiker har alla möjligheter att lyfta språkfrågan inför stundande val i höst och att göra något åt saken.

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)