I Sveriges radios Obs:radioessän sändes i tisdags en betraktelse över engelska språkets världsdominans av Per J Andersson, författare och resejournalist. Bland annat hänvisades till boken "The rise of English" där orsaken till att t ex försök att introducera mandarin i vissa länder i Afrika inte har slagit väl ut påstås vara att det språket till skillnad från engelskan inte "bär på ett löfte om frihet utan förknippas med politiskt förtryck". Men det skulle jag tro är en kraftig generalisering. Engelska språket har ju använts så länge i de gamla kolonierna, och är ju dessutom lingua franca över hela världen. Och tänk bara på de totalt annorlunda skrivtecknen i kinesiska, ja språkets totalt annorlunda uppbyggnad över huvud taget.

Andersson  nämner också att i dagens Indien exkluderas befolkningsmajoriteten när såväl den ekonomiska och kulturella eliten som juristerna i landets högre domstolar kommunicerar på engelska, men att Indiens premiärminister nu vill få landets juridiska system och politiska och ekonomiska elit att återgå till hindi. För kommunicerar man på ett indiskt språk så tänker man, resonerar premiärministern, på ett mer indiskt vis, och det stärker den indiska kulturen och den nationella gemenskapen. Återstår att se om han lyckas... för, som Andersson påpekar, anser nämligen många i de lägre kasterna att engelskan är mindre förtryckande än hindi och sanskrit, som de ser som brahminernas, den högsta kastens, alltså den religiösa elitens, språk.

Många andra intressanta synpunkter på engelskan och dess dominans i världen ges i essän, som finns både i skriftlig form och att lyssna på här.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)