Visst kan det vara svårt att lära sig ett annat språk än modersmålet men Språkförsvarets kampanj mot engelska finner jag tveksam, i vissa fall till och med farlig.

Att ha ett språk som är användbart inom olika områden runt om i världen är mycket värdefullt. Nu råkar någon form av engelska ha fått den funktionen. Inte bara inom universitetsvärlden utan av flera olika anledningar sker mycket av kommunikationen på engelska.

Skriverierna om, att det skulle medföra svårigheter att följa med i undervisningen på universitetet om inte undervisningsspråket är svenska, är i förlängningen ett hot mot språk som dalskan. För ett par decennier sedan framförde en lärare i Mora sådana tankar vilket innebar att föräldrar, som normalt talade dalska med alla som också talade dalska, upphörde att lära sina barn detta fantastiska språk med mycket gamla anor. Språket är tyvärr på väg att dö ut trots att man i Älvdalen har gjort mycket för att bevara dalskan men i Mora och Orsa är det få yngre som nu talar dalska.

Att de, som nu studerar på universitet och har haft engelska på schemat i skolan åtminstone tio år, inte skulle klara sina studier om undervisningsspråket i något ämne skulle vara engelska, kan jag inte förstå. Om viljan finns är det inte svårt att lära sig den engelska som behövs för att klara ett specifikt ämne på universitetet. Rimligen ska man utan problem klara att studera något år i ett annat land eller vara på utlandstjänstgöring så länge undervisningen och språket på arbetsplatsen är engelska. Jag vet för jag har gjort det. Det är bara en fråga om lite träning och vilja. Under min skolgång, arbetsliv och det mesta i min vardag har jag aldrig i hela mitt liv kunnat använda mitt första språk, ett språk som ger mig en identitet, som innebär en värme i själen mer än vad svenska någonsin gjort eller gör.

I Sverige finns idag många som kommit till Sverige med ett annat språk i bagaget än svenska. Hur ska dessa barn kunna klara sin skolgång om studenter på universitetsnivå som lärt sig engelska i skolan närmare tio inte kan klara att ha engelska som undervisningsspråk i enstaka ämnen? Observera att jag inte talar om att ha annat än svenska som undervisningsspråk i grundskolan och gymnasiet.

Men i vardagen i Sverige ska ingen behöva möta vare pikar, hubbar, sejl, tåksjåvvar eller andra anglicismer. En sak som jag har noterat är att SR:s och SVT:s utlandskorrespondenter i princip aldrig gör sig skyldiga till någon svengelska. De talar en god svenska även efter många år i utlandet.

Annika Rullgård

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)