Den absoluta skyldigheten att lära sig svenska, som framkallar en känsla av nationell förnedring och inte ger fördelar som står i proportion till de resurser den förbrukar, lades i sista stund till grundskolans läroplan, i motsats till vad t.ex folkskola- och läroverkslärare som tog ställning i ärendet och dussintals pedagoger specialiserade på folkskoleområdet som är insatta i frågan, som en soss på valens sida, trots att engelska redan i det skedet (1968) var ett viktigare språk i Finland än svenska. Dessutom behölls den obligatoriska svenskan i gymnasieskolan i reformen, trots att den obligatoriska svenskan i läroverken hade sänkts under 1960-talet. På 1980- och 1990-talen utvidgades den obligatoriska svenskan till att även gälla yrkesskolor, handelsskolor, polisskolan etc. och när yrkeshögskolorna grundades gjordes svenskan obligatorisk för dem. På 1990-talet försökte man upphäva den obligatoriska svenskan tre gånger, men varje gång misslyckades försöket på grund av SFP:s motstånd och till och med på att Sverige blandade sig i Finlands inre angelägenheter. På 1990-talet minskade dock svensklektioner i grundskolan och 2004 togs den obligatoriska svenskan bort från studentexamen. Men sedan blev stämningen i Finland sådan att det är nästan omöjligt att förhandla effektivt. Nu, till skillnad från 1990-talet, stämplas i Finland varje riksdagsledamot som motsätter sig obligatorisk svenska som extremt nationalistisk rasist, man försöker återställa antalet svenskalektioner i grundskolan till åtminstone nivån före 1990-talet, och man försöker gjorts för att återinföra obligatorisk svenska till studentexamen.

Jaako Leinonen

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tillbaka till grunderna var det alltså. Vad bra! Jag ser mycket fram emot att IES-kramaren Beronius med flera i Norrtälje ändrar sig och inte  låter den betygsfuskande och skattemedelsslukande språkbytesskolan "Internationella" engelska skolan att dra igång en missionsstation i stan HT 2024.

Att undervisa på svenska i Sverige är, om något, att återgå till (de självklara) grunderna!

Per-Owe Albinsson

PS! Det är symptomatiskt med en engelskundervisningsbok på bilden i tidningen. DS!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den svenska strävan att bli bäst i världen på digitalisering tar sig alltmer absurda yttringar. Det är ren idioti att låta datorn svara när man ringer 1177 för att få tala med sjukvårdsupplysningen, skriver insändarskribenten Jens Busch i Dagens Nyheter.

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkörsvaret)

(Texten är hämtad från en debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen)

”Vinstdrivande skolors överbetyg drar till sig uppmärksamhet från Skolinspektionen. Men räkna inte med att något händer. Skolorna kommer att tillåtas fortsätta – och föräldrar lär fortsätta skicka sina barn dit.

  (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vad jag inte kan förstå är, varför operan även (via "surtitrage"/övertextning) översättes till  engelska?  (Givetvis på svenska). Är det kanske den "engelska sjukan" i Sverige?

Jag träffade faktiskt en del danskar i salongen i pausen. Det hade väl varit artigt att hälsa danskarna välkomna på deras modersmål. Dvs. med en dansk översättning.

Det hade varit rimligt, tyckte de. Dessutom är engelska inte ännu ett officiellt språk i  Sverige. I så fall borde all text i samhället översättas till engelska, (jfr. med svenskan i Finland).

Dessutom hörde jag faktiskt också några operagäster igår prata tyska. Kanske borde även operan översättas till tyska istället?? Själv tar jag snart inte engelskan på riktigt allvar.

Hälsningar/Ciao

C-G Pernbring

PS. Engelsktalande operagäster hörde jag däremot inte igår på operan. Konstigt!? I övrigt var Don Giovanni utmärkt!, tyckte vi.

(Denna nätdaagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Göran Lund kommenterar på Språkförsvarets vänner:

”Den här kommentaren på IES Karlstads sida fick mig att skratta högt. Jag kan tyvärr inte länka, men det är ett inlägg om forskare som varit där och föreläst.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Göteborgs-Posten/TT)

”Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är i mål. Efter 140 år skickades i slutet av förra veckan det sista bandet till tryck.

Arbetet med boken inleddes 1883 och genom åren har 137 anställda bidragit till dess innehåll. Det 39:e och sista bandet av SAOB kommer att ges ut i samband med Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december, skriver Dagens Nyheter.

När den första versionen av ordboken nu äntligen är klar kommer redaktionen under 2024 att gå tillbaka och börja arbetet med att revidera ordboken. Nya ord ska läggas till och det ska rensas upp bland sådant som anses otidsenligt eller olämpligt. Dessutom ska ålderdomliga stavningar uppdateras.

Den uppdaterade ordboken blir helt digital och arbetet ska slutföras på högst tio år.

Den fortsatta finansieringen av SAOB såg ett tag ut att vara hotad då Svenska Akademien inte längre ansåg sig ha råd med kostnaden på 17 miljoner kronor per år. Men förra året kom beskedet att arbetet kommer att finansieras av flera olika stiftelser och akademier i samarbete.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)