Gun-Britt sände detta brev till Riksbyggens "Ros och ris" igår, med anledning av deras annons i Svd Magasinet (annonsen har varit införd tidigare också).

See you Downtown.

I Täby Centrum.

Igen faller min blick på annonsen som gör att jag som boende i Täby blir lätt irriterad. Riksbyggen vad är det? Är det ett privat byggbolag som tagit sig ett allmänt namn, så må de väl göra som de behagar. Eller är det som ”riks-” indikerar ett mer all(a)omfattande bolag? Dags att ta reda på. (Bra hemsida!) Aha, folkrörelser, fackföreningar, bostadsrättsföreningar, intresseföreningar, kooperation…

Dags att gå vidare: Kan inte Riksbyggen marknadsföra sitt, antar jag, fantastiska bygge på SVENSKA? ”See you Downtown. See you there! Designed by…Top floor apartment. Walk in closet.” Ja, jag såg “Shop´til you drop” men det har ju egentligen inte med lägenheterna att göra. ”Downtown” som kvartersnamn är antagligen inte Riksbyggens fel, det är väl någon tjänsteman eller politiker i kommunen som står för det. Jag vet att kommunen fått kritik för det.

Jag förstår allt som står i annonsen. Jag klarar mig hyggligt i olika situationer på engelska så det handlar inte om det, utan om att Riksbyggen hjälper till att utarma svenska språket genom att i stället för att använda svenska ord och begrepp faller för något slags ”ungt modespråk”. (Hur många ungdomar har 10 miljoner att betala för ”Top floor apartment”?)

HUR TÄNKTE NI? Tänkte ni alls?

Vänliga hälsningar

Gun-Britt

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

För tre dagar sedan kommenterade Patrik Hadenius Språkförsvarets pressmeddelande om "Open Streets Stockholm" och lämnade samtidigt över en stafettpinne, vilken jag i min tur lämnade över till Linnea Hanell. Linnea tog över stafettpinnen och skrev ett inlägg i sin blogg, betitlat "Språk och makt - en förtrolig och mångbottnad relation". Hon gav sig också in i debatten om "Open Streets Stockholm" och namngivning överhuvudtaget liksom att hon passade på att omnämna Språkförsvarets antologi.

"Med detta som bakgrund kan man fråga sig vad det gör med svenskan att vi i Sverige ofta använder ett annat språk för prestigeuppdrag som att benämna tjusiga projekt och byggnader, formulera forskarens vetenskapliga artiklar, och uttrycka känslor i popsånger. År 2005 startades nätverket Språkförsvaret i övertygelsen om att trenden är så våldsam att den kan skada svenskan. Svenskan måste försvaras. Som ett mångröstat manifest för denna hållning släppte nätverket år 2011 antologin Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva.

I skrivande stund för Språkförsvaret en diskussion om initiativet Open Streets Stockholm, som handlar om att hålla en gata i centrala Stockholm bilfri under sommaren. Varför används engelska vid namngivning av varumärken, slagord och projekt? frågar de i ett blogginlägg. Också Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius ger sig in i debatten med hållningen att det möjligen inte finns någon principiell orsak att bli upprörd över engelska namn i Sverige, men att svenska trots allt bör vara att föredra för den som vill bli förstådd. Varför används då engelska?"

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvaret är som bekant en partipolitiskt obunden organisation, vilket naturligtvis inte hindrar oss från att rosa eller risa de politiska partierna och deras företrädare i språkfrågor. Idag vill vi uppmärksamma Ann-Margarethe Livh, gruppledare för Vänsterpartiet i Stockholms stad.  Hon intervjuas av Viktor Barth-Kron och på en fråga svarar hon:

"Jag är socialist och min roll som oppositionspolitiker är att ge en annan bild av den här staden, bortom det här med 'Capital of Scandinavia' och alla reklamfloskler de håller på med."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Petter Björk skriver i ett mejl:

"Här i Finland struntar man ibland (men inte alltid) i svenskan med motiveringen att 'det blir för mycket text' eller 'det får inte plats' eller 'de andra språken stör dem som inte kan dem' eller något sådant. I Sverige är motiveringarna kanske annorlunda, men ibland liknande ('det får inte plats').

Det jag ville visa här är att både mitt visitkort och min automatiska e-postsignatur är trespråkiga, svenska, finska och engelska, i nämnd ordning. Och allt får plats! Och jag har aldrig fått några klagomål!"

Imponerande! Jag drar mig till minnes en skylt på nio språk utanför Kölns domkyrka, som jag stod länge och beundrade.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jan Lumholdt recenserar den danska filmen "Dirch" i dagens Svenska Dagbladet. Han passar på att runda av recensionen med en släng åt förra veckans danska film, "En kongelig affære", som begåvades med en engelsk titel i Sverige:

"Förra veckan gick den danska filmen En kongelig affære upp här under titeln A royal affair. Sådana övergrepp på de unika skandinaviska banden gör mig smått ursinnig. Denna vecka har jag återfått. Det stavas Dirch (uttalas Dirk)."

Kanske var de svenska distributörerna frestade att översätta "Dirch" till "Dirk", ett förnamn som också är gångbart inom det engelska språkområdet. Vem vet?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Detta är ett inlägg i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. 

Patrik Hadenius har lämnat över stafettpinnen till Språkförsvaret i ett inlägg på Språktidningens blogg. Patrik följer upp och kommenterar Stockholmscenterns utspel om ”Open Streets Stockholm” och Språkförsvarets pressmeddelande.

På en punkt är vi helt överens. ”Open Streets” är varken ett vedertaget begrepp eller bekant. När en medlem i Språkförsvaret frågade tre engelsmän i sin bekantskapskrets hur de uppfattade ordet ”open streets”, associerade en av dem direkt till ”gator där laglöshet råder, knarkhandeln är öppen och fri och liknande ting.” Samma koppling gör också Patrik.

Men sedan skriver Patrik:

”Jag är själv inte särskilt upprörd över att svenska företeelser får engelska namn. Det finns ibland skäl för det. ”

Min motfråga är: Vilka skäl? Här skulle jag önska att Patrik vore konkret. Jag är beredd att diskutera vilket som helst konkret exempel.

Man måste skilja mellan myndigheters och företags namngivning och privatpersoners namngivning och språkbruk. Den förra har betydligt större slagkraft än den namngivning som sker på individplanet. Att fokusera på den senare vore som att inte se skogen för bara träd, att gå vilse bland detaljer. När det gäller myndigheters namngivning kontra företags finns det också viktiga skillnader. De förra har sprungit ur politiska församlingar, som valts och finansierats av medborgarna. De senare tänker först och främst på försäljningen och kan angripas på just den punkten.

När myndigheter och politiska församlingar introducerar engelskspråkiga varumärken, slagord och beteckningar, har detta konsekvenser för svenska språkets status. Jag tänker på ”Stockholm – the Capital of Scandinavia”, “Stockholm Business Region”, “Sigtuna – where Sweden begins”, “Dalarna – First Region of Sweden”, Kristianstad – Spirit of Food”, Luftfartverkets “Airport”, ”East Sweden” och nu senast “Open Streets”. Det går alldeles utmärkt att ange den svenska beteckningen först och översättningar till engelska och andra språk under, efter eller i parentes.

När myndigheter i Sverige använder engelskspråkiga beteckningar på bekostnad av svenska, signalerar man

• att svenska språket på något sätt inte duger;
• att engelskan på något sätt innehåller plusvärden i förhållande till svenskan; den är vackrare och mer uttrycksfull. Den markerar ”modernitet” och ”internationalism”.

Därmed bidrar man också till att undergräva svenskans ställning. Däremot är engelskan mycket användbar som internationellt lingua franca, men det är inte den frågan som diskuteras här.

Man bör också komma ihåg att gemene man intar en sund inställning till dessa engelska beteckningar. Det är typiskt att vanliga medborgare inte brukar få delta i beslutsprocessen, när ett engelskt namn tas fram. Men varje gång som en webbomröstning genomförts, har en stor majoritet föredragit ett svenskspråkigt alternativ. Nu senast röstade nästan 90 procent av cirka 2700 röstande emot namnförslaget ”East Sweden” i de båda webbomröstningar som Östgöta-Correspondenten och Norrköpings Tidningar arrangerade.

Patrik skriver vidare:

”Det är inte ovanligt att vi använder främmande begrepp för att vi inte är riktigt säkra på vad vi vill säga. Då passar ett engelskt uttryck som handsken. Det händer också att vi använder engelska begrepp när vi är fullt medvetna om att de är luddiga för att det är just luddigheten vi vill åt. Vill kanske Stockholmscentern distansera sig från Vänsterpartiets krav på bilfri innerstad. Då passar ett amerikanskt begrepp, associerat till bilimens förlovade land, mycket bättre.”

Nu är frågan vilka ”vi” är i detta sammanhang. Min uppfattning är att jag på privatplanet inte har några som helst svårigheter att uttrycka mig luddigt – på svenska. Inte heller Patrik, eftersom ”vi” är garanterat luddigt! Om jag inte är riktigt säker på vad jag vill säga, behöver jag inte tillgripa något annat språk än svenska, vare sig det är fråga om engelska, tyska, spanska eller franska. Jag tror heller inte att dessa psykologiska motiv styr de nämnda myndigheternas val vid namngivning; de tillerkänner helt sonika engelska språket magiska egenskaper, egenskaper som kan överföras till den myndighet etcetera som begåvats med ett engelskt namn, och som antas resultera i ökad besöksfrekvens, ökad internationell ryktbarhet etcetera. I Stockholmscenterns fall, eller rättare sagt deras ledande företrädares, tillkommer säkert problem med världsbilden. Behärskar man bara svenska och engelska och upphöjer detta till norm, är det lätt hänt att man tror att allt gott kommer från USA och att övriga världen är irrelevant. Jag vill understryka att jag absolut inte har något emot engelskan som språk; det är mitt näst bästa språk, men jag inbillar mig inte att engelskan är bättre än något annat språk. Jag försvarar heller inte svenskan för att det är världens bästa språk utan för att det råkar vara mitt modersmål.

Jag har föreslagit Linnea Hanell  att hon tar över stafettpinnen. Vad hon så fall kommer att skriva om, har jag ingen aning om.  

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Brev till Centerpartiet)

Hej,
 
I ett bifogat pressmeddelande har jag fått information om Stockholmscenterns förnämliga initiativ ”Open Streets Stockholm”. Det framgår av pressmeddelandet att Markus Berensson, på uppdrag av idéprogramgruppens (Idea Programs Group?) ordförande Per Ankersjö motiverar initiativets benämning med att ”Open Streets” är ett vedertaget internationellt begrepp. Jag förstår ju att detta bara är ett sätt att snabbt bli av med trist och gnällig kritik eftersom Stockholmscenterns pm tydligt visar att fenomenet i USA benämns t.ex ”Sunday Streets” och i Bogotá heter ”Ciclovía”. Varför kan inte vi i Sverige få vara ledande på att mynta nya fina begrepp (som t.ex det varumärkesskyddade ”Stockholm – Capital of Scandinavia”)?
 
Så det känns skönt att Centern (Central Party?) nu går i bräschen för internationaliseringen av Sverige. Det är okoolt att så många människor fortfarande skall behöva skämmas för sitt modersmål utan att någon ledande political kraft tar tag i frågan. Jag föreslår därför att Centern tar in följande bullet vid implementationen av sin nya political edition:
 
Centern arbetar för att snabbt föra ut Sverige på den internationella arenan genom att ta bort onödiga obstakler som t.ex det svenska språket. I ett första skede vill Centern reformera språklagen så att alla nya benämningar inom stat och kommun mandatoriskt måste ges imponerande engelska names. I ett senare skede, inte alltför långt därefter, kommer Centern att verka för en reformering av språklagen så att alla svenska myndigheter och myndighetsbegrepp ges engelska names och de opraktiska svenska tas bort. I ett sista steg hoppas Centern kunna lagstifta bort hela det svenska språket genom en total rewriting av den svenska lagen och implementera en helt new Swedish school för att därigenom ge Sverige oskattbara meriter på den internationella arenan.
 
Idéprogrammet kanske rent av skulle skrivas på svensk engelska från början? Vore det inte bra att föregå med gott exempel och bli pionjärer med att rensa bort det skämmiga modersmålet även i denna del av offentligheten?
 
Med bästaste hälsningar,
 
Sven Halldin    

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Pressmeddelande)

Stockholmscentern har föreslagit att Kungsgatan i Stockholm ska förvandlas till en bilfri gång- och cykelgata varje helg under juni – augusti sommaren 2012. I Stockholmscenterns s.k pm presenteras projektet på följande sätt:

”Målsättningen med Open Streets Stockholm är att visa på fördelarna med ett öppet gaturum och aktiva transportmedel. Genom att stänga av Kungsgatan kan staden skapa en ny levande stadsmiljö i city med plats med plats för konserter, restaurangupplevelser, shopping, sport och andra nöjen mitt på gatan.”

Språkförsvaret har inga synpunkter på initiativet eller dess utformning, eftersom Språkförsvaret är en organisation som i första hand värnar om svenska språkets ställning. Däremot har vi i allra högsta grad synpunkter på namnet. Enskilda medlemmar har redan kontaktat Stockholmscentern och kritiserat namnvalet. Markus Berensson, biträdande borgarrådssekreterare vid stadsmiljöroteln, har på uppdrag av Per Ankersjö besvarar ett av dessa brev. Han skriver:

”Orsaken till att vi kallar det 'Open Streets' är på grund av att det är ett vedertaget internationellt begrepp som beskriver det vi vill göra med Kungsgatan.”

Att ”Open Streets” skulle vara ett vedertaget internationellt begrepp är naturligtvis bara struntprat. Tolkningen är rimlig endast om man inbillar sig att Stockholm är huvudstad i USA:s femtioförsta delstat.  Det är ”Alliance for Biking & Walking” med säte i Washington – se även projektsidan - som har initierat en kampanj med detta namn. Arrangemang under samma namn tycks bara genomföras i USA och Kanada. Redan i USA anordnas liknande arrangemang i olika städer, men under andra namn. Utanför USA har liknande arrangemang genomförts under många år, men utan någon som helst koppling till organisationen i Washington.

Det är enastående fantasilöst att ett svenskt arrangemang måste låna ett amerikanskt namn. Uppenbarligen tilltror Stockholmscentern engelska språket rent magiska egenskaper.

Varför skäms Stockholmscentern för svenska språket och varför vill man undergräva det?

Nätverket Språkförsvaret

http://www.språkförsvaret.se/sf

http://www.sprakforsvaret.se/sf/

E-post: sprakforsvaret@sprakforsvaret.se

             sprakforsvaret@yahoo.se