Jag brukar alltid påpeka att Språkförsvaret har en realistisk syn på svenska språkets överlevnadsmöjligheter. Senast  sade jag så här:

”När det gäller svenska språkets framtid, är Språkförsvaret varken optimistiskt eller pessimistiskt. Den som är optimistisk överskattar svenska språkets styrka och ser inte de domänförluster som redan skett; den som är pessimistisk ger slaget förlorat på förhand och underskattar möjligheten att försvara ett språk. Språkförsvaret är realistiskt; språk är alltid en kampfråga. Det enda vi kan säga är att svenska språket förmodligen kommer att överleva i ytterligare hundra år, men det är vi alla, som använder svenska, som avgör i vilket skick svenskan kommer att befinna sig då.”

Nu tycker jag dessutom att Språkförsvarets hållning stöds av en gruk av Piet Hein:

”Det findes en slags optimister
Som burde slås langsamt ihjäl
Dem der setter sig ned og tror
Att altsamen går av sig selv.
Der findes en slags pessimister
Som  bör utryddes tand for tand
Dem  der tror, att det ikke går
Selv om man gör hvad man kan”

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)