(Texten är hämtad från Facebook-gruppen Språkförsvarets vänner)

Dialekter i rigt mål är en antologi med 18 kapitel (384 s.) som genom vetenskapliga artiklar och personliga berättelser ger en insyn i de danska dialekterna historiskt och aktuellt. Precis som i Sverige har dialekternas mångfald och användning minskat under 1900-talet men dialekter blir nu allt mer populära bland ungdomar.

De danska dialekterna är indelade i tre huvudgrupper, östdanska, ömålen och jylländska (jysk). Förutom Bornholm tillhör hela det östdanska dialektområdet sedan 1658 Sverige, och boken redovisar därför en viktig del av svensk dialekthistoria.

Kapitlet Vad är danskt och vad är svenskt i Skånes dialekter är en ej tidigare publicerad uppsats av den skånske dialektforskaren Mathias Strandberg vid Institutet för språk och folkminnen. Hans analys placerar i östdanskt och sydsvenskt sammanhang målen som talades och talas i Skåne. Hit räknas även dialekterna i södra Halland, Lister härad i Blekinge och enskilda socknar i södra Småland. Tillsammans med Karen Margrethe Pedersens kapitel Bornholmsk – dansk dialekt med skånske træk utgör den en viktig puzzelbit i svensk dialektologi.

Dessutom ägnas ett kapitel åt den välbevarade dialekten sønderjysk som fortfarande talas i främst den danska delen av Slesvig som tillhörde Preussen 1864–1920. Kapitlet är lämpligt för den som är intresserad av länken mellan plattyska och skandinaviska.

Det är möjligt att förbeställa boken för 300 SEK till leverans i Sverige (inrikes frakt 70 SEK) eller avhämtning i Malmö. Kontakta Michael Bach Ipsen via Språkförsvarets vänner på Facebook eller via mbipsen (snabel-a)gmail.com om ni har frågor.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Umeå först i norr när språkförsvarare samlas

Den som vill försvara svenska som ett språk för alla samhällsområden tillsammans med samiska och andra nationella minoritetsspråk, får chansen när föreningen Språkförsvaret håller sitt första möte i Umeå tisdag 12 november.

– Vi är för språklig mångfald och vi tror att det kan finnas ett stort intresse i universitetsstaden Umeå att diskutera och arbeta för det, säger Språkförsvarets ordförande Per-Åke Lindblom.

Språkförsvaret startade 2002 som en privat webbsida. 2005 hade intresset vuxit så att man kunde bilda ett nätverk som sedan blev en förening. Språkförsvaret syftar till att försvara det svenska språket mot framför allt onödig engelska. Föreningen, som är partipolitiskt helt obunden, vill även värna Sveriges fem nationella minoritetsspråk, bland annat samiska, och man har även föreslagit att älvdalsmål ska få status som landsdels- eller minoritetsspråk.

Språkförsvaret är inte motståndare till engelska som sådant utan erkänner dess roll som internationellt språk. Föreningen menar dock att vi inte vinner något på att använda engelska där det inte behövs men då istället förlorar desto mer av vår egen kultur och självkänsla. Föreningen vänder sig därför mot att företag och myndigheter använder engelska istället för svenska när man vänder sig till svenskar. Föreningen delar varje år ut pris både till goda exempel och skampriset Årets anglofån. Föreningen ger även ut böcker och vill stimulera till debatt.

Fram till nu har Språkförsvaret inte haft någon verksamhet i den nordligaste delen av landet, men enskilda medlemmar i Norrland har drivit vissa språkstrider med framgång. Ett exempel är att man fick Umeå julmarknad att heta just så istället för ”Umeå Christmas Market”. Ett annat var när Kramfors-Sollefteå ville byta namn på sin flygplats till ”High Coast Airport”, något de efter opinionsbildning från språkförsvarare – i folkhumorn hade det förmodligen snabbt blivit ”high cost airport – ändrade till Höga kusten airport som den nu heter.

– Inget språk är objektivt bättre eller sämre än något annat. Men svenska myndigheter har ett särskilt ansvar för svenska som vårt gemensamma språk, och det kan de ibland behöva påminnas om. Svenska är dessutom ett fantastiskt rikt språk som förtjänar att användas, säger Per-Åke Lindblom.

På mötet i Umeå kommer den välkände krönikören Benny Karlsson att kåsera och samtala med författaren och musikern Arne Rubensson med rötter i Östersund och som sitter i Språkförsvarets styrelse. Mötet hålls på Kafé Station tisdag 12 november klockan 19 och alla är välkomna.

Kontakt
Per-Åke Lindblom, ordförande
Telefon: 08-760 23 02
Mobil: 070-778 23 02
E-post: perake.lindblom@sprakforsvaret.se 

Arne Rubensson, vice ordförande
Mobil: 070-535 55 01
E-post: arne.rubensson@sprakforsvaret.se 

www.språkförsvaret.se

Ett nytt marinarkeologiskt museum ska öppnas i Stockholm 2020. Det kommer att bli en del av Statens maritima och transporthistoriska museer. Se tidigare inlägg av Fredrik Wennström!

Av namnet att döma borde Statens maritima och transporthistoriska museer lyda under den svenska språklagen, kan man förstås tycka.

I Wales går man den motsatta vägen, och deanglifierar i stället samhället.

https://www.theguardian.com/uk-news/2019/nov/08/renaming-the-welsh-assembly-if-we-can-say-dail-why-not-senedd?CMP=Share_iOSApp_Other

-cj

Fotnot:

Dáil är det iriska namnet på den lagstiftande församlingen i republiken Irland. Det används allmänt också i engelskspråkiga sammanhang. Jämför taoiseach ( premiärminister på iriska) som också accepterats av engelskspråkiga skribenter.

Hej,

Ett nytt statligt museum är under uppförande, med namnet "Vrak - Museum of wrecks". Jag undrar varför man valt ett namn som delvis är på engelska.

Hälsningar,

Fredrik Wennström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag såg idag denna bil i Stockholmsområdet:

En bil som i o f s är en ny variant av den gamla (brittiska) "Hundkojan" men likväl är det hela osmakligt enligt mig.

Hela tiden den här exponeringen av engelska språket och/eller den anglosaxiska kulturen och där det outtalade budskapet är att dessa företeelser är lite bättre och häftigare. I detta fall i form av baklyktor som är formade som den brittiska flaggan.

Vi måste sätta P för detta ensidiga fokus - en klar majoritet av världen är INTE engelskspråkig och därmed ej heller anglosaxisk!

ABC 123

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Eftersom Språktidningens omröstning, som omtalas i föregående inlägg i detta forum, utgår från en artikel av Jennie Spetz, som i sin tur utgår från en JO-anmälan från Språkförsvaret, återges denna anmälan igen.

Riksdagens ombudsmän – JO

Box 16327

10326 Stockholm

ANMÄLAN

Den 3 april höll statsminister Stefan Löfven ett tal på engelska i EU-parlamentet. Detta tal har senare inte översatts till svenska. När en medlem i Språkförsvaret, Magnus Hansson, kritiserade att Stefan Löfven inte talade på svenska i EU-parlamentet och uraktlåtenheten att översätta talet till svenska, fick han följande svar från Stina Garefelt på Regeringskansliets kommunikationsenhet:

”Statsministern talade engelska eftersom det är fler i Europaparlamentet som förstår engelska än svenska. Så han använde engelska av ren artighet. Talet skrevs direkt på engelska så det finns tyvärr ingen översättning till svenska.”

Svaret utmanar löjet.

För det första har EU ett mycket välutvecklat simultantolkningssystem. Detta har utvecklats just för att parlamentsledamöter och andra ska kunna använda sina modersmål i EU:s verksamhet.

För det andra tycks Regeringskansliet tro att om en svensk regeringsföreträdare talar engelska i EU-parlamentet, så behövs inte längre någon tolkning. Men alla anföranden i plenum tolkas automatiskt till alla officiella EU-språk. Det betyder att Löfvens anförande också tolkades till svenska.

För det tredje – vilka efterfrågade egentligen denna artighet? Tolkarna? De var ändå i full verksamhet. Dessutom föredrar tolkarna att talarna använder sina egna modersmål på grund av att den ofta förekommande brytningen försvårar hörförståelsen. Många ledamöter och regeringsföreträdare i EU-parlamentet överskattar dessutom sannolikt sina kunskaper i engelska. De som har engelska som modersmål (d.v.s. ledamöter från Storbritannien och tvåspråkiga ledamöter från Irland och Malta) är i minoritet i EU-parlamentet. Alla andra kunde lyssna på en tolkning till det egna språket. Det är naturligtvis sant att fler ledamöter i EU-parlamentet förstår engelska än svenska. Men vad hade statsministerns engelska tal med artighet att göra? Detta argument vore bara relevant om det hade saknats tolkningsmöjligheter.

För det fjärde: Sveriges riksdag antog enhälligt 2009 en språklag, vilken stadgar:

”13 § Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang. Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas.”

På vilket sätt värnas svenskan i EU genom att den inte används? Det enda sättet att värna ett språk i EU-sammanhang består i att använda det. I ett efterföljande svar till Magnus Hansson påpekade Stina Garefelt att den dåvarande regeringen i lagförslaget (prop. 2008/09:153) inte ansåg det motiverat att ställa upp ett generellt krav att den som företräder Sverige i EU ska använda svenska ”utan utrymme lämnades att anpassa val av språk efter situation och företrädare”. Då inställer sig följdfrågan: På vad sätt motiverade situationen och företrädaren denna gång valet av engelska? De förklaringar som anförts om artighetsskäl och att fler i EU-parlamentet förstår engelska än svenska är nonsensargument.

Slutligen: Det finns alltså ingen översättning av talet till svenska. Även på denna punkt bryter Regeringskansliet mot språklagen:

”5 § Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till (vår fetstil) och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.”

Vad menas med att ”ha tillgång till”? Om Löfvens tal bara finns på engelska, så är det fullständigt uppenbart att svenska medborgare inte har tillgång till det – på svenska. I samma lagförslag, till vilket Stina Garefelt hänvisar, heter det på sidan 38:

”Vi anser, som tidigare nämnts, att frågan om översättning av handlingar till svenska är central när det gäller allmänhetens insyn i EU-arbetet och för undvikande av domänförluster för svenskan.”

I och med att en så stor del av EU:s lagstiftning numera har direkt återverkan på svenska förhållanden, måste EU-apparaten, inklusive EU-parlamentet, idag räknas som en svensk domän. På vilket sätt underlättas allmänhetens insyn i EU-arbetet och undviks domänförluster genom att Stefan Löfvens tal inte har översatts till svenska?

Språkförsvaret anser därför att Riksdagens ombudmän – JO skall uppmana regeringen att i fortsättningen se till att regeringens förträdare håller sina tal på svenska inför EU-parlamentet och att den säkerställer att tal som av någon anledning hållits på annat språk än svenska i officiella sammanhang alltid översätts till svenska.

Språkförsvarets styrelse

2/6 2019

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, något redigerad, är hämtad från Språktidningens blogg)

"I nya numret av Språktidningen skriver Jennie Spetz, utredare på Språkrådet, om Stefan Löfvens val av språk i EU. Bakgrunden är det tal han höll i EU-parlamentet i maj i år. Talet skrevs på engelska och det fanns ingen svensk översättning.

Språkförsvaret anmälde därför Regeringskansliet till Justitieombudsmannen, JO, för brott mot språklagen. JO ansåg dock inte att statsministerns val av engelska var skäl att utfärda kritik. Läs mer om hur språklagen fungerar i praktiken i Språktidningen 8/2019.

Men borde Stefan Löfven ha talat svenska i stället? Eller gjorde han rätt som föredrog engelska? Rösta här!"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språktidningens blogg)

Språktidningens och Språkrådets årliga nyordslista får alltid stor uppmärksamhet. Men nyfikenheten på förändringar i språket gäller inte bara nykomlingarna. Minst lika ofta är det läsare som undrar vilka ord det är som försvinner. I nya numret av Språktidningen, som når prenumeranterna i dagarna, försöker vi att besvara den frågan.
 
I det nya numret listar Språktidningen 1 001 ord som finns med i senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Sedan den utkom 2015 har de här orden använts så sällan att de riskerar att strykas i nästa upplaga.
 
Här finns en del gamla ord som egentligen redan borde ha strukits – som nigarvals, åberopbar och illiberalitet. Men där finns också en hel del ganska nya ord – som bloggbävning, wikiläcka, prokotta, köttklister, nyfriskjobb och finanssmälta – som var på modet en kort tid men sedan föll ur bruk.
 
Vissa ord somnar in för att det finns synonymer som dominerar. Tobisgrissla har till exempel sedan länge flugit förbi tejst och aubergine är tusen gånger vanligare än äggört. Stavningen flajer har konkurrerats ut av flyer. Strävan efter jämställt språk och könsneutrala titlar kan ha bidragit till att tempeldanserska och ackompanjatris är på väg ut. Och så finns det ord som börjar bli så sällsynta att de börjar kännas ålderdomliga, som eklatant, förfäas, bardalek, politess och lemmalytt.
 
I samband med att numret kommer ut lanserar Språktidningen också en adoptionskampanj. Där får läsarna chansen att adoptera ett hotat ord för att ge det bättre förutsättningar att överleva.

– Svenskan har ett rikt ordförråd som vi förvaltar och utvecklar gemensamt. Det enda sättet att rädda ett hotat ord är att använda det. Om vi är överens om att ett ord är för bra för att vi ska låta det somna in så kan alla göra en insats, säger Anders Svensson, Språktidningens chefredaktör, som har gjort undersökningen.

Den som vill adoptera ett ord kan skicka in sin favorit och en motivering till adoptera@spraktidningen.se.

Läs artikeln och hela listan med de 1 001 orden här:

https://www.spraktidningen.se/adoptera

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)