C-G Pernbring har förstås fullkomligt rätt! Svenska ska, naturligtvis, ha en särställning som undervisningsspråk i svensk grund- och gymnasieskola. Även på högskolenivå måste svenskan vara fullt gångbar.

Det är rent bisarrt att det idag är möjligt att likställa ett annat språk med svenska, officiellt huvudspråk i Sverige sedan 2009, i rollen som undervisningsspråk. Dessutom går det rakt emot språklagens skrivelse om att skattefinansierad verksamhet har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Skolan är i allra högsta grad skattefinansierad!

Extra märkligt blir det när ett språk som dessutom inte har någon officiell status i landet, engelska, likställs med svenska. I praktiken är dessutom engelskan vid språkbytesskolorna överordnad svenskan genom att:

1.       Arbetsspråket vid skolorna är engelska.

2.       Alla lärare inte behärskar svenska.

3.       En majoritet av informationen i skolornas lokaler är engelskspråkig och/eller att den engelskspråkiga informationen står före den svenska.

4.       Det inte undervisas till hälften på svenska i samtliga ämnen, utöver de rena språkämnena.

Genom de upplevelser jag har haft genom åren samt de berättelser som jag har fått mig till livs från ett flertal personer och oberoende av varandra, tillsammans med min egen upplevelse vid ett enstaka besök vid en s.k tvåspråkig skola (svenska-engelska), så drar jag slutsatsen att svenskan i praktiken definitivt är underordnad engelskan vid dessa skolor. De är inte tvåspråkiga i ordets rätta bemärkelse!

Vid mitt enda besök talades definitivt mer engelska än svenska i korridorerna, såväl mellan lärare, som mellan elever och lärare men även elever emellan. Jag har vidare fått berättat för mig att elever, uppmuntrats men i vissa fall även blivit direkt tillsagda av lärare att tala engelska även på rasterna. (Jämför detta med det rabalder, där meningarna förvisso går rejält isär, som har blivit kring att tornedalsfinska barn förr i tiden påstås ha varit förbjudna att tala sitt modersmål under skoltid). Om detta stämmer, så var det naturligtvis inte i sin ordning att förbjuda de tornedalskfinska barnen att tala sitt språk. Detsamma gäller dock även svenskspråkiga barn idag!

Vidare har jag till och med hört äldre elever raljera över att ”de har glömt de svenska benämningarna inom exempelvis kemi” och inte visat någon större ånger över det. Tvärtom! Lägg därtill ett flertal personer som berättat att de inte har fått undervisning på svenska i de ämnen som det påstås att de ska ha det i. Priset tas, förstås, av friskolan Dibber ”International” i Sollentuna i år ! Varsågoda att söka på nätet ni som vill veta mer om denna ”tvåspråkiga” skola och på vilket sätt den startade sin verksamhet. Är ovan beskrivna typ av verksamhet vad våra gemensamma samhällsresurser (skattemedel) ska gå till? Jag anser inte de utan anser istället att det är fullständigt uppåt vägarna att den tillåts!

Bara det faktum att inget annat land har lika generösa regler vad gäller friskolor i allmänhet och så kallade internationella dito i synnerhet, säger allt! Det är dags att sätta P  för den språkliga och kulturella suicidpolitiken även i Sverige.

Både för att uppnå språklagens intentioner samt att förbättra integrationen måste skolans primära fokus vara att lära samtliga elever fullgod svenska. Det uppnår vi naturligtvis bäst genom undervisning på svenska.  Ja! Det viktigaste för alla invånare i Sverige är och måste vara att behärska svenska. Det är alltså svenskan som behöver stärkas i svensk skola, inte engelska!

Engelskan klarar sig utmärkt utan språkbytesskolor, både i kraft av att vara ett obligatoriskt kärnämne men även genom att svenska elever tillhör världstoppen även vid traditionell undervisning.

Jag håller fullständigt med Per-Åke Lindblom i hans kommentar till föregående nätdagboksinlägg om de egentliga anledningarna till språkbytesskolornas ”framgångar”. Med de fördelar som dessa skolor har haft från början samt med tiden har tillskansat sig i kombination  med deras gränstänjande, så vore det snarare en bedrift att inte lyckas så bra som de gör – eller i alla fall påstår sig göra!

Till skillnad från C-G Pernbring så nöjer jag mig inte med att svenskan ska vara undervisningsspråk vid en majoritet av tiden i skolan. Det ska vara det enda undervisningsspråket i svensk grund- och gymnasieskola och oavsett finansieringsform, verksamhet på officiella minoritetsspråk samt rena språkämnen undantagna. På högskolenivå ska svenskan vara fullt parallellt gångbar med engelskan.

Så slår vi vakt om svenskan inom utbildningen!

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Växjö kommun har smyckat omgivningarna runt Växjösjön mitt i staden med fina konstverk, vilket är lovvärt. Om konstverket ”Pissed Elin” står följande att läsa på en sten bredvid:   ”Pissed Elin är konstnären Sara Möllers tolknin...

Söndagens svenskspråkiga sång   Anna-Lena Löfgren - Pröva dina vingar https://m.youtube.com/watch?v=HJM3wboA6cM&pp=ygUPVmluZ2FyIGzDtmZncmVu   Söndagens svenskspråkiga dikt   Sagan om humlan   Det är tidigt på morgonen. Solen har s...

      (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)   ...

  Förutom plattityder på engelska lyckas också reklammakarna stava "kreativt" på svenska.   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

(Texten är översatt från Overcoming Language Barriers in Academia: Machine Translation Tools and a Vision for a Multilingual Future i BioScience oktober 2022)   Med hjälp av översättningsverktyg kan översättningar av sammanfattningar, nyckelord o...