I en språkkrönika i Dagens Nyheter den 20 februari skriver Anders Svensson, Språktidningens chefredaktör, att engelskan inte är ett hot mot svenskan. Den slutsatsen är inte särskilt väl underbyggd.

Om Anders Svensson menar att svenskans hädanfärd inte är nära förestående, så är jag naturligtvis överens med honom. Så länge mor- och farföräldrar kan kommunicera på svenska med sina barnbarn, riskerar inte svenskan att dö. Därför är svenskans ställning de närmaste 70 till 100 åren relativt säkrad; så länge det finns modersmålstalare av ett språk har det överlevt. Det gäller också små språk som älvdalskan i Sverige, som överlevt trots att det bara har några tusen talare.

Anders Svensson försöker bevisa att svenskans ställning är ohotad genom att hänvisa till att engelskan har varit den viktigaste långivaren av ord till svenskan sedan andra världskriget och utgår från att dessa inlån så småningom kommer att assimileras i svenskan. Men det är inte vad saken gäller; frekvensen av engelska låneord är bara ett symptom på engelskans särställning.  Problemet är att engelskan expanderar på svenskans bekostnad och erövrar domäner från svenskan.

Detta är tydligt på en rad områden. Enligt den senaste rapporten från Språkrådet ”Språkval och internationalisering” skedde i genomsnitt 64 procent av programundervisningen på avancerad nivå inom den svenska högskolan på engelska 2020, och 53 procent av undervisningen på kursutbudet. Det är en genomsnittlig ökning på 7 respektive 13 procentenheter de senaste tio åren. Som publiceringsspråk dominerar engelska totalt på bekostnad av svenskan: 93 procent av alla doktorsavhandlingar och alla tidskriftsartiklar skrevs 2019 på engelska. En av rapportförfattarna, Hans Malmström, menar i en intervju att vi i praktiken idag har kapitulerat inför engelskans utbredning inom högskolan. En liknande situation har uppstått inom skolväsendet på grund av friskolereformen, där engelskspråkiga friskolor, Internationella Engelska Skolan, International Nordic School, Dibber, Amerikanska gymnasiet med flera, har brett ut sig. Dessa tillåts använda engelska som undervisningsspråk på upp till 50 procent på grundskolenivå och upp emot 90 procent på gymnasienivå; fritt fram alltså för ett språkbyte.

Engelskan vinner också terräng inom det offentliga rummet i övrigt. Det är alldeles uppenbart att engelskans ställning är mycket stark inom den svenska reklambranschen; engelska används frekvent i reklamtexter, t.o.m hela annonstexter kan formuleras på engelska. Hur miljöskadade vissa inom reklambranschen är, framgår av detta uttalande: ”Vårt reason to talk i det här avseendet är att Lindex higher purpose är att ’Empower and inspire women everywhere’ och det jobbar vi med på många olika sätt.”

Språkförsvaret genomförde en ettårig undersökning 2005-2006 av långfilmsutbudet i de svenska tv-kanalerna. Det visade sig att drygt 78 procent av långfilmerna var engelskspråkiga, 14 procent svenskspråkiga och drygt 6 procent kom från resten av världen. Det finns inga tecken som tyder på att situationen senare har förändrats till bättre.

Namngivning på engelska har ökat markant vad gäller varumärken, affärsinrättningar, byggnader, exploateringsobjekt, platser och offentlig utsmyckning. Detta kan inte reduceras till ”inlåning av ord” utan är direkta domänförluster.

Anders Svensson omnämner också det senaste fenomenet – också känt från Norge –, nämligen att barn, vars föräldrar inte är engelskspråkiga, har börjat tala engelska med varandra. Detta illustrerar också hur engelskans påverkan sker.

Det språk som hittills har påverkat svenskan mest är lågtyskan under medeltiden. Det gäller inlåning av ord – 30 procent av de 6 000 vanligaste orden i svenskan har tyskt ursprung. Men lågtyskan påverkade också ordbildningen i svenskan; svenskan bytte ut verb, inklusive hjälpverb, och tog in såväl prepositioner, prefix som suffix. Hur skedde denna påverkan? Den skedde på grund av Hansans dominerande handelsposition runt Östersjön, inflyttning av tyskar, som till och med grundlade städer i Sverige och som besatt ett teknologiskt övertag. Men detta inflytande verkade under flera århundraden. Det färdades med båt längs kusterna och med häst och vagn inåt land, och dess inflytande har fortfarande inte helt slagit igenom i de mest perifera dialektområdena i Sverige.

Engelskans påverkan på svenskan är idag betydligt mer intensiv och omfattande än lågtyskans. Den är helt enkelt bara ett knapptryck bort via fjärrkontrollen och datorns och mobiltelefonens tangentbord. Det spelar ingen roll idag var du bor i Sverige, vid Smygehuk eller uppe vid Treriksröset. Språksituationen ändrades drastiskt i och med först satellit-tv:s tillkomst, som resulterade i kommersiella tv-kanaler i Sverige och en massiv ökning av engelskspråkiga filmer och tv-serier, men framför allt av utvecklingen av internet från och med början av 1990-talet. Engelskan dominerar fortfarande på internet, även om dess andel har sjunkit. Engelskan fungerar också i en rad andra sammanhang som internationellt lingua franca, vilket ytterligare höjer dess status.

Detta betyder att svenska språket befinner sig under konstant press från engelskan. De övriga germanska språken är också speciellt utsatta, främst beroende på sitt nära släktskap med engelskan. Runt nittio procent av alla naturvetenskapliga avhandlingar i Tyskland skrivs numera på engelska, trots att tyska är ett stort språk och fortfarande var ett jämbördigt avhandlingsspråk med engelska och franska i Europa under mellankrigstiden.

Om man förnekar att svenskan befinner sig under konstant press från engelskan, är man antingen blind eller bedriver någon form av självbedrägeri. Anders Svensson skriver: ”Bara om samhället nonchalerar språkfrågan kan engelskan bli ett hot.” Men engelskan är redan ett hot. Den språklag som antogs 2009 av en enhällig riksdag har inte räckt till för att dämma upp för engelskans expansion och olika regeringar och riksdagspartierna verkar högst ointresserade av att fortlöpande diskutera svenska språkets ställning. Ett utmärkt tillfälle erbjuds dock under den kommande valrörelsen.

Jag skrev inledningsvis att svenskans ställning är relativt säkrad de närmaste 70 till 100 åren. Däremot är det omöjligt att förutspå hur mycket svenskan kommer att pressas tillbaka, det antal domäner som svenskan kommer att förlora under denna period, om ingenting görs. Det går inte att helt utesluta att svenskan kan reduceras till ett språk som bara används vid köksbordet eller i sängkammaren.

Svenska språket har ett egenvärde liksom alla andra språk i världen. Om det befinner sig under hot, måste det försvaras medvetet och energiskt. Det hjälper föga att stå vid sidan om och iaktta språkutvecklingen, om det ändå finns de som inbillar sig att engelska är ett finare språk än alla andra, att engelskan säljer bättre än svenska även i Sverige, att det räcker med att kunna ett främmande språk, att engelskan så småningom kommer att ersätta alla andra språk i världen och andra grumliga idéer. Frågan är vilka som ska bestämma över språkutvecklingen i Sverige. De som försvarar svenskan för att det är deras modersmål eller huvudspråk eller de språkligt aningslösa dödgrävarna?

Per-Åke Lindblom

Ordförande för Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 Ivar Arpi skrev igår på sin blogg ”Rak höger med Ivar Arpi” bland annat:

”Det kompensatoriska uppdraget görs dessutom svårare av bieffekterna av friskoleetableringar. När exempelvis Engelska skolan (IES) etablerar sig i en kommun flyttar elever från andra skolor dit. De tar med sig hela skolpengen, men den kommunala skolan har svårt att kompensera för bortfallet särskilt snabbt. Lokalerna står där de står, lärarna behövs fortfarande i klasserna. I en utvärdering som Karlskrona kommun lät revisionsbyrån KPMG göra inför en eventuell etablering av IES, skrev de att 90 procent av kostnaden för den försvunna eleven fanns kvar, samt att det var svårt för kommunala verksamheter att kompensera för det. Detta leder till underskott, vilket leder till nedskärningar. Det handlar om läromedel, resurspersonal, elevhälsa – allt som kan dras ned fort. Den kommunala skolan har dessutom lagkrav på sig att erbjuda alla elever en plats, vilket innebär att man måste ha utrymme i systemet. Eleverna på kommunala skolor får alltså betala priset när koncernerna startar sina skolor.”

Läs hela artikeln här !

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Ann-Louise Hanson, Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström - I natt jag drömde

Söndagens svenskspråkiga dikt

Den vackraste visan om kärleken

Den vackraste visan om kärleken

kom aldrig på pränt. 

Den blev kvar i en dröm på Montmartre

hos en fattig Paris-student. 

Den skulle ha lyst över länderna 

och tvingat en vår på knä 

och en värld skulle tryckt till sitt hjärta

en ny Musset.

Han skulle ha vandrat vid kajerna

med en blek liten blåögd Lucile 

och diktat violer och kyssar 

nu en natt i april. 

Den vackraste visan om kärleken

kom aldrig på pränt. 

Den begrovs i en massgrav i Flandern

hos en fattig Paris-student.

Ture Nerman

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ekorren kutar var dag upp och ned för ytterväggen av betong. Det måste vara samma en. Han hamnar alltid på balkongen mitt emot, där det finns en trästock och vintertåliga växter. Från fåtöljen brukar jag observera honom vid tiotiden på förmiddagen. Jag antar att det är en han. I min farfarsfars svenska ordbok från 1892 är ekorren en han. Skatan däremot är en hon. Igelkotten också en han. Lärkan en hon. Jo, jag förstår: slut-a och slut-e(n).

För mig är dessa genusval naturliga, utan att jag har tänkt närmare därpå. Akademin är till exempel en hon. Liksom letargi (som i ordboken översätts: sömnsjuka; det har väl med Lethe att göra). Inte förrän det blev metoo-bråk om Svenska Akademien för några år sedan, förstod jag att det rörde sig om ett kvinnligt subjekt. Skola har också feminint genus, vilket förstås borde passa som hand i handske idag, när de flesta lärare på alla nivåer är kvinnor. (Tänk om någon skulle börja säga hen som skolan.)

Så där kan man larva sig. Men allvarligt talat, för mig är språket ett arbetsredskap, med rika möjligheter till kombination och variation, inte ett färdbevis för att ta sig från en plats till en annan i tillvaron. Och jag tror faktiskt att jag har blivit en bättre ord- och språkbrukare efter att ha fyllt sjuttio. Så sade också Kjell Espmark (f. 1930) i ett radiosamtal för några månader sedan att hans bästa diktning har till kommit efter sjuttioårsdagen. Språk måste alltså få ta tid, det är ingenting att bara klara av.

Nog kan man bryta mot språkliga regelverk, bara man är medveten om att man gör det. Jag läser just nu första delen (1912–1925) av Klara Johansons dagböcker (ederade av Ingrid Svensson, utgivna av Kungl. Samfundet för utgivning av handskrifter rörande Skandinaviens historia). Hon hade av Adolf Noreen (1854–1925), en av hennes lärare och liksom Espmark ledamot av Svenska Akademien, lärt sig att nystava. Ingrid Svensson skriver:

K.J nystavar flitigt men icke konsekvent i dagboken. Hjärta stavas ”järta” de två första dagsboksåren, men sedan blir det ”hjärta”. ”Järna”, ”jälm”, ”jälte” och ”jälp” är andra exempel. Talspråket slår igenom i exempelvis hämd, jämt, femtiårig, upplänska, värmlänska och fosterlänska. Hon växlar mellan korrespondans och korrespondens. Mest ”ska” men ibland ”skall”. Igår skrivs ofta men inte alltid som ett ord. Bil heter i plural för det mesta biler. Schema blir skema. Kurasch och schockeras är andra stavningsexempel. Efter 1921 avstår hon allt oftare från pluralböjning av verben.

Och Klara Johanson hittar på ord: kungsväder, stormblå, rönnunge, överljust, fylligtgröna, fördvärgat, solfrom. ”Sparlakansträta”, kommenterar Ingrid Svensson, ”får man väl tänka sig som ett bråk i sängen.”

Ja, språk är också lust, inte börda. Grammatiska regler finns, de kan förändras. Den 26 februari 2022 skrev jag i min dagbok:

Man är naturligtvis maktlös. Makten över de egna orden kvarstår. Jag vill bjuda motstånd med dem. Inte ge upp territorium. Vara noga med alla snubbeltrådar – att de upprätthålls. Också om inte jag gör det, vill jag att mitt språk åldras med behag. Slå vakt om ovardagligheter!

Anders Björnsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Skylten påminner mig om att jag ibland brukade skoja med elever om att motsatsen till "kontinent" är "inkontinent".

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anders Svenssons språk­krönika ”Engelskan inte ett hot mot svenskan” i söndagens DN visar en häpnadsväckande lättsinnig ­inställning när det gäller engelskans påverkan på svenskan. Han hävdar att svenskan i alla tider har mött den här typen av influenser.

Det är sant. Men på 1700-talet till exempel, då franskan var ett högstatusspråk som svenskan lånade många ord ifrån, berörde inte de orden gemene man, utan enbart en liten elit.

I dag påverkas alla i Sverige av ­engelskan i betydligt högre utsträckning. Det behövs ingen forskning för att inse att svenskan är hotad.

Det räcker med att gå längs en affärs­gata i någon större svensk stad: de flesta restaurangers eller butikers namn, och texten på skyltar i fönstren, är på engelska.

Varför är de flesta svenska konstverk försedda med enbart engelska titlar?

I strid mot språklagen är engelska huvudspråk på vissa friskolor, och deras antal ökar oroväckande snabbt, med lokalpolitikers goda minne. Eleverna blir kanske bättre i engelska, men deras kunskaper i svenska på avancerad nivå blir betydligt torftigare eftersom de inte lärt sig olika begrepp på svenska som till exempel rör samhället.

Några andra exempel:

● Reklam är allt oftare på engelska och produkter har engelska namn.

● I en Ica-butik fanns för en tid sedan information på en bildskärm på engelska (inte på svenska) om maxantal kunder som samtidigt fick befinna sig i butiken och hur många personer som just då fanns där.

● När jag besökte Åre såg jag en skylt där det stod ”Public Transport” – men på svenska fanns det ingen motsvarande skylt.

● Journalister och debattörer svänger sig gärna med engelska uttryck även om det finns utmärkt svenska att tillgå.

Allting låter ju märkvärdigare på engelska, eller hur?

Vissa väljer att bara titta på när det svenska språket nedvärderas. Politiker och beslutsfattare, värna det svenska språket innan det är för sent!

Ann Etzler

(Insändaren publicerades idag i Dagens Nyheter och i Helsingborgs Dagblad den 6/3 2022)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Clara Lindblom skriver på Facebook:

” Ikväll beslutade en majoritet av partierna i Stockholm stads kommunfullmäktige att sälja gamla Gubbängens gymnasium till Internationella engelska skolan. Dessutom ska min gamla skola Tensta gymnasium säljas till samhällsfastighetsbolaget Hemsö som tänker göra om den till en friskola istället. Sju andra skolförsäljningar lyckades vi återremittera, men till nästa kommunfullmäktige riskerar försäljningarna att komma upp igen.

Det här är beslut som är dåliga för stockholmarna – både på kort och lång sikt.

Som kommun har Stockholms stad ett lagstadgat ansvar för att det finns en skolplats till varenda elev när terminen startar, även om friskolan som eleven går på skulle klappa igen en vecka innan. Det ansvaret blir betydligt svårare att leva upp till om staden gör sig av med sina skolfastigheter.

Men den här frågan är så mycket större än försäljningar av enskilda fastigheter.

Vi vet att skolor som Engelska skolan har som affärsidé att locka till sig mindre resurskrävande elever. Vi vet att de i högre utsträckning sätter glädjebetyg, har lägre andel behöriga lärare och dessutom lägre lärartäthet. Från skolforskningen vet vi också mycket väl att dagens skolsystem leder till ökad segregation, minskad likvärdighet och nedskärningar i kommunala skolor.

Därför är jag både ledsen och besviken över att Miljöpartiet inte tog chansen att stoppa de här försäljningarna.

Senast i söndagens Agenda i SVT pratade deras skolpolitiska talesperson Annika Hirvonen om problemen med marknadstänk och expansiva skolkoncerner som gör vinst på våra skattepengar. I Stockholms stad fattar istället Miljöpartiet beslut som aktivt underlättar för dessa skolkoncerner att växa ytterligare.

Det är mindre än sex månader kvar till valet. Det är en rätt riskabel strategi av Miljöpartiet att hoppas på att väljarna ska hinna glömma innan dess. Väljarna vill inte ha vinstjakt i den svenska skolan.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)