Till:brev@spraktidningen.se

Språktidningen innehåller alltid mycket intressanta, lärorika och tankeväckande stoff – artiklar och inlägg. I det senaste numret finns bland mycket annat Anders Svenssons artikel om ”Att skriva att i onödan”.  Det var en nyttig översikt som många borde läsa och ta lärdom av.

Den fick emellertid mig att tänka på motsatsen, alltså att infinitivmärket att numera ofta utelämnas, där det borde finnas, nämligen i formuleringar som ska uttrycka framtid. Ibland dyker det upp längre fram i en mening. Ibland kan man få se formuleringen att någonting ”kommer komma”.

Det är bra, att professionella språkvetare angriper onödiga ”att”, men varför är de likgiltiga inför att det behövliga ”att” försvinner?

Verbet komma kan i sig själv ha flera innebörder, såsom att nå fram eller anlända, inställa sig, infalla, inträda men också, i andra sammansättningar, att hända.

Det förekommer också i många (mer eller mindre?) fasta konstruktioner med prepositioner och adverb, däribland dessa:

Komma an, komma av sig, komma bort, komma för, komma ifrån, komma igen, komma ihop sig, komma ihåg, komma in, komma loss, komma med, komma omkring, komma på, komma samman, komma sig, komma sig för, komma sig upp, komma till, komma ut, komma upp, komma vid, komma åt, komma över, komma överens. Samt komma att!

Konstruktionen ’komma att’ för att uttrycka futurum lär vara belagd sedan år 1592. (Enligt Nationalencyklopedins ordbok)

Det var för omkring tjugo år sedan som jag började lägga märke till att den fasta konstruktionen ”komma att” började upplösas och försvinna. Det kan ha börjat med slarvigt uttal av ”att” – t.ex ”det kommer å regna”.

Men kan det möjligen ha något att göra med undervisningen i svenska? Det har jag ingen inblick i.

I den tyska grammatik som jag använde i högstadiet och gymnasiet (och alltjämt har nytta av) står så här:

” ’skola’, ’ska’ = ´komma att´ heter werden”

Och som exempel:

”Die Reise wird eine Menge Geld kosten. Resan kommer att kosta en mängd pengar”. (Min understrykning)

I min engelska grammatik från samma tid står under rubriken ”Skall, skulle”:

Och i min svenska språklära från årskurs 8 står som exempel på tempus:

”Presens; ropar ...... Futurum: ska ropa (kommer att ropa)”

I Norstedts engelsk-svenska ordbok – professionell kan man slå upp att will betyder kommer att.

Och, omvänt, i den svensk-engelska ordboken, att komma ska heta come (plus flera andra konstruktioner) och komma att heter will och shall.

(Men det går naturligtvis att ändra i kommande versioner, som en kvalitetsredaktör hos Svenska Dagbladet genmälde en gång, då jag påpekade saken.)

Likaså kan man i Norstedts dansk-svenska ordbok finna att ville (bl.a.) motsvaras av komma att.

Att jag har lärt mig konstruktionen ”komma att” beror inte på att jag skulle vara mera begåvad än andra. Det är helt enkelt så, att jag fått lära mig den, att någon har lärt mig den.

Vad ska jag nu säga till de invandrare som så ambitiöst kommer till språkkaféer? Får man över huvud taget lov att påvisa regler i språket? Får man lov att rätta? Det händer att de frågar. Nyligen frågade en av dem om det ska heta ”de viktiga dokument, som ...” eller ”de viktiga dokumenten, som ...”.  Det var en aning knepigt att förklara hur det hänger ihop med ”determinativt den”, men vi redde ut det. Men det är en annan historia.

Språkliga ambitioner finns.

Anders Schærström

(Denna nätdagbok mär knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Christina Johansson

11 januari 2023 17:14

För mig är det störande när ”att” saknas efter ”kommer” i en mening som exempelvis denna: ”Jag kommer göra det i morgon.” Enligt mig är det självklart att det rätta är att skriva: ”Jag kommer att göra det i morgon.”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndagens svenskspråkiga sång   Vikingarna - Ord   Söndagens svenskspråkiga dikt   Ordbanken    Vad gör jag när jag har slut på orden Då går jag till ordbanken och lånar Öppnar en bok räntefritt och läser:   Daniel Boyacioglu ...

Torsdag den 15.5.25 diskuterede Folketingets ordførere et Forslag til folketingsbeslutning om at indføre en dansk sproglov, som var fremsat af Pia Kjærsgaard (DF) og et, der var fremsat af Mai Mercado (K) under et samlet punkt.   Stemningen var g...

"Ingen kommer undan. Vare sig vi ser på teve, läser en tidning eller deltar i någon konferens, är risken stor att vi blir dränkta i en flod av floskler! Av ord som inte betyder något och ett språk som inte hänger ihop. Svensk floskelordbok är en uppl...

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.   Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika sp...

Polska är det näst största slaviska språket i världen. Omkring 50 miljoner människor använder polska aktivt och minst 10 miljoner har passiv färdighet i språket. Därmed är polska det största slaviska språket i Europeiska unionen och dess femte språk ...